Tanken som fullständigt knockade mig
Det är först nu, idag eller rent utav ikväll som det kom en tanke genom mitt huvud att "Jempa, du kanske aldrig mer kan, borde eller ska spela fotboll".
Det har som aldrig slagit mig tidigare att matchen i höstas kanske var min sista stund som fotbollsspelare.
Att det var bland de sista gångerna jag sparkade på en boll.
Jag ska fortfarande göra ALLT jag kan för att försöka komma tillbaka.
Men är det nya saker som är trasigt eller att knäet bara är så ostabilt så måste jag börja tänka om.
Jag ska kunna leva i framtiden också, jag vill kunna hålla mig fysisk aktiv, jag vill kunna leka med mina barn och ta med de på upptäcksfärder.
Jag vill kunna leva ett liv utan kronisk smärta och rädslan att mitt knä kan flyga när jag minst anar det.
Jag kommer att göra allt, ALLT, som jag kan för att komma tillbaka!
Men, går det inte så går det inte.
Gjort är gjort och jag måste helt enkelt acceptera att det är såhär.
JAG HAR ABSOLUT INTE GETT UPP!
Det har som aldrig slagit mig tidigare att matchen i höstas kanske var min sista stund som fotbollsspelare.
Att det var bland de sista gångerna jag sparkade på en boll.
Jag ska fortfarande göra ALLT jag kan för att försöka komma tillbaka.
Men är det nya saker som är trasigt eller att knäet bara är så ostabilt så måste jag börja tänka om.
Jag ska kunna leva i framtiden också, jag vill kunna hålla mig fysisk aktiv, jag vill kunna leka med mina barn och ta med de på upptäcksfärder.
Jag vill kunna leva ett liv utan kronisk smärta och rädslan att mitt knä kan flyga när jag minst anar det.
Jag kommer att göra allt, ALLT, som jag kan för att komma tillbaka!
Men, går det inte så går det inte.
Gjort är gjort och jag måste helt enkelt acceptera att det är såhär.
JAG HAR ABSOLUT INTE GETT UPP!
