Besöket hos ortopeden
Jag var så otroligt nervös när jag satt i väntrummet igår på Norrlandskliniken och väntade på att få träffa ortopeden..
Jag hade lätt kunnat spy om jag inte höll emot!
Jag vet inte riktigt vad jag var nervös för, kanske att allt skulle vara åt helvete, kanske för att jag inte visste vad som väntade.
Pulsen var skyhög och jag svettades.
Har nog aldrig varit så nervös under hela min skadeperiod, inte ens innan operationen..
Jag fick iallafall träffa ortopeden och han klämde, kände och vred.
Det han kunde känna och som jag kände gjorde ont lutar nog mot att den inre menisken är skadad.
Men hur skadad den är gick inte att säga, så MR väntar till veckan!
Han trodde också att det nya korsbandet kanske har lossnat från sina fästen, för han har kände ett litet glapp men ändå med ett tydligt stopp.
Men det kommer också att visa sig på MR...
Så egentligen blev jag inte mycket klokare efter det besöket, men det är ju skönt ändå att jag fick komma så snabbt och kolla upp det istället för att gå flera månader och vara oviss om vad som kanske är trasigt!
Nu är det bara att fortsätta att träna på och jag hade tänkt skippa alla fotbollsträningar tills jag ska träffa min SG i augusti igen.
Först får jag väl försöka springa igen, om det går att göra utan allt för stor smärta dvs.
Sen får jag väl träna efter eget huvud och kropp!
Beroende på hur mycket besvär jag har av mina nya skador så bestäms det om det måste bli en ny operation eller om jag klarar mig med träning..
Så jag får snällt vänta på resultatet från MR och sen jobba vidare därifrån.
Varför det vek sig hade ortopeden egentligen inget klart svar på.. Han resonerade över att det kanske kunde vara för att jag gjorde en sån rejäl och kraftig överflyttning och att musklerna inte var med..
Men jag vet inte om jag tror på det!
Men det som är gjort är gjort och nu är det bara att rycka upp sig igen och börja om på ny kula..
Rehaben kommer att ta längre tid och väntan på att få spela fotboll igen kommer att bli längre..
Men, vad ska man göra?!
Jag hade lätt kunnat spy om jag inte höll emot!
Jag vet inte riktigt vad jag var nervös för, kanske att allt skulle vara åt helvete, kanske för att jag inte visste vad som väntade.
Pulsen var skyhög och jag svettades.
Har nog aldrig varit så nervös under hela min skadeperiod, inte ens innan operationen..
Jag fick iallafall träffa ortopeden och han klämde, kände och vred.
Det han kunde känna och som jag kände gjorde ont lutar nog mot att den inre menisken är skadad.
Men hur skadad den är gick inte att säga, så MR väntar till veckan!
Han trodde också att det nya korsbandet kanske har lossnat från sina fästen, för han har kände ett litet glapp men ändå med ett tydligt stopp.
Men det kommer också att visa sig på MR...
Så egentligen blev jag inte mycket klokare efter det besöket, men det är ju skönt ändå att jag fick komma så snabbt och kolla upp det istället för att gå flera månader och vara oviss om vad som kanske är trasigt!
Nu är det bara att fortsätta att träna på och jag hade tänkt skippa alla fotbollsträningar tills jag ska träffa min SG i augusti igen.
Först får jag väl försöka springa igen, om det går att göra utan allt för stor smärta dvs.
Sen får jag väl träna efter eget huvud och kropp!
Beroende på hur mycket besvär jag har av mina nya skador så bestäms det om det måste bli en ny operation eller om jag klarar mig med träning..
Så jag får snällt vänta på resultatet från MR och sen jobba vidare därifrån.
Varför det vek sig hade ortopeden egentligen inget klart svar på.. Han resonerade över att det kanske kunde vara för att jag gjorde en sån rejäl och kraftig överflyttning och att musklerna inte var med..
Men jag vet inte om jag tror på det!
Men det som är gjort är gjort och nu är det bara att rycka upp sig igen och börja om på ny kula..
Rehaben kommer att ta längre tid och väntan på att få spela fotboll igen kommer att bli längre..
Men, vad ska man göra?!
