Resan tillbaka efter två korsbandsskador

Nu har det varit väldigt många svajiga dagar på sista tiden.

Och det vill jag inte att det ska vara.

Ena stunden är jag överlycklig att jag nu är på rätt sida skadan, att knäet känns fantastisk bra, att jag litar på knäet, att rehaben går framåt och att jag har framtiden för mig.

Sen kan allting tvärvända på bara någon timme och det känns bara som att allting är helt jävla fel.
Ledsen över ingenting, allt är tungt, vill springa och vill att allting ska vara som vanligt. Jag blickar tillbaka på det livet jag hade utan större bekymmer och önskar att jag kunde spola tillbaka tiden och få detta ogjort. Jag vet att framtiden inte kommer att bli som jag önskade att den skulle bli.

Jag vet att det var precis såhär upp och ner i humöret vid förra skadan också.
Jag vet att det är tillåtet att ha bättre och sämre dagar. Att tillåta sig själv att må både bra och riktigt dåligt. Men jag vill att allt ska vara bra och att jag kan få vara glad och nöjd över de fantastiska resultat som jag ändå gjort på så kort tid.

Men att inom två år gå igenom två stora operationer, två långa rehabiliteringsperioder och att inte få eller kunna göra det som jag älskar, det är det tuffaste och jobbigaste jag gjort i mitt 23-åriga liv.


Jag har många gånger funderat över "Vem är jag?"
"Vem är Jempa utan fotbollen?"

Utan något riktigt svar så fortsätter jag att hoppas att dagarna framöver blir mer och mer positiva!

Eftermiddagen och kvällen igår kändes bara mindre bra och all tid spenderades i soffan under en varm filt.
Vet inte vad det var, men allting kändes bara så himla tungt.

Mycket som snurrar i huvudet just nu och jag hoppas att det mesta löser sig inom kort.
Det brukar det göra!

Idag känns det ändå bättre och jag hoppas att det fortsätter att kännas lika bra hela kvällen och helgen.

På måndag återgår jag till jobbet på heltid igen och det ska bli spännande att se hur mycket kraft som finns över till träning och umgänge på kvällarna.
Det ska bli otroligt skönt att återfå rutiner och att umgås på heltid med mina favoritkollegor!

Men först så ska jag njuta av helgen innan allt blir som vanligt igen :)

Och där kraschade jag helt oplanerat i soffan

Det blev nog lite för mycket av allt flängande igår.

Ömt, svullet och trött knä redan innan dagen ens startat.

Men det blir säkert en bra dag iallafall! :)

Det känns som att jag hunnit med hur mycket som helst och klockan skulle lätt kunna vara runt 23-tiden i min värld.

Jag jobbade till 12, cyklade iväg på gymmet och körde roddmaskin, rehabövningar och tänkte avsluta med snabba intervaller på cykel, men där tog det stopp då min högra baksida lår inte ville vara med.
Dusch och hemfärd med stopp på Clas Olsson.
Sno ihop en pannkakssmet, diska, starta en maskin med tvätt och plocka undan.
Grädda pannkakor till lillasyster och mamma. Gott!!!
Cykel till storasyster där jag fick provcykla hennes nyinköpta racercykel.
Åkte iväg tillsammans med pappa, syster och hennes pojkvän för att kolla och provcykla på en racercykel till antingen mig eller pappa.
Tyvärr var den för stor för mig så pappa köpte den istället.
Handla på ICA och nu är jag absolut redo för sängen fastän klockan bara är 20...

Ska se lite program på play som jag missat under dagen och sen se framemot en trevlig arbetsdag och en dag närmare helg! :)

2 år sedan detta inlägg skrevs, inlägget som handlade om när jag skadade mig första gången.

Ja, idag är det hela 2 år sedan den där tragiskt tråkiga dagen som kommer att följa mig livet ut.
Tänk att en enda dag kan göra så att ett helt liv blir förändrat.
Jag kommer att behöva leva med mina knän i alla år framöver och de kommer aldrig att bli som de en gång varit.

Just idag för 2 år sedan var den senaste matchen som jag startade i Södras div1 lag. På två år har jag inte kommit tillbaka till den form som jag var i då.
Jag har gjord två inhopp i seriematcher i div1 och spelat några enstaka matcher med Södras div 3 lag.
Men jag har aldrig varit  tillbaka i den fotbollsform jag en gång hade, jag har aldrig spelat 90 minuter på 2 år.
Jag har inte känt mig tillbaka rent fotbollstekniksmässigt och absolut inte fotbollskonditionsmässigt.

På två år har jag inte kommit längre än att jag återigen kör rehab som bara innebär lätta vikter, mil på cykel, lätta småhaltande promenader.

Jag hade aldrig i hela mitt liv trott att det skulle vara en så jävla lång och tung resa som detta varit.
Jag trodde att allting skulle lösa sig efter första skadan och operationen, att det var rehab i 6 månader och sen var det slut med läkar-, sjukgymnastbesök, operationer och rehabilitering.
Jag skulle vara tillbaka helt och fullt på fotbollsplanen till 100% till säsongen 2012 och det skulle vara en rolig säsong där jag skulle spela mig till en säker plats på bänken, bli en otroligt duktig och viktig inhoppare, till att kanske få vara med i startelvan.

Säsongen 2012 försvann....

All rehab gick så jävla bra efter första skadan (2010) då man efter en första bedömning från MR såg att främre korsbandet var av, spricka på yttre menisken, yttre ledbandet var nästan helt av och bicepssenan i baksida lår var nästan helt av.
Vid operationen fann man bara att det var det främre korsbandet som skulle lagas.

Tillbaka på fotbollsplanen i väldigt lätt träning efter 4 månaders felfri rehab och då händer det stora bakslaget.
Knäet viker sig och den inre menisken går sönder.
Får gnälla och tjata på att få träffa läkare och sen att göra en operation av menisken för att det inte funkar.

Nu låter jag allting ta den tid det tar, operationen skedde i september och jag var i lätt fotbollsträning i början på februari. Det gick bra, ganska bra iallafall. Jag tog det lugnt, tänkte på vad jag gjorde och gjorde ingenting förhastat.
Var tillbaka fullt i träning, gjorde pyttesmå inhopp i några träningsmatcher på vårsäsongen.
Satt på bänken i 3 seriematcher och fick göra två inhopp.

Träningarna gick superbra allteftersom och jag kände mig riktigt på gång. Ändå blir jag inte uttagen och bestämmer mig för att spela match med div3 laget för att visa tränarna att de hade så fel, det kanske jag aldrig skulle ha gjort....
Det där satans, helvetes, jävla korsbandet flyger igen.


Nu sitter jag här igen och har inte kommit någon vart på två år.
Jag har lärt känna mig själv, men hur har jag haft tålamod, ork och vilja att fortsätta kämpa.
Hur har jag klarat alla dagar utan att göra det som jag älskar mest av allt...
På något sätt så måste jag ändå haft modet och hoppet uppe, för jag har inte kraschat i sängen, har inte gråtit mig till sömns, har inte tyckt speciellt synd om mig själv.
Gjort är ju gjort och det går inte att ändra på, så det är väl bara att fortsätta kämpa och göra det bästa av situationen.


Dessa dagar har fyllts med framgång och extrema bakslag som jag aldrig skulle kunna tro att det gick att hända.
Jag har ofta sagt att detta är en resa som varit otroligt tung, men som jag aldrig vill ha ogjord.
Jag ångrar mig där, jag vill inte ha första korsbandsskadan, operationen och rehaben ogjord, men nu är jag så sjukt less och skulle göra allt för att slippa detta.
Jag har gått igenom en helvetesresa redan efter första skadan och sen så ska man åka på samma skit igen.

Ja, 2 år av otroligt stor framgång och sen världens megakrasch.
Vem vet när jag slipper dessa knäproblem...

Höftlyft tar ju som attan på baksida lår och rumpa men efter att man tränat de ett tag så räcker inte riktigt egna kroppen som belastning och man måste då ligga och mata hur många som helst för att det ska ta någonting.

Jag kör höftlyft för brinnande livet för att försöka få bukt med mina trasiga baksidor.
Känner att det blir bättre och bättre för varje gång och nu börjar jag vara där att det går liiite för lätt.

Tipset då från sjukgymnasten var då att flytta fötterna längre ut från rumpan och jäklar vilken skillnad bara ett par centimeter kan göra.
Nu känns det riktigt mycket när jag gör höftlyften och 3 x 15 är alldeles utmärkt antal.

Vill man sen försvåra övningen ännu mer när man känner sig tillräckligt stark så kan man gå över och göra höftlyften på bara ett ben och även där flytta foten längre ut från rumpan för att göra det lite tyngre och svårare.

Som sista riktiga utmaning så tar man en låg plint eller ännu hellre en hård boll och gör höftlyft med ett ben på.
Även där så försvårar man det genom att flytta foten längre ut från rumpan.

Jag kommer att köra denna övning och förhoppningsvis är det min räddning mot mina svaga baksidor!

Detta stycke skrev jag 23 dagar efter första operationen, då visste jag nog inte alls vad som väntade och vilka bakslag som skulle följa.

Tur att jag inte visste då hur mitt liv är idag, då hade jag nog inte varit fullt lika positiv.


Skrivet 11/3 2011, 23 dagar efter första korsbandsoperationen.

"Allting går underbart bra med mitt knä, väntar nästan bara på att få ett bakslag.. för såhär "enkelt" ska det väl inte vara att gå igenom en korsbandsskada och operation!?"


Fel, fel, fel Jempa!

Nytt program blev det tack o lov idag, annars hade jag blivit väldigt besviken på mig själv och mitt knä.

Jag har fortfarande några grader kvar innan jag har full sträckning och detta måste jobbas med. Men så länge som jag fortfarande har en hel del vätska i knäet så kommer jag aldrig att lyckas få full sträckning eller kunna utföra spänna låret - lyfta rakt upp med benet rakt - övningen.
Så bort med svullnaden och vätskan så blir allting lite lättare!

Lite halvsvårt fortfarande att hitta full spänning i låret, dels pga svullnad och ömhet uppe på låret där jag haft blödningen. Bara att fortsätta jobba på med den övningen också!

Har också en hel del ärrvävnad runt ärren och det kändes visst att jag genomgått flera operationer med flertalet titthål. Eller som sjukgymnasten sa "Du är en riktig ärr-tjej!".
Egentligen kanske det inte är så konstigt med ärrvävnad då jag har 7 små och två längre ärr som pryder mina otroligt vackra spiror.
För att mjuka upp och få bort så mycket ärrvävnad som möjligt så är det massage som gäller, känns lite obehagligt när man är och tar på ärren, men bara att vänja sig vid det och få bort ärrvävnaden!

Fick flera nya övningar som ska köras på gymmet. Vissa andra övningar blev det lite uppgradering på.
3 ggr/v blir det styrketräning på gymmet, undrar hur jag ska klara av att "bara" träna så lite när jag i stort sett varit varje dag på gymmet. Får köra överkroppsträning då inte benträning är tillåtet och suget efter träning blir alldeles för stort.

Men, nu börjar konditionsträningen och vägen tillbaka mot toppformen som jag ändå hade innan skadan.

Cykelpass med intervaller, crosstrainer och roddmaskin får köras 10-60min varje dag och promenader får göras efter det kroppen och knäet orkar.

Simning är också tillåtet, men absolut inte bröstsim förrän efter 4 månader från operationen. Men crawl, eller benspark med armarna på en platta och lite rörelseövningar med vattnet som motstånd är tillåtna i bassängen.

Jag får göra otroligt mycket egentligen och det känns ändå bra att knäet återhämtat sig så pass bra ändå efter en korsbandsrekonstruktion.

Jag återgår till jobbet på måndag, men då endast på halvtid till att börja med.
Tror att jag kommer att vara helt slut i huvud och kropp första veckan ändå.
Ska bli otroligt kul och skönt att börja jobba igen och få träffa alla underbara kollegor!

En bra dag med mycket positivt och mycket saker att jobba på!

Laddar inför sjukgymnastbesök imorgon och håller båda tummarna för nytt inspirerande träningsprogram!

Börjar vara otroligt less på de övningar som jag nu gjort i två veckor, en till två gånger per dag.

Jag är ju fyra veckor efter operationen, men kör träningsprogram för vecka tre efter operationen.
Så egentligen ligger jag en vecka efter i rehaben och det blir intressant att se vad jag får för nytt imorgon.
Det går ju inte att hoppa över någon del i rehaben och jag kan absolut leva med att vara en vecka bakom.
Jag har nästan räknat med att denna rehab kommer att ta några månader extra och det har jag också har fått förklarat för mig.
Det får inte gå lika snabbt fram!

Nej, Godnatt på er så återkommer jag efter besöket imorgon.

Vill inte kliva upp ur sängen trots att det ser ut att vara superhärligt väder ute.

Tror att jag drar täcket över huvudet och ligger kvar någon timme till!