....
Att ha ont tär verkligen mer än man tror på både kropp och själ... Att inte kunna göra det man vill är psykiskt tungt... Att alltid behöva tänka sig för vilka rörelser man kan göra gör en knäpp... När jag skadade mig första gången och hade ett helt trasigt korsband så kunde jag springa och promenera utan problem. Nu fixar jag kanske 500 meter innan det gör så ont att haltandet börjar... Måtte detta lösa sig inom en snar framtid!