Dag 107
Dagarna rullar på ungefär likadant som vanligt.
Upp tidigt för att jobba i 1 timme, träning på gymmet i 1-2 timmar, hem för att göra någon nytta och sen kanske jobb på eftermiddagen/kvällen.
Nu på gymmet så fokuserar jag på mitt knä och att bygga upp det så bra som möjligt. Som uppvärmning brukar det bli 10 min löpning eller cykling. Sen blir det draken med 5kg's vikt, benböj med stång, djupa benböj, tåhävningar, rumplyft mm. Det brukar variera lite från dag till dag vad jag gör för övningar, har jag kört tungt en dag så blir det lättare nästa dag. Lite vila måste man väl kanske ha! När jag känner mig nöjd med styrkan så blir det 5-10 nedvarvning på cykel eller löpband.
Det är riktigt skönt att "göra bort" gymmet på morgonen, dels så har jag ju hela dagen kvar till annat och dels så blir man ju mycket piggare. En bra start på dagen med andra ord!
Jag var med en sväng på fotbollsträningen i söndags på en passningsövning. Jag hade ju sagt att jag skulle hålla mig från fotbollsplanen och skorna fram till operationen för att inte göra något mer dumt. Har förresten fått låna ett knäskydd av min farbror som gör att man inte kan översträcka knäet eller röra det speciellt mycket i sidled. Så med knäskyddet på mig började passningsövningen. Men det kändes inte alls bra, mitt knä var mycket mer instabilt nu än vad det varit tidigare. Jag vågade inte riktigt trycka till passningarna eller ta ett steg i sidled. Det kändes som att jag var en nybörjare som aldrig spelat fotboll. Flera av tjejerna frågade hur det var och tyckte att jag såg så försiktig ut och undrade om jag verkligen skulle vara med. Jag litade absolut inte på mitt knä.. inte det minsta, och jag litade inte heller på att knäskyddet skulle göra sitt. Jag var rädd och orolig att jag skulle göra illa mig igen eftersom att den andra gången så gick det ju så lätt.
Jag var inte med speciellt länge utan klev av och lät tjejerna göra sin passningsövning. Inte vill jag sabba kvaliteten så att de andra inte får ut det mesta av övningen. Jag var jättebesviken och förstår inte alls varför jag inte kunde/vågade vara med på övningen.
Nu vet jag att det inte ens funkar att sparka på en boll, så nu håller jag mig på sidan och kör min rehab i väntan på en operationstid!
KRAMAR
Upp tidigt för att jobba i 1 timme, träning på gymmet i 1-2 timmar, hem för att göra någon nytta och sen kanske jobb på eftermiddagen/kvällen.
Nu på gymmet så fokuserar jag på mitt knä och att bygga upp det så bra som möjligt. Som uppvärmning brukar det bli 10 min löpning eller cykling. Sen blir det draken med 5kg's vikt, benböj med stång, djupa benböj, tåhävningar, rumplyft mm. Det brukar variera lite från dag till dag vad jag gör för övningar, har jag kört tungt en dag så blir det lättare nästa dag. Lite vila måste man väl kanske ha! När jag känner mig nöjd med styrkan så blir det 5-10 nedvarvning på cykel eller löpband.
Det är riktigt skönt att "göra bort" gymmet på morgonen, dels så har jag ju hela dagen kvar till annat och dels så blir man ju mycket piggare. En bra start på dagen med andra ord!
Jag var med en sväng på fotbollsträningen i söndags på en passningsövning. Jag hade ju sagt att jag skulle hålla mig från fotbollsplanen och skorna fram till operationen för att inte göra något mer dumt. Har förresten fått låna ett knäskydd av min farbror som gör att man inte kan översträcka knäet eller röra det speciellt mycket i sidled. Så med knäskyddet på mig började passningsövningen. Men det kändes inte alls bra, mitt knä var mycket mer instabilt nu än vad det varit tidigare. Jag vågade inte riktigt trycka till passningarna eller ta ett steg i sidled. Det kändes som att jag var en nybörjare som aldrig spelat fotboll. Flera av tjejerna frågade hur det var och tyckte att jag såg så försiktig ut och undrade om jag verkligen skulle vara med. Jag litade absolut inte på mitt knä.. inte det minsta, och jag litade inte heller på att knäskyddet skulle göra sitt. Jag var rädd och orolig att jag skulle göra illa mig igen eftersom att den andra gången så gick det ju så lätt.
Jag var inte med speciellt länge utan klev av och lät tjejerna göra sin passningsövning. Inte vill jag sabba kvaliteten så att de andra inte får ut det mesta av övningen. Jag var jättebesviken och förstår inte alls varför jag inte kunde/vågade vara med på övningen.
Nu vet jag att det inte ens funkar att sparka på en boll, så nu håller jag mig på sidan och kör min rehab i väntan på en operationstid!
KRAMAR
