Nittioförsta dagen
Imorgon har det gått 3 månader sedan jag gjorde illa mig och jag vet inte riktigt om det känns som att det har gått sådan lång tid. Fast samtidigt så känns det som att jag har varit skadad jättelänge...
Jag har fortfarande ont i knäet sen jag gjorde illa det senast, och på onsdag är det ju ändå 2 veckor sedan. Det smärtar på framsidan och jag kan inte riktigt räta ut det helt och inte alls böja ihop det så mycket. Jag småhaltar fortfarande och det är ingen riktig hit att springa ännu. Tog några få löpsteg idag när jag var ute på promenad men det funkade inte alls.
Imorgon tänkte jag försöka att kliva upp ganska tidigt för att åka till gymmet och köra ett pass på cykeln, att promenera lite längre fungerar inte alls än så länge. Och som jag berättat tidigare så blir jag inte speciellt trevlig när jag inte får göra av med all den energi som lagras inom mig. Styrkeövningarna som jag börjat om med från grunden hjälper inte riktigt att få ut det där extra, jag blir inte riktigt trött konditionsmässigt utan mer trött i musklerna. Hoppas att cykeln funkar att ta till.
Jag har tyvärr inte fått någon tid för operation ännu, men jag önskar och hoppas att den kommer i veckan och att det blir i januari!
I torsdags så var det min sista dag hos min brukare som jag varit personlig assistent åt i nästan 2 år.. det var riktigt jobbigt att överhuvudtaget komma dit den dagen och veta att att det var sista dagen som vi skulle umgås 5 timmar varje dag, 4 dagar i veckan i flera veckor och månader. Jag minns nästan inte vad vi gjorde den sista veckan för allting var så jobbigt. Och torsdagen blev såklart riktigt tung när jag gick genom dörren och stängde den efter mig.
Självklart så kommer jag att åka och hälsa på henne så ofta jag har möjlighet, för vi har ju trots allt lärt känna varandra utan och innan.
Vi har lärt oss hur den andra fungerar, läsa av den andra personen och veta vad den är på för humör, kunna öppna oss för varandra och berätta hur man mår eller vad som tynger ner eller glädjer en just nu. Vi har helt enkelt blivit ett team som varit välfungerande.
Som i alla "relationer" så finns det dagar när man känner för att göra någonting annat, för att träffa andra personer, bo på ett annat ställe eller bara vara ledig en dag och göra vad man själv vill utan att behöva ta hänsyn till någon annan. Men ur denna tiden som jag har varit hos min fantastiska brukare så har jag lärt mig så mycket om hur jag själv fungerar och hur andra människor fungerar. Hon har lärt mig mycket om praktiska saker och förhoppningsvis så har jag kunnat dela med mig av mina erfarenheter till henne också.
Hon har släppt in mig i hennes liv, jag har fått ta del av hur hon lever, springa runt i hennes hus, flytta på saker och leta i skåp bland hennes privata ägodelar. Jag tycker att det är modigt av en människa att släppa in en helt okänd tjej i ens hem, att hjälpa till i alla lägen och att kunna lita på en person att den klarar av att göra det den blir tillfrågad.
Vi har ofta skojat och funderat om ifall att det är jag som blivit några år äldre eller hon som blivit några år yngre under alla våra dagar, men jag tror att vi har ändrats lika mycket båda två.
Jag är oerhört tacksam för att jag fått lära känna denna personen och hon kommer alltid att finnas i mitt hjärta och betyda mycket för mig!
KRAM på er och Gott Nytt 2011
Jag har fortfarande ont i knäet sen jag gjorde illa det senast, och på onsdag är det ju ändå 2 veckor sedan. Det smärtar på framsidan och jag kan inte riktigt räta ut det helt och inte alls böja ihop det så mycket. Jag småhaltar fortfarande och det är ingen riktig hit att springa ännu. Tog några få löpsteg idag när jag var ute på promenad men det funkade inte alls.
Imorgon tänkte jag försöka att kliva upp ganska tidigt för att åka till gymmet och köra ett pass på cykeln, att promenera lite längre fungerar inte alls än så länge. Och som jag berättat tidigare så blir jag inte speciellt trevlig när jag inte får göra av med all den energi som lagras inom mig. Styrkeövningarna som jag börjat om med från grunden hjälper inte riktigt att få ut det där extra, jag blir inte riktigt trött konditionsmässigt utan mer trött i musklerna. Hoppas att cykeln funkar att ta till.
Jag har tyvärr inte fått någon tid för operation ännu, men jag önskar och hoppas att den kommer i veckan och att det blir i januari!
I torsdags så var det min sista dag hos min brukare som jag varit personlig assistent åt i nästan 2 år.. det var riktigt jobbigt att överhuvudtaget komma dit den dagen och veta att att det var sista dagen som vi skulle umgås 5 timmar varje dag, 4 dagar i veckan i flera veckor och månader. Jag minns nästan inte vad vi gjorde den sista veckan för allting var så jobbigt. Och torsdagen blev såklart riktigt tung när jag gick genom dörren och stängde den efter mig.
Självklart så kommer jag att åka och hälsa på henne så ofta jag har möjlighet, för vi har ju trots allt lärt känna varandra utan och innan.
Vi har lärt oss hur den andra fungerar, läsa av den andra personen och veta vad den är på för humör, kunna öppna oss för varandra och berätta hur man mår eller vad som tynger ner eller glädjer en just nu. Vi har helt enkelt blivit ett team som varit välfungerande.
Som i alla "relationer" så finns det dagar när man känner för att göra någonting annat, för att träffa andra personer, bo på ett annat ställe eller bara vara ledig en dag och göra vad man själv vill utan att behöva ta hänsyn till någon annan. Men ur denna tiden som jag har varit hos min fantastiska brukare så har jag lärt mig så mycket om hur jag själv fungerar och hur andra människor fungerar. Hon har lärt mig mycket om praktiska saker och förhoppningsvis så har jag kunnat dela med mig av mina erfarenheter till henne också.
Hon har släppt in mig i hennes liv, jag har fått ta del av hur hon lever, springa runt i hennes hus, flytta på saker och leta i skåp bland hennes privata ägodelar. Jag tycker att det är modigt av en människa att släppa in en helt okänd tjej i ens hem, att hjälpa till i alla lägen och att kunna lita på en person att den klarar av att göra det den blir tillfrågad.
Vi har ofta skojat och funderat om ifall att det är jag som blivit några år äldre eller hon som blivit några år yngre under alla våra dagar, men jag tror att vi har ändrats lika mycket båda två.
Jag är oerhört tacksam för att jag fått lära känna denna personen och hon kommer alltid att finnas i mitt hjärta och betyda mycket för mig!
KRAM på er och Gott Nytt 2011
