Nu är det nära!
Nu är det bara imorgon måndag kvar som halvtrasig människa, sen på tisdag är jag förhoppningsvis ihoplappad och ganska så hel.
Det enda som saknas då är rehabiliteringen.
Jag är laddad, men börjar såklart bli mer och mer nervös.
Förra gången var jag nervös för jag visste inte då vad som skulle hända, hur det skulle kännas, hur ont jag skulle ha och hur dåligt jag skulle må i flera veckor efteråt.
Nu vet jag hur det känns och jag vet vilka jobbiga veckor jag har framför mig. Jag vet hur stor smärtan kommer att vara både fysiskt och psykiskt kommer det säkert att vara 10 gånger tyngre.
Men jag är då på rätt sida denna knäskada, jag närmar mig ett vettigt liv med ett fungerande knä.
Jag närmar mig ett liv med att klara av vardagen utan att behöva stå över så mycket saker som jag tycker är så roligt.
Har njutit under dagen över att göra saker som jag inte kommer att klara av ett bra tag framöver.
Springa runt i skogen och plocka blåbär.
Är lite ledsen över att jag kommer att missa lingonsäsongen, det brukar vara de jag plockar mest av.
Har tagit en sista cykelrunda ikväll.
Ska ta en sista joggingtur imorgon efter jobbet och bara minnas hur skönt det är att kunna springa, men det starkaste minnet av den löpturen ska ändå vara känslan och smärtan att springa med ett träben.
Jag kommer att njuta när jag kan springa utan smärta igen, tänk vad skönt det kommer att vara!
Denna rehabiliteringstid kommer att ta mycket längre tid, och det är jag även inställd på.
Vid en ny rekonstruktion av korsbandet så måste man vara mycket försiktigare och allting får inte gå lika snabbt fram.
Sen har jag en magkänsla som säger att meniskerna kommer att fixas till då det känns att någonting är fel med de och då det även syntes på MR att jag har en spricka i den yttre.
Sys den ihop så blir det troligtvis 6 veckor med ortos, men jag ser hellre att de lagar allt på en gång och sen får allt ta den tid det tar.
Jag var sanslöst snabb förra operationen och allting gick ju så otroligt bra. Min sjukgymnast hade aldrig träffat någon som rehabiliterat sig så snabbt som jag gjorde.
Efter 4 dagar kastade jag kryckorna och efter 6 1/2 vecka sprang jag. Jag var åter i fotbollsträning efter knappa 4 månader. Det gick bra helt enkelt, men jag får inte jämföra den gången med den rehab som komma skall.
Detta är ett nytt kapitel som kommer och framförallt får ta tid att slutföras.
Detta är min andra korsbandsoperation.
