108 dagar efter operationen - en evighet sedan skadan
Jag känner att jag vill och klarar av att börja sparka boll ganska snart, jag lattjar ju lite med den, springer, hoppar, gör djupa benböj, kan sitta på huk och knä.
Jag gör liksom det som jag kunde göra ifjol vid den här tiden. Och jag känner mig inte ens begränsad längre i min vardag pga knäet. Jag kan göra precis vad jag vill utan att vara rädd att det ska göra ont eller att jag inte klarar av det.
Den största anledningen till att jag vill tillbaka till boll nu är väl det faktum att man tappar så mycket av den gemenskap som man har haft med alla tjejer. Kan och får jag vara med på passningsövningar så kommer jag att vara på alla träningar i veckan (förutom de kvällar jag jobbar) och få mera kontakt med laget igen. Som det är nu är jag på någon enstaka av alla träningar, jag har blivit så bekväm med att vara hemma och att inte behöva passa tider. Förut skulle man nästan stressa hem från jobbet, slänga i sig mat och sen skynda sig till träningen. Nu så kommer jag hem från jobbet, kan lägga mig och vila i en halvtimme, hinner klippa gräs eller baka, lite sen middag spelar ingen roll och kvällen spenderas framför tvn.
Jag föredrar faktiskt att ha det lite stressigt men med uppstyrda tider och lite planering!
Nu så planerar jag in andra saker och sen så kommer den gemensamma träningen med laget i 2a eller 3dje hand. Innan skadan så planerades allt runt alla träningar och matcher, middagar uteblev, utlandsresor fick skjutas upp och fotbollen gick ALLTID först! Missade jag en träning så hade jag dåligt samvete...
Imorgon är det iallafall träning och jag ska se till att vara där!
Jag gör liksom det som jag kunde göra ifjol vid den här tiden. Och jag känner mig inte ens begränsad längre i min vardag pga knäet. Jag kan göra precis vad jag vill utan att vara rädd att det ska göra ont eller att jag inte klarar av det.
Den största anledningen till att jag vill tillbaka till boll nu är väl det faktum att man tappar så mycket av den gemenskap som man har haft med alla tjejer. Kan och får jag vara med på passningsövningar så kommer jag att vara på alla träningar i veckan (förutom de kvällar jag jobbar) och få mera kontakt med laget igen. Som det är nu är jag på någon enstaka av alla träningar, jag har blivit så bekväm med att vara hemma och att inte behöva passa tider. Förut skulle man nästan stressa hem från jobbet, slänga i sig mat och sen skynda sig till träningen. Nu så kommer jag hem från jobbet, kan lägga mig och vila i en halvtimme, hinner klippa gräs eller baka, lite sen middag spelar ingen roll och kvällen spenderas framför tvn.
Jag föredrar faktiskt att ha det lite stressigt men med uppstyrda tider och lite planering!
Nu så planerar jag in andra saker och sen så kommer den gemensamma träningen med laget i 2a eller 3dje hand. Innan skadan så planerades allt runt alla träningar och matcher, middagar uteblev, utlandsresor fick skjutas upp och fotbollen gick ALLTID först! Missade jag en träning så hade jag dåligt samvete...
Imorgon är det iallafall träning och jag ska se till att vara där!