Resan tillbaka efter två korsbandsskador

Grattis på 18-årsdagen älskade lillasyster!



Igår var det kalas hela dagen och det märktes senare på kvällen att det hade varit mer fart än tidigare! Jag hade på mig ett par jeansleggings och kände hur de blev tajtare och tajtare runt knäet ju längre dagen och kvällen gick. När jag gick och la mig så tog jag fram kylbandaget och hade knäet i högläge, men det är nästan lika svullet fortfarande. Och när mitt knä sväller så blir det mycket svårare att gå, så idag haltar jag mer än tidigare dagar.

Det kommer väl att svänga upp och ner med svullnaden ett bra tag, men det är en ganska bra indikation på hur mycket knäet klarar och om man kanske gjort lite mer än vad man borde.

Jobbar med rörligheten, men det går trögt just nu pga svullnaden... Har väl inte gjort så stora framsteg de senaste dagarna, men det kommer!

Imorgon blir det att träffa ortopeden och höra vad han säger om mitt knä. Får väl även ta bort plåstren och se hur blått/grönt/gult/lila mitt knä är. Nu börjar blödningen röra sig neråt mot foten och efter vaden är jag gul och lite lila. Skönt att det börjar försvinna iallafall!

Ska fara på träningen ikväll och träffa lite tjejer samt planera lite inför en kommande lagfest. Det är säsongens första träning utomhus så jag får hoppas att det fina vädret håller i sig till ikväll. Ska leta fram varma kläder så att jag klarar mig!

Vackert väder och det gillas!

Det går framåt med böjningen tycker jag och nu kan jag böja mer än 90grader när jag ligger på mage, det gör inte alls lika ont i baksida lår som det gjort tidigare gånger då jag försökt böja ihop det. Om jag ligger på rygg och drar foten mot rumpan så är det kanske 1 1/2dm kvar innan jag når rumpan med foten. Så jag är nöjd att det går framåt lite grann varje dag.

Det tråkigaste när man går hemma måste ju vara att man träffar så lite folk.. Jag tycker om att träffa människor och bara sitta och prata en stund. Igår var jag så sällskapssjuk att jag inte visste vad jag skulle göra... körde bilen in till Vännäs för att handla lite och kanske träffa lite folk, jag bakade, pysslade, var på promenad, såg på tv, satt vid datorn. Men dagen kändes oädligt lång iallafall..

Idag tog jag mig en sovmorgon och hade ingen stress upp från sängen. Har en marängbotten i ugnen inför morgondagens kalas. Har även varit ute på en liten skotertur! Åh vad mysigt det var :)

Ikväll blir det middag med Sara (hon offrade sig för en sällskapssjuk Jempa), thailändskt står på menyn och sen melodifestivalmys! Ska bli riktigt trevligt!

KRAM

Att man hela tiden ska behöva vara på alla för att få den hjälp som man har rätt till... börjar känna mig som en gnällkärring snart!

Hade som sagt inte hört någonting från sjukgymnasten, så igår googlade jag lite och hittade igen mailadressen direkt till min sjukgymnast. Skickade ett mail där jag berättade vem jag var och att jag nu ville ha tid hos honom för att komma igång med träningen!
Kors i taket så fick jag ett svar sent igår kväll där jag fick en tid den 16/3(!) för att det passar rätt bra tidsmässigt... en hel månad efter operationen.
Han skrev också att jag skulle köra det program som jag fått för att komma igång med rörligheten. Men inte har jag fått något program inte, det var ju därför som jag hörde av mig till honom, för att få ett program att träna efter.

Jag kan ju ingenting om rehabilitering efter operation och att "hitta" på egna övningar och köra det som jag tror är bra är väl kanske inte det smartaste. Jag vill ju ha hjälp, vägledning och övningar. Hade jag fått övningar för 1 månad framåt så hade jag inte gnällt! Jag är disciplinerad och kan träna på egen hand, men jag vill bara veta HUR! Jag behöver inte komma på återbesök flera gånger i veckan för att se hur det går för min träning, jag vet att jag kan fixa detta på egen hand. Men ge mig övningar så att jag kan träna!

Skickade tillbaka ett mail, försökte att inte låta jättearg. Där skrev jag att jag inte hade fått något program och att det var därför som jag var angelägen om en tid. Skickade även mina kontaktuppgifter med adress osv för att han skulle kunna skicka ett program! Hoppas att det dyker upp någonting snart, antingen på mailen eller med posten!

Nu har jag skrivit av mig mina tankar om det där och förhoppningsvis kan det bara bli bättre!

Har fortfarande inte hört någonting från min sjukgymnast... det skulle vara otroligt skönt att få lite vägledning och råd om vad jag ska jobba på och vad jag absolut inte ska göra. Det är väl det som jag är lite orolig för, att jag går fram för fort och pressar mig för mycket så att det sabbar mer än gör nytta! Men jag försöker att böja och sträcka samt lyfta benet rakt upp. Och jag tycker att det går bättre och bättre och jag är inte lika osmidig som jag var för bara några dagar sedan!



Passade på att duscha igår iallafall och så skönt det är! Men jag skulle vilja skrubba hela knäet och få det rent också, men men. Tillsvidare så kör jag med plastpåse och tejp för att inte blöta ner plåstren.

På tisdag ska jag ju träffa ortopeden och då får jag väl ta bort plåstrena och se hur mina ärr ser ut. Är lite fascinerad över hur duktiga läkarna är på att operera genom så små hål och ändå får ärren att se så jäkla fina ut! Har inga stygn som behöver tas bort, de försvinner av sig själva.

Idag funderar jag på att baka lite eftersom att min lillasyster fyller 18år på måndag. Har inte riktigt bestämt mig för vad ännu!

KRAM och ha en fin dag!

Jag har nog inte riktigt förstått att tiden har gått så sjukt snabbt! Det är idag 1 vecka sedan jag fick mitt nya korsband och det verkar som att det fungerar som det ska.

Idag har jag väl inte gjort speciellt mycket, plockat bort och städat lite i mitt rum, sovit i 2 timmar och nyss varit ute på en liten promenad. Jag jobbar på att gå så riktigt som möjligt och jag tror faktiskt att det ser ganska så normalt ut nu. Det går ju då inte fort, men jag försöker att sätta foten långt fram och ta ett långt steg med riktig tyngdöverflyttning. Hade med mig sparken idag också, men den behövdes inte speciellt mycket. Det blev väl max 1 km som jag gick och det tog drygt 30 minuter, helt sjukt att det kan ta så lång tid att lära sig gå igen.

Men jag ser framsteg för varje dag iallafall. Fortsätter att jobba på att böja och räta ut knäet och tycker att det går bra att räta ut. Böjningen är det sämre med, det stramar på framsidan av knäet där de gjort det långa snittet och sen hugger det till i baksida lår ibland, ungefär som att man sträcker sig. Det kanske blir lättare att böja när jag får ta bort mina plåster, tror att de är lite ivägen också!

Ikväll blir det som sagt att fara på träningen en stund, kolla lite grann och prata med tjejerna. Det är ju kontakten utanför planen som jag saknar mest just nu. Att kunna sitta kvar 5 minuter och prata om hur det varit på jobbet/plugget. Vi har ett sådant härligt och underbart lag och jag älskar att umgås med dem! :)

Jag skulle också behöva duscha och raka benen, har inte gjort det på drygt 2 veckor (alltså rakat benen, duschade gjorde jag i söndags så det är också dags).. men man kanske ska låta det växa lite till ifall det blir istid?! 

KRAMAR

Hm.. detta är nog första dagen efter min operation som jag haft en liten dipp och varit less på att inte vara som alla andra och att inte kunna använda mitt knä som jag vill..

Jag har varit ute och gått väldigt mycket idag, kanske lite för mycket nu när jag ser tillbaka på dagen som varit.

Imorse var jag först till mormor och morfar som bor ca 400 meter ifrån oss och fick lite frukost/lunch. Jag hade sparken som stöd för att inte belasta helt fullt och så att jag inte skulle halka någonstans. Det gick bra, men inte så snabbt, tog väl ca 10min. Gick sen hem igen för att klä på mig andra kläder och sen fara till stan. Var inte så sugen att gå på stan, men man kanske skulle träffa på lite människor och inte bara sitta hemma och dega. Använde kryckorna hela tiden som stöd och lite avlastning. Jag och min syster var på stan i ca 2 timmar och vi hann med många affärer och handlade ingenting. Tog en fika på NK, en semla slank ner och det var gott. Gick en liten stund till innan vi åkte hem igen.
Sen var vi bjudna på middag hos mormor och morfar så då skulle vi gå dit igen (i -25grader) och det var då jag kände att mitt knä hade gjort sitt för idag. Tack o lov så har jag en snäll lillasyster som styrde mig på sparken!

Nu ligger jag i sängen med benet i högläge och isbandaget virat runt knäet. Har ont och känner mig alldeles trött och slut i kroppen. Så ikväll ska jag inte göra mycket mer än att ligga framför tvn...

Ett av mina plåster har börjat lossna och där under är det blått och fint. Eller det börjar mer och mer bli åt det gröna hållet. Tänkte fara en sväng på träningen imorgon och kolla. Våran materialförvaltare är också sjuksköterska så förhoppningsvis har han någonting nytt plåster som jag kan få sätta på, annars blir det väl någonting improviserat eller en tur till apoteket.

Såhär ser mitt knä ut idag...




KRAMAR!

Jag vet att det blev fel i dagsräkningen tidigare, så därför kör vi rätt from nu.

Det är dåligt med inlägg här på bloggen, fast egentligen så borde jag ha all tid i världen! Men jag känner mig såpass pigg och kan använda mitt knä väldigt mycket så då finns det andra roligare saker att göra.

Just nu är också min underbara storasyster här uppe i Umeå och hälsar på. Hon bor i sthlm så det blir inte att man träffas varje vecka. Imorgon ska vi gå på stan en sväng, men först har vi blivit bjuden till mormor och morfar på frukost/lunch. Bra uppladdning innan en dag på stan. Har väl egentligen ingenting speciellt som jag är ute efter, men lite kul att se vad som finns, alltid brukar det kunna bli någonting.

Har fått tid för återbesök hos ortopeden den 1/3 så då får vi höra vad han säger om min rehabilitering såhär långt! Bara jag inte kört igång för hårt redan nu.. Men jag har ju inte ont och kan ju stödja på det, jobbar på att räta ut och böja ihop det, samt att lyfta på det när jag sitter ner på golvet med raka ben. Att just den övningen kan vara så sjukt svår och jobbig att lära sig göra igen, musklerna hänger som inte med, men det blir bättre och bättre för varje gång jag övar! Ringde på Norrlandskliniken idag och försökte få en tid hos min förra sjukgymnast, men han var inte anträffbar så jag lämnade ett meddelande till hon som svarade och han skulle ringa upp. Hoppas på en tid ganska så snart!!

Kryckorna är slängda när jag går inomhus och jag tycker inte att jag haltar överdrivet mycket. Visst det syns att jag haltar, men det är inte så att jag knappt kan gå. Jag försöker att gå så naturligt som möjligt, med att sätta i foten långt fram och ta ett långt steg, det går inte fort, men det går. Är jag ute eller ska någonstans där jag kommer att gå väldigt mycket så får de hänga med. Ute vet man ju aldrig hur det ser ut och helt plötsligt så kanske jag hamnar på en halkig fläck. Så imorgon på stan så får kryckorna hänga med som stöd!

Jag har dragit ner på värkmedicinerna, dels för att jag inte har lika ont längre och sen för att magen börjar säga ifrån... fick sjukt ont igår kväll så då tar jag bara diklofenak 1ggr/dag istället för 3ggr/dag och 1 alvedon 3ggr/dag istället för 2st 3ggr/dag (kanske inte så intressant för er, men jag kommer nog att läsa igenom min blogg när jag är klar med all rehab och då kan det vara kul med lite info). Sprutorna går bra att ta i fläsket och jag har bara 4 kvar nu!

Fick även mina papper om sjukskrivning med posten idag, och det blev tom 16/4, alltså 2 månader.. Det känns som en väldigt lång tid och att jag skulle kunna återgå till arbetet snabbare. Men jag ska se till att träna sjukt mycket medan jag är sjukskriven och har tid till det. Tror och hoppas att jag har igen det senare!

KRAAAAM

Vaknade runt 6 för att senare somna om lite grann och klev upp kl8. Jag hade tid på Läkarhuset Norr på Umedalen kl9.30 så innan det skulle jag duscha med descutan, en bakteriedödande tvål, packa mina saker som jag skulle ha med mig från lägenheten och hem till mamma och pappa.

Väl framme på Läkarhuset Norr så får jag sitta och vänta en stund tills klockan är 9.40, då blir jag invisad till ett rum med 3 sängar och draperier mellan som de drog för. Jag hann se att Elle (min lagkamrat) hade fått sängen till höger om mig, fast hennes säng var borta) Jag fick ta på mig en skjorta med öppen rygg och sen en morgonrock. Sängarna var riktigt sköna så jag fick ligga och vänta en stund under täcket, men det fanns tv rakt ovanför sängen så det var inte tokigt! Det kom en sköterska som satte nål i mitt vänstra armveck och jag gissar att jag fick någonting lugnande där också. Låg och väntade och väntade och väntade och väntade... Tillslut så kom ortopeden efter säkert 1 timme och berättade vad de skulle göra, vart de skulle ta senorna och lägga snitten. Han ritade så fint på mitt högra knä och sen tog han fram en sjukt stor spruta med en sjukt stor nål för att ge mig lokalbedövning i knäet. Om man ger lokalbedövning innan så behöver man inte få lika stark narkos och det blöder mycket mindre. På 3 ställen sprutade han in bedövningen och det kändes kan jag säga, det sprängde och gjorde ont!

När klockan var runt halv 12 så kom narkosläkaren och berättade om vad han skulle göra. Han ställde lite frågor och jag svarade på dem, bland annat undrade han om jag var frisk och jag svarade; jag är iallafall fysiskt frisk, men psykisk vet jag inte. Så jag måste ha fått någonting lugnande innan, för sådär brukar inte riktigt jag hålla på när jag träffar läkare! Samtidigt blev Elle inrullad från sin operation och hon var ganska så borta och svamlade otroligt mycket. Det var nästan lite obehagligt att se hur hon var efter det att narkosen börjat släppa! Jag fick några tabletter som jag skulle svälja, vet inte riktigt vad det var. Fick sen ligga och vänta en stund till och tillslut när klockan var 12 så kom narkosläkaren och hämtade mig. Jag fick gå och lägga mig i ett annat rum på en ny säng täckt med gröna lakan. Fick en såndär snygg grön mössa på mig också. De mätte blodtrycket och sen kommer jag ihåg att de skulle spruta in någon sockerlösning (tror jag) eftersom att det var så längesedan jag hade ätit. Hela rummet började snurra och sen minns jag ingenting mer.

Vaknade upp av att jag var tillbaka i min sköna säng i uppvakningssalen med en filt virad runt huvudet, jag frös och hade ont. Hade även ett isbandage runt knäet och det lindrade smärtan väldigt mycket. Bad att få någonting under knäet eftersom att det inte var skönt att ha det rakt, det blev mycket skönare när jag fick böja lite på det! Somnade om igen och sen kom sköterskorna med fika, 2 mackor och en coca cola, gud vad gott det var! Låg visst även och svamlade lite med Elle innan hon fick åka hem. Jag mådde inte ett dugg illa efter operationen och det var skönt! Ortopeden kom in och pratade med mig och sa att det "bara" var korsbandet som behövde åtgärdas och att mensikerna såg bra ut. Det skulle kunna finnas lite brosk i knäet om man skulle göra en magnetröntgen, men det var inte heller någonting som behövde åtgärdas. Så det var ju skönt! Var så sjukt kissnödig så jag fick hjälp av en sköterska att komma ur sängen. Satte mig på sängkanten och allting snurrade, var tvungen att sitta några minuter på sängkanten innan jag reste mig upp och greppade kryckorna, då började det snurra igen så jag var tvungen att stå still ett tag innan jag kunde gå mot toaletten. Det gjorde så sjukt ont i baksida lår att jag var tvungen att sitta längst fram på ringen för jag kunde inte sitta på mitt lår. Men men...

Fick klä på mig och göra mig iordning för hemresa. Fy fan vad ont det gjorde i baksida lår. Det känns ungefär som att man sträckt sönder allting som finns i baksida lår och jag är öm från knäet upp till rumpan. Hur fasen ska dessa senor hitta tillbaka och växa ihop igen?! En sköterska kom även och gav mig en av mina 10 sprutor mot blodpropp i magen. Dessa ska jag ta själv på kvällen och det tror jag ska gå bra även fast jag inte tycker om sprutor.

Mamma, pappa och lillasyster kom och hämtade mig och sen var det bara att ta sig ut till bilen och få åka hem. Fick med mig nya ispåsar som jag kan byta och ha i frysen. Detta isbandage är min bästa vän just nu, det lindrar smärtan och svullnaden!

Är iallafall hemma nu och mår ganska så bra! Ligger mest i soffan och kollar på tv eller halvsover. Mormor och morfar har varit hit med lite godis och sen har vi spelat kort, tyvärr vann jag inte!

Jag lever, mår bra och har ett nytt korsband! :)

KRAM

Nu kör vi en ny rubrikräkning för att visa att detta är resan mot någonting nytt. Tidigare så var det dagar räknade som skadad, men nu kör vi dagarna som går efter operationen och påväg mot fotbollsplanen igen! :

Nu är jag ju som sagt nyopererad och har faktiskt sovit riktigt bra i natt! Jag har sovit lite till och från, sovit några timmar för att sedan vara vaken en stund, men totalt har jag nog fått runt 7 timmars sömn. Så många timmar trodde jag inte att det skulle bli första natten efter operationen.

Har fått smärtstillande som jag ska ta 3 gånger/dag, alvedon 2x 665mg och diklofenak 50mg. Sedan har jag även fått med mitt ett isbandage hem som används väldigt flitigt! Det är skönt med kylan som lindrar smärtan samtidigt som att svullnaden minskar.

Jag går ganska bra utan kryckor redan idag, men det är väl dumt att belasta alldeles för mycket de första dagarna. Så de får hänga med mig överallt. Inom 14 dagar när jag ska på återbesök till ortopeden så ska kryckorna vara kastade. Det tror jag inte ska vara några problem!

Jag återkommer med ett inlägg om hur allting flöt på igår runt operationen. Det kommer nog att bli ett långt inlägg så därför tar vi det i ett eget!


Nu kan jag börja sikta mot rehabilitering och fotbollsplanen på rikitgt, ett hinder är gjort och nu är det upp till mig!

KRAMAR!!

Imorgon smäller det! 135 dagar efter min skada ska jag få göra min korsbandsoperation.
Men jag har nog inte riktigt fattat det ännu.. det har inte riktigt gått in i min hjärna att det är imorgon som operationen ska ske och att jag imorgon börjar min resa tillbaka mot fotbollsplanen eller iallafall tillbaka mot det liv som jag levde innan skadan.

Jag har börjat bli nervös, men jag vet inte riktigt över vad som jag är nervös. Det pirrar i magen och det är inte sånt där pirr som man har innan man gör någonting roligt. Det är mer ett "tungt" pirr, eller orolig nervositet. Jag vet att jag kommer att vara i goda händer, jag vet att de kommer att göra sitt bästa för mitt bästa. Jag vet att detta är någonting jag måste göra för att kunna leva MITT liv igen, Jempas liv. 

Jag tror att nervositeten beror på att allting är så ovisst, jag vet inte vad som ska hända eftersom att jag aldrig behövt operera mig tidigare, jag är orolig över hur stark smärtan ska vara när jag vaknar upp, jag är orolig över att de ska säga att det tyvärr inte blev som de ville. Men egentligen så får jag ju veta allting när jag är där. Och jag är ju inte deras första patient som är nervös, så de vet hur de ska ta hand om mig för att allting ska bli så bra som möjligt.
Jag undrar nästan mest över vad ortopeden ska göra med mina menisker, tror att båda är trasiga. Det skulle vara bra om det bara var småbitar som de kunde plocka ut, men är det så att meniskerna är spruckna så syr de väl ihop de och sen får jag väl bära en ortos. Den frågan får jag väl svar på när jag vaknar upp ur narkosen och ser om mitt ben är i en ställning eller om jag klarar mig utan. Sen måste jag väl fråga vilka senor de ska ta från baksida lår eftersom att jag har skadat bicepssenan. Ortopeden sa att den läker ihop på 6-8 veckor, men blir den svagare, starkare eller lika stark som innan!? Jag vill ju inte ha ett nytt korsband som redan är halvtrasigt. Jag vill ju ha ett som nästan är ännu starkare än det riktiga korsbandet. 

För er som inte vet så har jag lägenhet i Umeå, på Haga. Min lillasyster bor där några dagar i veckan. Men jag är väldigt sällan i den eftersom att jag jobbar i Vännäs, vår familj har hund och då är det mycket närmare att bo i Vännfors hos Mamma och Pappa! Jag trivs underbart bra med att bo hemma även fast det är skönt att ha sitt eget ställe också där man får göra vad man vill, när man vill. Jag är inte någon storstadsmänniska och trivs mycket bättre ute på landet. Men visst, det har sina fördelar och nackdelar med att bo på båda ställena.
Just nu är jag glad att jag haft denna lägenhet som jag varit konstat i sedan lördag. Pappa är förkyld, min lillasyster och hennes pojkvän är förkylda och jag vill absolut inte dra på mig någon förkylning nu, för då gissar jag att de ställer in operationen.
Jag har klarat mig från förkylning än så länge (ta i trä!)..... och jag hoppas och tror att jag klarar mig till imorgon också. 

Jag har iallafall åkt och kollat vart på Umedalen som Läkarhuset Norr ligger för att inte lägga onödig kraft på att vara orolig över att jag inte ska hitta imorgon. Jag kommer att köra bil dit själv eftersom att jag inte vill träffa min förkylda familj. Det känns både skönt och lite läskigt att åka dit själv. På ett sätt så känns det bra att inte träffa eller prata med de så mycket för jag vet hur det är, de skulle fråga så mycket om hur jag kände mig, om jag var nervös osv. Då tror jag att jag skulle vara mer orolig än vad jag är idag. Jag vill nog inte bli påmind så mycket om att imorgon smäller det, men samtidigt så är det så skönt att göra bort det!
Det skulle vara skönt att bo hemma att dela tankar med, eller iallafall ha med sig någon i väntrummet imorgon så att man kan ha någon att prata med, eller bara känna att den personen finns med som stöd. Det kan vara skönt att prata om någonting annat eller bara sitta tyst och känna ändå att man inte är ensam.

Jag hade tänkt ta med mig lite musik som jag kan sitta och lyssna på medan jag väntar på att det är min tur, förhoppningsvis så behöver jag inte vänta så överdrivet länge.

Jag ser nästan framemot efter operationen då jag och min lagkamrat, förhoppningsvis, får ligga i samma sal efter uppvaket. Inte för att vi kanske är så pigga eller vill prata så mycket med varandra, men bara för att ha någon!

Jag skriver kanske lite om mina tankar imorgon bitti också, för om jag känner mig själv rätt så kommer jag inte att kunna sova speciellt mycket i natt!
Annars så kommer nästa inlägg när jag orkar.


Om ni har några frågor så fråga gärna!!

KRAAAAAAM!!!

Det var en riktigt trevlig kväll igår, som vanligt vill säga när det är laget man umgås med. Jag tror att jag gjorde rätt som inte gick ut igår, det känns bra att inte riskera någonting i onödan inför operationen.

Idag igen ska jag på fotbollscupen och kolla, tycker ju att det är så roligt att se fotboll och speciellt om det är spelare som man känner igen och som man mött förut. Hinner tyvärr inte se finalen för då börjar våran träning och jag tänkte köra ett distanspass på cykel för att lätta lite på träningen och inte vara alltför sliten inför operationen. Ska cykla långt och lugnt och sen köra mina benövningar som avslutning. Sen brukar det ju också bli gemensam bålstabilitet som jag såklart hänger med på.

Har fortfarande lite ont i mitt knä sen alla kalla dagar.. eller om jag har ansträngt det lite för mycket. Vilken tur att jag snart ska bli ihoplappad så att jag kanske får slippa den dagliga smärtan. 

Nej.. ha en bra dag på er så ska jag åka vidare och se mera fotboll!

KRAMAR

Igår och idag så har jag varit och kollat på fotbollscup där damlag från olika divisoner möts. Jag förstår inte varför jag tycker att det är så obehagligt att se på matcher och träningar där det blir närkamper, jag får en klump i magen och blir orolig varje gång någon går in i en närkamp. Jag känner en rädsla men även en fascination över hur mycket knän och kroppen klarar av utan att gå sönder. Jag tror att jag är mera rädd efter mitt bakslag än vad jag var tidigare... Jag vet ju hur lätt mitt knä hoppade ur led och vilken smärta som följde, kanske är det de som finns i bakhuvudet, för jag vill ju inte vara rädd när jag ser på fotboll, då kommer jag ju aldrig att våga spela fotboll själv igen, men det är ju det jag vill.

Jag hoppas och tror att rädslan försvinner i och med operationen och att jag själv känner att jag bli starkare och stabilare. Så att jag klarar av en närkamp utan att behöva vara rädd för att mitt knä ska flyga igen. 

Jag ska se till att vara så pass stark både fysiskt och psykiskt innan jag bestämmer mig för att spela match igen, det ska inte få vara någon oro för då är det så lätt att man skadar sig igen. Jag ska tillbaka och det får ta den tid det tar, för jag har redan räknat bort denna säsong även fast jag med lite flyt skulle kunna vara tillbaka i höst någongång. Är det så att jag kan spela match i höst så ser jag det som en stor bonus. Men jag tror att det är bättre att ha ett långsiktigt mål och inte ställa så stora krav, än att ha ett krav på att jag ska vara spelklar efter sommaruppehållet! då blir jag nog besviken om jag inte lyckas uppnå det målet.

Ikväll blir det lite festligheter med laget, men eftersom att min operation är ganska så nära så avstår jag både alkohol och utgång. Nu vill jag inte riskera någonting i onödan! :)

KRAMAR

Varför ska vädret svänga så himla mycket... nyss var det plusgrader ute och nu helt plötsligt är det -25 grader..

Jag hade väldigt ont i knäet igår kväll när jag skulle sova och det tog några timmar innan jag tillslut somnade. När jag klev upp imorse så förstod jag varför jag hade så ont.. Det var ju skitkallt ute och nu förstår jag alla äldre som får så ont i lederna när det är kallt... Usch och fy!! Hoppas att smärtan försvinner efter operationen, för inte är väl jag någon gammal tant ännu?!

Var ute på en lite promenad, men det blev kortare än vad jag tänkt för att mitt knä inte ville vara med... Blir lite less eftersom att jag tänkt köra på järnet nu inför operationen och göra så mycket som möjligt av det jag kan göra. Sen kan jag inte gå efter skoterspåret, sparka, åka skidor, cykla, simma, hoppa osv på ett bra tag. Så nu njuter jag varje gång jag gör någonting och tänker att jag ska komma ihåg hur det kändes att vara ute när jag är opererad och ligger inne!

Simning står på schemat ikväll och förra gången blev det 1,5km så det kanske blir lika långt eller tillochmed lite längre idag :) Den som lever får se!

Nu ska jag baka lite matbröd av en yoghurt som finns kvar i kylen, hoppas att det smakar!

KRAMAR :D

Ikväll ska här ätas semlor!
Hoppas bara att de smakar gott :)

Nu ska jag baka semlor :)

Jag hade inte riktigt ro att gå och lägga mig igår kväll efter träningen så jag slängde ihop en deg som ska bli semlor, så den har fått jäsa hela natten. Har aldrig testat att göra kalljästa semlor tidigare, men det ser faktiskt riktigt bra ut!

Bilder kommer sen!

KRAMAR

Nu är det fullt ös med träningen inför operationen, för jag ska vara så bra tränad som möjligt så att rehabiliteringen går snabbt!

Som jag skrev i tidigare inlägg så blev det ett pass på cykel imorse. Funderade på att köra ett pass direkt efter jobbet, men eftersom att det var gemensam fysträning ikväll så tyckte jag att det räckte med 2 pass idag.

Gick istället ut på en 40 min promenad i det underbart vackra vår/vinter vädret med en stor sol som värmde kinderna.

Kvällen pass blev också på cykel eftersom att knäet inte riktigt är min bästa kompis idag.

8 dagar kvar!

Efter att ha suttit inne hela dagen igår och gjort ingenting mer än att surfa runt på internet och läsa mina gamla inlägg här på bloggen blev jag lite deppad och inte alls glad på livet.

Jag som har haft flera dagar där jag känt mig glad och pigg, helt plötsligt så blev jag ledsen över min skada. Men inte skulle det få hindra mig, i min ilska så tog jag på mig löparkläderna och gick först en promenad med våran hund på ca 2km och sen så lämnade jag honom hemma. Höjde musiken på Ipoden och sprang iväg efter den ojämna landsvägen i motvinden. Jag hade sagt till mig själv att jag skulle springa 4km och sen vända, det var tungt men jag gav inte upp. Svetten rann, andningen var häftig och knäet smärtade. Men jag var så less på att inte kunna springa utan att det skulle göra ont så jag fortsatte att springa med smärtan i knäet. Det kanske var dumt, men just då så var det så jäkla skönt att jag inte gav upp. Så totalt 8km på ca 40min tror jag att det blev. Skönt!

Det straffade sig redan när jag kom hem och imorse kändes det likadant, det smärtar på insidan av knäet, kanske där den inre menisken sitter.. jag hade ju inte gjort illa den enligt magnetröntgen, men jag tror att den fick sig en smäll när jag gjorde illa mig på nytt just innan jul. Hade bestämt mig för att göra ett pass på gymmet och inte skulle det passet få lida bara för att jag hade lite ont i knäet. Cyklade 5 min som uppvärmning och sen blev det intervaller på cykeln.

Intervaller 45sek snabbt- vila 15sek x30st

9 dagar kvar!

Det känns riktigt bra att op. dagen börjar närma sig.

Idag väntar skidåkning med en tjej från fotbollslaget och vi får hoppas att den snö som de lovat skulle komma idag, uteblir. Jag hade hoppats på kalla, packade spår och en stor sol. Men man kan ju inte styra vädret, tyvärr!

Ikväll ska jag umgås med mormor och morfar, det var alldeles för många dagar sedan jag hade tid att vara där och mysa någon timme. Så det ska bli skönt!




KRAMAR

Jag har hittat VÄRLDENS sötaste hundar, skulle inte tveka om någon skänkte bort en sån här:

Bara 12 dagar kvar!

Nu försöker jag att köra min rehab för fullt och flera gånger om dagen om det är så att jag har möjlighet. För nu ska jag vara fit for fight inför operationen så att vägen tillbaka förhoppningsvis går ganska snabbt.

Allting känns bra men knäet och jag känner inte av det speciellt mycket om dagarna. Instabilt är det, men det har jag nästan lärt mig att leva med. Kanske gör det lite ont och känns mer än vanligt när jag ansträngt det lite väl mycket eller om jag gör en rörelse som jag inte tänker på att jag gör. Men, jag märkte idag att jag nästan kan sitta som en skräddare, jag har försökt flera gånger och stretchat tidigare och nu verkar det ge resultat. Det känns bra att jag fortfarande gör framsteg. Nu ska jag bara se till att ha lår som Anja Pärson innan operationen.

Det är en till tjej i mitt lag som också skadat korsbandet, men de är lite osäker på om det är av eller vad det är för fel på hennes. Så hon ska också genomgå en operation för att se vad som är fel. Helt bra är det då inte då hon också får ont om hon överanstränger knäet och det är instabilt. Hon har också blivit lovad operationstid och det roliga är att vi ska operera oss samma dag, på samma ställe och av samma läkare!

Det känns riktigt bra att vi är 2 som går igenom samma sak, en korsbandsoperation, rehabiliteringen och vägen tillbaka mot fotbollsplanen. Inte för att jag någonsin vill att en till person ska slita av korsbandet, men nu när hon gjort det så kan vi dela frågor, funderingar, erfarenheter, övningar och tips till varandra. Vi ska stötta och pusha varandra tillbaka, för vi Ska spela fotboll igen, det är ett som är säkert!

Kramar på er!

Nu har jag fått min operationstid!! Den 16/2 kl. 9.30 på Läkarhuset Norr i Umeå så ska jag få mitt nya korsband :D