Resan tillbaka efter två korsbandsskador

Äntligen börjar jag ha lite flyt i all denna operationsröra. 

Fick som sagt tag på Folksam i måndags och fick veta att de "godkänt" min operation så sen var det ju bara att få tag på ortopeden som ska lappa ihop mig. Skickade ett mail till honom sent på måndagskvällen och dagarna har gått utan att jag fått något svar från honom, började nästan tro att jag skickat till fel adress. 
Men när jag kollade mailen i morse så fanns där ett svar från ortopeden, och han säger att det blir v.7 och troligtvis på onsdagen, alltså 16/2. Han skulle återkomma i början på veckan för definitivt besked.
Åh vad jag blev glad när jag fick detta mail, för nu ska det ju faktiskt bli fixat.

Jag ska (förhoppningsvis) bli så pass hel att jag kan spela fotboll igen. Att göra saker utan att behöva tänka på hur jag gör dem, slippa ha ont någongång varje dag, att bara leva livet och göra precis det jag känner för utan att behöva ta hänsyn till någonting! Jag ska kunna anstränga min kropp tills den inte orkar mer utan att behöva ha ont i mitt knä. JAG SKA TILLBAKA!

Äntligen så är det min tur!

KRAM

Fick tag på Folksam idag och därifrån var det bara positivt! De hade godkänt min operation den 14/1 så nu väntar jag bara på en kallelse till operation. Jag ringde inte specialisten idag utan hoppades att ett brev skulle komma på posten, men inte hade jag sådan tur.. får försöka imorgon! Men det känns iallafall som att jag är liiite närmare att få en tid.

Tränade en sväng på morgonen och det blev ett ganska tufft löppass, men ack så skönt efteråt.

Nu uppdateras det alltför sällan här, men jag har varken lust eller tid att vara så mycket vid datorn nu.. sen gör jag andra prioriteringar nu när vädret börjar visa sig från sin bättre sida och man kan vara ute på långa promenader.

Knäet är väl inte så mycket annorlunda, det är instabilt och ont. Som vanligt vill säga. Har inte fått någon kallelse till operation så imorgon ska jag först ringa till Folksam för att fråga om de godkänt att de betalar operationen. Och har de gjort det eller gör det medan de har mig i luren så ska jag ringa till specialisten som ska göra min operation och fråga vart min kallelse är. Jag hade ju blivit lovad operation i januari och imorgon är ju sista veckan som januari är. Eller menade han kanske januari 2042?! Innan mitt bakslag så var jag ju väldigt aktiv och det var kul att träna för att jag kände att det höll ihop och att det väldigt sällan var ont eller instabilt med mitt knä. Men nu vågar jag nästan inte göra någonting eftersom att det inte alls känns bra. 

Jag var med en sväng på fotbollsträningen idag som till en början inleddes med 10st 2min intervaller med 1 min vila mellan. Jag hängde med ganska bra fartmässigt men eftersom att vi springer inne i en friidrottshall med en bana som går runt, runt, så blev det lite för mycket felbelastning i kurvorna och efter 5 stycken var jag tvungen att kliva av. Det gjorde så ont i knäet och jag haltade av banan mot träningscyklarna för att cykla ur lite mjölksyra, men det gjorde ont även när jag cyklade. Det kände jag inte innan bakslaget och då kunde jag ju ändå vara med på ALLT utom spel. Nu ligger jag på sidan om och kör mina urtråkiga rehabövningar när de andra har en passningsövning eller någonting annat som jag kunde vara med på tidigare.

Jag hatar att jag inte kan göra allt som jag vill.
Jag hatar att jag jämt tänker på att det ska jag inte göra för att då gör det ont eller jag kan göra illa mig. 
Jag hatar att alla andra säger, men ska du verkligen göra det där, är försiktig nu, jag kan göra det där åt dig eller ta det lugnt.
Jag vill att allting ska vara som vanligt! Jag vill vara hel. Jag vill göra denna jävla operation som dragit ut på tiden så mycket! Jag vill göra den nu så att jag kanske, kanske, kan vara med på någon match i höst... Men som det ser ut nu så blir det väl inte så!

Måste bara få tag på någon på Folksam och specialisten imorgon!

KRAM och godnatt

Dagarna rullar på ungefär likadant som vanligt.

Upp tidigt för att jobba i 1 timme, träning på gymmet i 1-2 timmar, hem för att göra någon nytta och sen kanske jobb på eftermiddagen/kvällen.

Nu på gymmet så fokuserar jag på mitt knä och att bygga upp det så bra som möjligt. Som uppvärmning brukar det bli 10 min löpning eller cykling. Sen blir det draken med 5kg's vikt, benböj med stång, djupa benböj, tåhävningar, rumplyft mm. Det brukar variera lite från dag till dag vad jag gör för övningar, har jag kört tungt en dag så blir det lättare nästa dag. Lite vila måste man väl kanske ha! När jag känner mig nöjd med styrkan så blir det 5-10 nedvarvning på cykel eller löpband.
Det är riktigt skönt att "göra bort" gymmet på morgonen, dels så har jag ju hela dagen kvar till annat och dels så blir man ju mycket piggare. En bra start på dagen med andra ord!

Jag var med en sväng på fotbollsträningen i söndags på en passningsövning. Jag hade ju sagt att jag skulle hålla mig från fotbollsplanen och skorna fram till operationen för att inte göra något mer dumt. Har förresten fått låna ett knäskydd av min farbror som gör att man inte kan översträcka knäet eller röra det speciellt mycket i sidled. Så med knäskyddet på mig började passningsövningen. Men det kändes inte alls bra, mitt knä var mycket mer instabilt nu än vad det varit tidigare. Jag vågade inte riktigt trycka till passningarna eller ta ett steg i sidled. Det kändes som att jag var en nybörjare som aldrig spelat fotboll. Flera av tjejerna frågade hur det var och tyckte att jag såg så försiktig ut och undrade om jag verkligen skulle vara med. Jag litade absolut inte på mitt knä.. inte det minsta, och jag litade inte heller på att knäskyddet skulle göra sitt. Jag var rädd och orolig att jag skulle göra illa mig igen eftersom att den andra gången så gick det ju så lätt. 
Jag var inte med speciellt länge utan klev av och lät tjejerna göra sin passningsövning. Inte vill jag sabba kvaliteten så att de andra inte får ut det mesta av övningen. Jag var jättebesviken och förstår inte alls varför jag inte kunde/vågade vara med på övningen.

Nu vet jag att det inte ens funkar att sparka på en boll, så nu håller jag mig på sidan och kör min rehab i väntan på en operationstid!

KRAMAR

Jag ska vara helt ärlig.

Jag har faktiskt inte gråtit över min skada mer än när jag gjorde illa mig och när jag gjorde illa mig efter några månader igen. Det var pga den smärta som gråten kom de gångerna.
Jag har, tror jag, alltid/för det mesta haft en ganska positiv inställning till min skada. Jag vet att skador kan man inte undvika, ibland har man faktiskt oturen att drabbas av en. Men så många år som jag klarat mig utan allvarligare skador så har jag haft jäkligt kul och alltid gjort mitt bästa. De "enda" skador jag haft är några stukade fötter, sträckningar, x antal hjärnskakningar och övertränad.
Det är väl ungefär de skador som man får räkna med när man utövar en sport som fotboll. Där det är mycket närkamper och hårda träningar. Så tack o lov har jag varit väldigt skonad.
Visst har jag varit nere vissa dagar och önskat att få denna skada ogjord, visst har jag vissa dagar känt att jag vill ge upp med rehaben och fotbollen. Men innerst inne så vet jag ju att det är på fotbollsplanen jag vill och kommer att vara. Det är där jag har mitt liv. Att slå den perfekta passningen, göra ett underbart inlägg, skjuta i krysset, nicka i mål, springa tills man inte orkar med, dribbla, finta och bara ha sådär underbart kul på fotbollsplanen som man kan ha!

Jag grävde inte ens ner mig speciellt mycket när jag träffade specialisten första gången och han sa "du borde inte spela fotboll mer", det borstade jag ganska snabbt av mig och försökte istället tänka att han hade fel. Så många andra har ju faktiskt opererat knäna flera gånger och kommit tillbaka till sin idrott. Min pappa har ett ärr som är 40cm långt (om inte längre) och han är väldigt aktiv, spelar tennis, innebandy, fotboll, springer och allt annat som man vill göra. Han gjorde sin operation för 25år sedan och hans knä fungerar alldeles utmärkt. Så varför skulle inte mitt hålla?!

Jag vet att vi har knäproblem i släkten och min pappa har opererat båda sina knän 2 gånger, menisk och korsband i båda, mina 3 farbröder har också opererat knäna, min farfar hade problem med sina knän. Så det har alltid funnits i mitt bakhuvud att jag någongång kommer att skada mina knän också. Jag var nästan inställd på att korsbandet skulle gå av under en fotbollsmatch/träning. det komiska i det hela är att jag på torsdagen innan skadematchen satt och pratade med min brukare och jag sa någonting om att jag har haft tur med mina knän att jag inte gjort illa de men "ta i trä" för man vet aldrig vad som kan hända.

Inför fotbollsmatchen så hade jag faktiskt en känsla som jag inte känt så många gånger förr. Jag trodde och hoppades såklart på att jag skulle få göra mitt första mål i a-lagströjan. Men ack så fel jag hade. Matchen började lite trevande för min del, jag var inte riktigt rätt i positionen, men efter bara några minuter så gick det underbart bra. Jag bröt flera passningar, gick inte bort mig i 1 mot 1, slog flera passningar som gick rätt, kände mig stark, snabb och alert. Det kändes som att detta kunde bli min dag efter en säsong med dåligt självförtroende och ett fotbollsspel som inte alls funkat som jag ville.  Det blev en dag när jag uppmärksammades, men inte på det sätt som jag ville....

Det som jag saknar absolut mest just nu är att springa tills man inte orkar mer, att ta ut sig sådär fruktansvärt. Det vill jag göra, men jag kan tyvärr inte då mitt knä säger ifrån efter bakslaget. Jag har fortfarande ont och kan inte springa särskilt långt eller snabbt och på cykeln kan jag inte ha jättetung belastning eller för hög intensitet. Men de dagarna kommer någongång de också, och då ska jag se till att njuta även fast det är sjukt jobbigt!

Är hemma igen efter en underbart, sagolikt trevlig kväll med några tjejer i laget. 
Det har bakats pizza i vedeldad bakugn, badat bastu, spelat sällskapsspel och pratats.
En av de bästa kvällarna på riktigt länge!

Nu ska jag sova så det blir bara detta korta inlägg idag!
KRAMAR

Jag jobbar ganska mycket just nu och däremellan så tränar jag eller umgås med familj och vänner. Så ber om ursäkt om det inte blir lika många inlägg som tidigare, men jag ska försöka vara flitig! :)

Allting rullar på som vanligt, jag är på gymmet och kör mina pass, varierar allt från löpning, cykling till roddmaskin och sen koncentrerar jag mig mest på mina ben och knän för att bygga upp styrkan så mycket som möjligt! Vissa dagar lägger jag till armar/rygg/mage också för att underhålla dessa muskelgrupper. Men det hinner jag träna igen senare då jag kanske inte har så många ben/knäövningar på gymmet.

Är också ute och promenerar med våran mysiga hund (måste lägga ut en bild imorgon) så det blir lite extra motion där också. Eftersom att han är en sån energiknippe så går jag helst där han får springa fritt, hoppa och leka så att han gör av med så mycket energi som möjligt. Oftast går vi efter olika skoterspår och där blir det ju även lite träning för mig också då underlaget inte är det bästa! Att förena nytta med nöje :)

Ikväll får jag besök av en kompis och jag ska bjuda på middag, så jag måste nog börja med det snart. Hade tänkt göra en kycklingsandwich med lite smått och gott ovanpå och sen klyftpotatis till det, jag hoppas att det ska smaka bra!

I morgonkväll är jag bortbjuden på hemmagjord pizza och bastu hos en tjej i laget och det ska bli mycket trevligt och mysigt, det är så underbart när man har lagkamrater som hittar på saker utanför träningarna.

KRAMAR :)

Nu byter jag tema på rubriken och skriver med siffror istället för att börja skriva ut allting med bokstäver, det skulle bli så långt senare när det blir etthundrasjuttiosjunde dagen... så nu blir det ändring på det hela!

Imorse var jag iväg och tränade efter mitt morgonjobb och det blev ett tufft cykelpass följt med lite benövningar. Men jag har så otroligt ont i knäet idag och ikväll att jag helst bara vill ligga i soffan med en kudde eller filt under knäet. Det knäcker och låser sig lite nu och då, men så har det varit ända sen mitt bakslag. Men smärtan har inte funnits där lika stark som den är nu. Vill bara ha en operationstid på en gång! Skulle de ringa och fråga om jag kan komma imorgon eller nu på en gång så skulle jag inte ens tveka att fara! Hoppas att smärtan kommer att gå över så att jag får fortsätta kämpa på med rehabiliteringen och träningen inför operationen.
På cykeln blev det:

Vad nära ögat det var idag att jag skulle gör illa mitt knä på nytt, det var bara ogjort!
Efter all den snö som fallit i Umeå och överallt annars så var ju traktorerna ute och gjorde sitt arbete. Det var väldigt packad snö som blir jättehalkig.
Jag gick till bilen och tog det väldigt lugnt för jag såg ju hur underlaget var, men ändå så råkade jag halka. Mitt högra, skadade ben åkte framåt och jag kände 2 gånger hur underbenet rörde sig framåt medan delen ovanför knäet var ganska stabilt. Det kändes precis som när läkarna och sjukgymnasterna testar det berömda "stoppet" med hjälp av draglåda. Det gjorde inte ont men jag hann bli väldigt rädd och trodde att jag skulle krascha igen.
Tack o lov så klarade jag mig den här gången, men det känns inte roligt att hur försiktig man än är så kan knäet hoppa ur led iallafall.

Träning med laget ikväll men idag var jag väldigt omotiverad så jag gjorde mina övningar och inte så mycket mer. Hade ju kunnat köra lite mage/rygg/armar också, men det struntade jag i idag. Ska på gymmet imorgon efter mitt morgonjobb så då blir det att köra på!

KRAM på er!

Bara en fundering, om det är någon som läser denna blogg och som har opererat korsbandet, hur länge blev du sjukskriven från jobbet och vad för typ av jobb hade du?

Drygt 14veckor sedan skadan...

Åh usch vad det lät som att det var nära 100 dagar sedan jag gjorde illa mig, fast det är det ju också. Men att tiden går så fort och att ingenting verkar hända just nu med operationstid gör ju ingenting bättre. Från början av min skada så gick allting så himla snabbt och jag trodde ju såklart att jag vid det här laget skulle vara opererad också. Men inte har jag fått någon kallelse till op. tid. Hoppas att den kommer idag eller iallafall den här veckan.

Igår var det första träningspasset med laget igen efter någon veckas julledighet. Jag hade ju tänkt träna på riktigt bra under julledigheten, men eftersom mitt bakslag kom väldigt olägligt så har jag inte kunnat göra de antal pass på gymmet som jag ville. 
Som vanligt på söndagsträningarna så börjar vi med löpning och avslutar med fotboll. Jag har ju inte kunnat löpa sedan mitt bakslag så igår var första gången som jag lyckades springa en längre bit, vilket kändes underbart skönt! Jag sprang väl i ca 10 minuter innan jag kände mig nöjd och satte mig på en träningscykel och körde intervaller där istället. 4 x4min blev det och kroppen kändes ganska pigg ändå. När de andra spelade fotboll så gjorde jag min rehab och även mage/rygg. Det gick ganska bra men jag var lite tung i benen efter cyklingen.
Men som alltid så är det lika roligt att vara på träningarna för att träffa alla tjejer och prata lite grann.

När jag kom hem så kände jag att det gjorde ont i knäet och nu på insidan. Jag har varit lite öm där ända sedan bakslaget men nu kändes det mer än tidigare dagar. Det känns även idag att det inte är som det ska vara... kanske någonting annat som fick sig en smäll och kanske gick sönder när jag gjorde illa mig igen! Vi får väl se efter operationen vad de hittade som var trasigt, eller rättare sagt de få delar som var hela!

Ikväll är det träning igen och jag har sagt till mig själv att inte spela nå mer fotboll innan operationen är gjord, nu har jag fått upp rörligheten igen och vill inte få ett till bakslag som kan försena min operation. Jag vill inte heller göra illa mig igen eftersom att det gör så äckligt ont varje gång...

KRAMAR på er alla! :)

Tidigare i familjen har vi alltid haft hund i alla år och i höstas var vi tvungna att avliva honom och det var såklart väldigt tungt. Men nu har vi en ny hund på prov vid namn Eros, han är en blandras av alla möjliga  slag, vet inte riktigt vad det är för typ. Men lite lurvig och inte så jättestor.
Han är världens mysigaste och vill gärna vara med överallt. Så nu blir det många och långa promenader för min del och det är ju bra att jag är ute och går för att träna både konditionen och knäet.
Visst känns det att jag är ute mycket och rör på mig för idag har det varit väldigt stelt och det knäpper lite nu och då.

Ikväll blir det annars bara en lugn kväll, slappa framför tvn och bara mysa. Det kan man behöva en fredagkväll!

Detta blir ett kort inlägg för jag vet inte riktigt vad jag ska dela med mig av!
Är det någon som har en fråga eller fundering så är det bara att skriva bland kommentarerna :)

KRAMAR på er

Detta är de bilder som blev bra från min fisketur igår. Det var väldigt kallt och grinigt väder med lite blåst och snöfall. Så jag blev inte nere på älven så länge. Sen var det väldigt lite vatten också så att jag överhuvudtaget fick en harr var lite otippat.

Jag plumsade i snön påväg ner mot älven och först så hade jag tagit sparken och lastat isborren och väskan med fiskesaker på den. Men eftersom att det var så djup snö och inget skoterspår, på åkern och nedför backen som tar mig till älven, så lämnade jag sparken och gick istället. Med snön upp till knäna så gick jag men ju närmare älven jag kom desto mer skare blev det och sen fastnade jag med mitt skadade ben genom skaren och ramlade framåt. Medan jag föll så trodde jag såklart att jag skulle bli liggandes och jag hann även fundera på vem och hur man skulle kunna hämta mig. Men tack o lov så klarade jag mig utan problem och jag kunde fortsätta min promenad mot fiskarna.

Jag lämnade harren hos mormor och morfar eftersom att de tycker om fisk väldigt mycket och jag visste inte riktigt vad jag skulle göra med den. Men de blev iallafall väldigt glada!

KRAMAR

Igår var det 3 månader sedan skadan och att man kan komma ihåg känslan och allt vad som hände fastän det ändå var så pass längesedan!

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva här för allting är ungefär som det har varit de senaste dagarna, förutom att jag faktiskt kan böja på benet mer och mer, kan även räta ut det fullt nu också! Men det är en plåga att försöka öva upp rörligheten för det gör så ont, redan vid 90graders böjning så börjar det ta stopp på framsidan av knäet, men efter mycket om och men så har jag kanske endast 10 centimeter från rumpan.
Ett mycket bra tips för att öva upp rörligheten eller tex hjälpa någon med nackspärr är att man vrider/böjer kroppsdelen så långt som det är möjligt utan hjälp. Sedan ber man en kompis att hålla kvar där medan man själv använder musklerna och försöker räta ut/vrida tillbaka kroppsdelen och hålla där i 5 sekunder. På det sättet så lurar man musklerna att arbeta och när de sedan slappnar av så är man lite rörligare. Vrid eller böj ytterligare lite till och gör på samma sätt. Upprepa detta tills den normala rörligheten nästan är uppnådd. Då brukar man bli mycket smidigare och inte alls lika stel! Testa!

Igår klev jag upp tidigt och for på gymmet, testade att ta några löpsteg, men efter bara 2 minuter så funkade det inte längre. Jag tror att det är stötarna som gör mest ont och sen haltar jag fortfarande lite lite grann, så det är väl dumt att felbelasta ännu mer.
Satte mig istället på träningscykeln och fick ihop 1 mil innan jag gick över på mina ben- och knäövningar. Skönt att kunna komma igång igen och inse att jag faktiskt inte tappat så mycket muskler på dessa 2 veckor efter bakslaget.

Idag hade jag tänkt mig ner på älven för att se om det finns några fula fiskar där under isen. Får först och främst kolla om vi har någon maggot. Tänkte inte gå fort och låta det ta den tid det tar, för nu har jag inte råd att göra illa mig igen, även fast jag inte fått någon operationstid.
Kameran ska få hänga med så vi får se om det blir någon bild som kanske passar här på bloggen!

KRAM på er alla :)

Imorgon har det gått 3 månader sedan jag gjorde illa mig och jag vet inte riktigt om det känns som att det har gått sådan lång tid. Fast samtidigt så känns det som att jag har varit skadad jättelänge...

Jag har fortfarande ont i knäet sen jag gjorde illa det senast, och på onsdag är det ju ändå 2 veckor sedan. Det smärtar på framsidan och jag kan inte riktigt räta ut det helt och inte alls böja ihop det så mycket. Jag småhaltar fortfarande och det är ingen riktig hit att springa ännu. Tog några få löpsteg idag när jag var ute på promenad men det funkade inte alls.

Imorgon tänkte jag försöka att kliva upp ganska tidigt för att åka till gymmet och köra ett pass på cykeln, att promenera lite längre fungerar inte alls än så länge. Och som jag berättat tidigare så blir jag inte speciellt trevlig när jag inte får göra av med all den energi som lagras inom mig. Styrkeövningarna som jag börjat om med från grunden hjälper inte riktigt att få ut det där extra, jag blir inte riktigt trött konditionsmässigt utan mer trött i musklerna. Hoppas att cykeln funkar att ta till.

Jag har tyvärr inte fått någon tid för operation ännu, men jag önskar och hoppas att den kommer i veckan och att det blir i januari!

Imorgon har det gått 3 månader sedan jag gjorde illa mig och jag vet inte riktigt om det känns som att det har gått sådan lång tid. Fast samtidigt så känns det som att jag har varit skadad jättelänge...

Jag har fortfarande ont i knäet sen jag gjorde illa det senast, och på onsdag är det ju ändå 2 veckor sedan. Det smärtar på framsidan och jag kan inte riktigt räta ut det helt och inte alls böja ihop det så mycket. Jag småhaltar fortfarande och det är ingen riktig hit att springa ännu. Tog några få löpsteg idag när jag var ute på promenad men det funkade inte alls.

I torsdags så var det min sista dag hos min brukare som jag varit personlig assistent åt i nästan 2 år.. det var riktigt jobbigt att överhuvudtaget komma dit den dagen och veta att att det var sista dagen som vi skulle umgås 5 timmar varje dag, 4 dagar i veckan i flera veckor och månader. Jag minns nästan inte vad vi gjorde den sista veckan för allting var så jobbigt. Och torsdagen blev såklart riktigt tung när jag gick genom dörren och stängde den efter mig.
Självklart så kommer jag att åka och hälsa på henne så ofta jag har möjlighet, för vi har ju trots allt lärt känna varandra utan och innan, vi har lärt oss hur den andra fungerar, läsa av den andra personen och veta vad den är på för humör, kunna öppna oss för varandra