Dag 23
Allting går underbart bra med mitt knä, väntar nästan bara på att få ett bakslag.. för såhär "enkelt" ska det väl inte vara att gå igenom en korsbandsskada och operation!?
Har varit ute på en försiktig sparktur idag och har även skottat lite snö.
Känner inte av knäet förutom när jag försöker att räta ut det till max eller böja ihop det. Ärren läker fint men det stramar ibland i det stora ärret. Brukar därför försöka att smörja in det flera gånger om dagen med vaselin, känner faktiskt att det blir mjukare och smidigare då!
Nu har nog snart det mesta av blödningen rört sig ner mot foten, är fortfarande lite stel längst ner i vaden och har ett rejält blåmärke i vaden. Men det är nog det enda som syns... Och sen kanske lite på min gångstil eftersom att jag haltar liiiiite fortfarande.
Min pappa var bland de första som fick sitt korsband fixat, tidigare så kunde man inte laga ett trasigt korsband utan man fick lära sig att leva med det. För 20år sedan så fixade de pappas korsband och gjorde ett snitt från mitten på vaden och upp till mitten på låret. Tror att han fick ligga kvar på sjukhuset i 1 vecka. Då hade han väntat i 1 1/2 år på att få sitt korsband lagat. Han fick bära gips från foten upp till ljumsken i 6 månader och sen rehab på det i 6 månader. De tog knäskålssenan (sitter på framsidan av knäet) och det ger lite obehag när han sitter på knä. Men han klarar av att springa, spela tennis, åka skidor/skridskor och vara väldigt aktiv.
Det känns lovade inför min framtid, för jag vill också kunna vara med mina barn på äventyr utan att mitt knä ska stoppa mig!
Jag är helt förbluffad över hur duktiga läkarna är på att fixa ett knä genom 3 små hål och ett lite större snitt. Att utvecklingen har gått framåt så mycket. Nu kan/får/ska man gå på benet så snabbt som möjligt efter operationen. Man får oftast åka hem samma dag. Man behöver inte använda kryckor speciellt länge. Rehab på 6-8 månader innan man kanske är matchklar.
Jag ska se om jag kan få ta kort på pappas ärr så ska ni få jämföra med mitt lilla ärr!
KRAMAR :)
Har varit ute på en försiktig sparktur idag och har även skottat lite snö.
Känner inte av knäet förutom när jag försöker att räta ut det till max eller böja ihop det. Ärren läker fint men det stramar ibland i det stora ärret. Brukar därför försöka att smörja in det flera gånger om dagen med vaselin, känner faktiskt att det blir mjukare och smidigare då!
Nu har nog snart det mesta av blödningen rört sig ner mot foten, är fortfarande lite stel längst ner i vaden och har ett rejält blåmärke i vaden. Men det är nog det enda som syns... Och sen kanske lite på min gångstil eftersom att jag haltar liiiiite fortfarande.
Min pappa var bland de första som fick sitt korsband fixat, tidigare så kunde man inte laga ett trasigt korsband utan man fick lära sig att leva med det. För 20år sedan så fixade de pappas korsband och gjorde ett snitt från mitten på vaden och upp till mitten på låret. Tror att han fick ligga kvar på sjukhuset i 1 vecka. Då hade han väntat i 1 1/2 år på att få sitt korsband lagat. Han fick bära gips från foten upp till ljumsken i 6 månader och sen rehab på det i 6 månader. De tog knäskålssenan (sitter på framsidan av knäet) och det ger lite obehag när han sitter på knä. Men han klarar av att springa, spela tennis, åka skidor/skridskor och vara väldigt aktiv.
Det känns lovade inför min framtid, för jag vill också kunna vara med mina barn på äventyr utan att mitt knä ska stoppa mig!
Jag är helt förbluffad över hur duktiga läkarna är på att fixa ett knä genom 3 små hål och ett lite större snitt. Att utvecklingen har gått framåt så mycket. Nu kan/får/ska man gå på benet så snabbt som möjligt efter operationen. Man får oftast åka hem samma dag. Man behöver inte använda kryckor speciellt länge. Rehab på 6-8 månader innan man kanske är matchklar.
Jag ska se om jag kan få ta kort på pappas ärr så ska ni få jämföra med mitt lilla ärr!
KRAMAR :)
