Att inte döma folk, fast det är så lätt
Efter alla skadeperioder så vet jag hur svårt, tråkigt och jobbigt det är att börja springa igen.
Att springa med smärta, olustkänsla och dålig kondition.
Att springa efter flera månaders uppehåll och att alltid behöva kolla på marken vart man sätter fötterna.
Tidigare så tyckte jag alltid att många människor var så dåliga på att springa, men nu vet jag att det finns så många faktorer bakom.
Det finns så mycket som spelar in och alla gör sitt bästa.
Jag funderade extra mycket på detta när jag var ute och joggade i förmiddags, vad tycker och tänker folk om mig, min löpstil och min fart.
Jag springer inte snabbare än att någon som powerwalkar skulle kunna promenera förbi mig.
Om jag hade kunnat så hade jag av hela mitt hjärta sprungit så att inte benen hänger med.
Men smärtan är för stor för att kunna springa snabbare.
Jag gör så gott jag kan av mina förutsättningar!
Hädanefter så ska jag inte döma ut någon som är ute och tränar, alla gör det för att må bra och alla gör så gott de kan utifrån sina förutsättningar.