Resan tillbaka efter två korsbandsskador

Vad kul att det verkar vara så många som dagligen följer min blogg!
Är ju liiiite nyfiken på vilka ni är...

Från början så startade jag den mest bara för att själv kunna titta tillbaka på vad som hänt under resans gång och kanske dela med mig av lite erfarenheter och tankar. Jag hade också väldigt lite att göra under de första dagarna när jag mest låg i soffan med benet i högläget.
Jag googlade på allt som rörde knän, knäskador, rehab, operationer, bloggar och allt annat.
Då förstod jag nog inte riktigt vad som skulle vänta, vad smärta var, att känna på motgångar.
Men framförallt så hade jag ingen aning om all den tid som skulle gå åt till allt möjligt, ringa försäkringsbolag/läkare/sjukgymnaster, sjukskrivningar och alla samtal till arbetsplatserna och alla chefer (jobbade på 4 olika ställen då), skicka in läkarintyg, kontakter med försäkringskassan, all träning- från att lära sig att bara lyfta benet och kunna böja det lite grann- springa utan att halta- hoppa och att kunna lita på att knäet klarar av så mycket mer än vad man tror.

På måndag 3/10 är det precis ett år sedan jag slet av korsbandet på en fotbollsmatch i Stockholm.
Då trodde jag att det "bara" behövdes en operation och rehab.
Jag visste inte att det skulle tära på psyket så mycket som det gjort.

I mina drömmar och som mål skulle jag ha varit spelklar med god marginal till höstsäsongens början.

Nu vet jag inte längre vart framtiden leder. 
Den som väntar får se!

Första riktiga joggingstegen togs igår på fotbollsträningen och jag höll på i totalt 10 min. Inte snabbt och inte så långa steg, men jag är på gång.
Det kändes inte riktigt bra, är fortfarande öm där menisken klipptes bort och lite svullnad är också kvar. Men det försvinner väl snart får jag hoppas!

Nu till någonting mindre roligt...
En tjej i laget har fått en propp i ena ögat och ligger nu inne på sjukhuset. Det är visst en väldigt stor risk att hon aldrig kommer att återfå synen på det ögat. Så jävla tragiskt!! Tänk att bara kunna se på ena ögat? Livet blir så mycket mer komplicerat. Och jag som har klagat över ett trasigt knä.
Jag tänker på henne och önskar verkligen det bästa!

Vi hade nästan fått tillbaka alla våra långtidsskadade spelare, det var bara jag kvar.. Och nu tappar vi en av våra viktigare spelare i slutskedet av säsongen samtidigt som vi är i poängnöd, ingen bra kombo! Men det är bara att kämpa på in i det sista och göra det bästa av situationen!

Kramar

Nu är det nästan precis 1 vecka sen som jag opererade min inre menisk.
Allting har bara flytit på bra, men det är fortfarande svullet och jag blir väldigt lätt trött i kroppen efter bara några timmars arbete. Men kroppen ska väl ta hand om ingreppet i knäet och tar väl energi från övriga måsten. Magen har också lagt av efter att ha ätit diklofenak i alla dagar. Har dragit ner på dosen så jag hoppas att det hjälper! Har en inflammation i en slemhinna i knäet som ska botas med antiinflammatoriska mediciner typ diklofenak.

Ikväll ska jag på fotbollsträning och se om jag kan jogga litegrann. Skulle vara riktigt skönt om man kunde börja komma igång snart och försöka hitta igen konditionen igen! Men jag har inte tänkt stressa tillbaka till fotbollsplanen, utan har som mål att börja vara med på passningsövningar när försäsongen drar igång i december.

Har iallafall börjat cykla lite lugnt igen, igår var jag ute på en 4,5km runda och i söndags cyklade jag 2km på gymmet. Körde även lite lätt benpress och sen överkropp.

Kramar :)

Sådär ja!
Då var tårtan klar för leverans och jag är riktigt nöjd över resultatet!

Fyllningarna blev en lemoncurd m grädde och en hallon- & vinbärsmousse med jordgubbsbitar.
Har ingen aning om hur den smakade, men jag hoppas att den blev bra!

Allting går verkligen superbra för mig efter operationen. Vilket det även gjorde efter korsbandsoperationen och vi vet ju hur det slutade...

Igår var jag och såg på fotoll och visst var jag lite stel efter 1 1/2 timme i snålblåst, men jag har ju aldrig ont i knäet och svulladen börjar lägga sig nu!
Har även tagit bort plåstren och fått se att ett nytt hål har gjorts, och ett av hålen är i ett av de gamla ärren. Så nu är mitt knä ännu snyggare, hm... 4 små hål och ett längre ärr.
Men bara jag får ett helt knä så får det vara hur fult som helst!

Idag blir det en liten sväng på gymmet, får se om det blir att köra liiiiiiite ben bara för att testa hur det känns och sen köra överkropp istället.

Försökte att lägga upp länken som en film direkt här på bloggen, men lyckades inte med det...
Men klicka för allt i världen vidare till svtplay och kolla in Manne som springer och springer trots sin ålder!

http://svtplay.se/v/2541888/vasterbottensnytt/se_hela_intervjun_med_manne_lundstrom?cb,a1366518,1,f,-1/pb,a1366516,1,f,-1/pl,v,,2541812/sb,k104714,1,f,-1

Vännfors alldeles egen "krutgubbe".
83 år och springer milen på 58 minuter....

"Jag tränar 3 dagar i veckan och motionerar 4 dagar."
Det där är verkligen så mycket Manne!

Varje gång som man träffar honom ute på "byn" så är han alltid så himla trevlig och undrar hur det går med fotbollen, skador och om jag inte kommer tillbaka till Spöland snart.
Jag tror han försöker att se varenda match som går på tv, oavsett om det är allsvenskan, superettan eller damallsvenskan och har alltid synpukter på olika matcher och spelare. 
Han är en av UIKs mest hängivna supportrar och missar aldrig en av deras hemmamatcher.
Spölands IFs största eldsjäl genom tiderna med otroligt mycket ideelt arbete.
Kassör i Vännfors TK (tennisklubb) som fixar med underhåll av tennisbanan.
Vännfors missionshus egen hustomte som ser till att allting fungerar.

Är sjukskriven i 1 vecka och har väl därför väldigt mycket tid att hitta på saker under dagarna.
Men.....

Idag har jag väl inte gjort speciellt mycket, men ändå så har det blivit många saker gjorda.
Hur gick det där till?!

Jag tog mig en rejäl sovmorgon och det första jag gjorde när jag vaknade var att lyssna om det fortfarande skvalpade i mitt knä, men nej, nu är det borta. Ångrar nästan att jag inte spelade in hur det lät...

Tog en promenad i duggregnet till brevlådan för att hämta tidningen och innan jag var hemma igen så var jag genomblöt, Grattis!

Lite frukost/lunch, tv-zappande och bara slappande i sängen.

En prommis till med hunden som behövde få lite motion. Blev väl kanske 1,5km...

Nu bakar jag både en morotskaka och en kladdkaka som min storasyster ska bjuda på imorgon på hennes födelsedag. Sen planerar jag en tårta som jag fått beställning på. Min morbror ska på något 50-årskalas till en hängiven Björklöven supporter och därför ska det såklart bli en tårta med formen av deras logga. Men frågan är bara vilka fyllningar som jag ska ha i. En ska vara gul och den andra ska vara grön (lövens färger). Så lite tips skulle inte sitta fel!

Har legat och läst både nyaste MåBra och iFORM. Nu är jag taggad och sugen att äntligen få börja träna igen! :)
Men allting får verkligen ta den tid det tar, nu tänker jag inte stressa fram några resultat utan bygga långsamt.
Snart slutar fotbollssäsongen och försäsongsträningen med mycket fys börjar inte förrän i december, så tills dess borde jag vara redo! 

KRAMAR

Min sköna säng som jag tillbringade många timmar i.


Väldigt ful i fula sjukhuskläder.
En vit klänning med blåa prickar och öppen rygg.



Knäet efter lokalbedövningen.



Jättedålig bildkvalite, men här är också efter lokalbedövningen, kolla bulan!



Lokalbedövningen från en annan vinkel.
Man ser lite svullnad rakt ovanför mitt korsbandsärr.



Tillbaka i sängen igen efter operationen och med ett bandage runt mitt opererade knä.



Samma kväll som operationen såg det ut sådär.
Det har blött igenom en del, men plåstret får sitta kvar ett tag till innan jag byter det.



Och igår såg det ut såhär.
Det är ganska svullet och man ser väl det mesta av svullnaden just ovanför plåstret till vänster.
Ska (eller måste) raka benet någon dag, nu vågar jag göra det utan att vara rädd för sår.

Det här var de bilder jag hade att bjuda på just nu, det kommer säkert flera längre fram om bla svullnad och sen vart hålen är gjorda!

Kunde sova riktigt underbart i natt faktiskt. Hade väl räknat med att vakna flera gånger iallafall och känna obehag i knäet. Men icket!

Har varit på små promenader idag, inte så långa, men kanske 2,5km totalt. Jag tänker ta det riktigt lugnt nu från början och låta allting ta den tid det tar!

Har inte speciellt ont, men det stramar lite baksidan när jag går och det gör lite ont på insidan där han klippte bort menisken. Men jag har inte ont när jag bara sitter eller ligger och det är ju skönt!

"Skvalpandet" i knäet är nästan borta nu och det känns mycket bra. Det gjorde inte ont utan var mest obehagligt och lite i vägen när jag skulle räta ut och böja på knäet. Får väl se om det kommer tillbaka när jag vilat lite och haft benet i högläge.

Gick på promenad och fikade hos min fd dagmamma som bor ca 800meter hemifrån och innan jag gick dit så tog jag en diklofenak och 2 alvedon. Jag var så jäkla nära att somna när jag var där och fikade. Var tvungen att gå hem och lägga mig och sova. Slocknade direkt och sov i 2 timmar. Skönt!

Var och tittade på lagets fotbollsträning och jag tror att många blev shockade över att jag var där redan idag och går såpass bra som jag gör. Frågade även vår materialare som även är sjuksköterska och han sa att det inte var någon fara och att kroppen skulle ta upp vätskan allt eftersom.

Annars blir det bara en mycket lugn kväll med benet i högläge!

KRAM!

Nu är jag åter hemma och förundras över hur smidigt och enkelt allting har flytit på idag!

Jag har ju under dagen postat lite inlägg då och då om hur det gick för mig och om vad som hände!

Jag fick vänta lite längre än 20 minuter efter det att jag fått lokalbedövningen innan jag promenerade in till operationssalen. Upp och lägga sig på operationsbordet som var klätt med blått "papper". En snygg blå mössa på huvudet. Benet tvättades först med descutan och sedan med sprit innan det blev omlindat av mera blått papper och placerat i en sak som var format som ett U. 

Ett skynke spändes upp framför mitt ansikte så att jag inte kunde se vad de gjorde eller vilka instrument som användes.

Så, ett jack i knäet och en slang med koksaltlösning fördes in och fyllde mitt knä så de lättare skulle se alla delar. En kamera fördes in och sen fick jag vara med under hela operationen och titta på en färgskärm. Jag kände hur de höll på att böka därinne, men det gjorde inte det minsta ont. Jag fick se mitt nya korsband som såg riktigt fint ut, det bakre korsbandet, menisken och övriga ledytor.

En krok som var 2mm stor fördes in och med den undersökte Torgil min menisk. Till en början så hittade han inte sprickan och fick lyfta och flytta lite på menisken för att hitta igen den. Mitt ben "bröts" utåt för att sära lite på lårbenet och underbenet och enklare komma åt menisken.

En sax/tång fördes in och med den klipptes sprickan bort. Torgil trodde att mina smärtor och svullnaden som uppkommer när jag promenerar eller springer är att det drar i sprickan. Ljudet som uppstod när han klippte i menisken lät precis som när man klipper hårda tånaglar. Jag kände hur han klippte, men ingen smärta.

Fram med en "dammsugare" som tog ut alla små bitar och även koksaltlösningen.
Som avslutning så drogs kameran ut och mina små hål tejpades igen. Jag har ingen aning om hur många hål det blev eller vart på knäet de är. Men det spelar ingen roll, bara jag blir kvitt smärtan.

Ett vackert bandage och sen promenerade jag tillbaka till min säng igen!
Lite fika bestående av mackor och en cola. Gud vad gott! :)

Ringde och pratade med mamma, pappa och en tjej i laget.
Sen var det bara att vänta på att få skjuts hem.

Alltså.
Jag var på Läkarhuset Norr kl11.
Operationen påbörjades kl12.55.
Jag åkte hem kl14.15.

Helt sagolikt vad bra man egentligen kan må efter en operation!
Jag promenerar omkring här hemma utan kryckor och utan haltande.
Är smärtfri än så länge, men lokalbedövningen slutar nog verka snart, så då får vi se hur det känns.

Just nu känns det lite lustigt när jag böjer och rätar ut benet. Det sista de gjorde innan operationen var klar var att spruta in mer lokalbedövning i mitt knä. Och nu liksom skvalpar det omkring i mitt knä och ibland låter det som att knäet "rapar" när jag böjer ihop det och sen rätar ut det. Men det ska väl komma ut snart eller åka vidare i kroppen!

Jag har fotat lite med min mobil under dagen, så bilder kommer väl senare i något inlägg!

Tack för alla peppande ord och alla Kramar :)
Jag är snart Back on track igen!

KRAMAR

och jag fortsätter att mobilblogga!

Kom fram till läkarhuset Norr runt 10 i 11 och fick sitta i deras mysiga väntrum ett tag.

Blev visad till en säng och satte på mig riktigt fula sjukhuskläder, en klänning med öppen rygg och sen en morgonrock ovanpå.
Kröp ner under täcket och halvsov till kl12 då Torgil kom och pratade lite.
Han gick iväg och återkom senare med 2 stora sprutor, de som jag inte sett framemot! Han tvättade knäet och sen stack han in nålen på 3 ställen, det gjorde inte alls lika ont som förra gången.. Tack gode gud.
Men det var ju inte skönt kan jag säga! Nu är mitt knä dubbelt så stort igen och jag har tagit kort på det så ni kan få se senare!

Nu väntar jag bara på att lokalbedövningen ska verka i 20 min och sen tar operationen bara 20 min.

Så runt 14 så får jag hämtning och beger mig hemåt!

Åter igen så känns det inte som att det är jag som ska bli opererad, jag förstår inte att det äntligen är min tur efter all väntan. Men jag förstår inte riktigt heller att jag varit så skadad som jag varit och haft de smärtorna som står i vissa inlägg i bloggen.
Jag är otroligt glad att jag startade min blogg redan när jag gjorde illa mig så jag kan gå tillbaka och minnas!

Haha, nu ligger det någon bredvid mig och snarkar! :)

Sitter i bilen nu påväg mot Umedalen och Läkarhuset Norr.

Tog mig en rejäl sovmorgon till 9.20 och sen var det bara att pallra sig upp och hoppa in i duschen och skrubba håret och kroppen igen, så nu är mitt ansikte torrt som näver.

Ska bli skönt att smörja in det i eftermiddag.
Ut ur duschen och sen bara klä på sig och slänga i sig lite yoghurt.

Jag kan erkänna att jag inte är ett dugg nervös och det känns inte ens som att jag ska operera mig idag. Detta kommer att vara apieceofcake! Iallafall om man jämför med korsbandsoperationen!

Jag återkommer med ett nytt inlägg när jag är redo för det!

Ska försöka att komma ihåg så mycket som möjligt under hela operationen så ni får veta! :)

KRAM

Imorgon smäller det mina vänner!
Jag är inte ett dugg nervös, inte än iallafall!

Ska snart hoppa in i duschen och tvätta mig med descutan, en bakteriedödande tvål som verkligen torkar ut huden och "frissar" till håret. Gnugga och skrubba i alla skrymslen och vrår.

Sen blir det att ta på sig nytvättade kläder och byta sängkläder mot rena.

Jag hade ju inte fått några restriktioner om vad som gällde inför operationen, så imorse var det bara att ringa runt överallt och försöka få någon klarhet. Tillslut så ringde ortoped Torgil Boström upp och jag fick ställa mina frågor.

Jag behöver inte fasta eftersom att operationen görs under lokalbedövning.
Kryckor kan vara bra att ha med sig, iallafall som ett litet stöd.
Duscha med descutan och
vara så mentalt förberedd som möjligt.
Det är reglerna som gäller.

Jag kommer att ligga vaken under operationen och förhoppningsvis lära mig lite om hur knän ser ut och hur de fungerar.
Jag ser framemot att få vara vaken, även fast det känns lite lustigt att jag kommer att ligga och kolla på en skärm medan de är inne i mitt knä.
Att få se ett korsband i sitt riktiga element, hur en menisk ser ut och framförallt hur man går tillväga när man lagar trasiga delar i knäet genom små titthål och små instrument.

Jag kommer kanske med ett inlägg imorgon förmiddag om tankar osv.
Annars får ni vänta till imorgon kväll eller tom till på onsdag.
Beror väl helt enkelt på hur jag mår och hur ont jag har!

KRAM på er! :)

Jag fortsätter på min tårtplanering och den andra fyllningen blir en hemmagjord vaniljkräm.
Så mycket godare än köpt och garanterat klumpfri, samt mycket finare i färgen!

Receptet och bilden är lånat härifrån
http://sotasaker.com/vaniljkram/
Där finns många andra roliga och enkla recept!

Vaniljkräm:
2 äggulor
3dl mjölk 
3 msk socker
1 msk potatismjöl
1 vaniljstång

Dela vaniljstången och skrapa i kärnorna i en kastrull. Blanda i de övriga ingredienserna och vispa ihop för hand. Låt blandningen sjuda, samtidigt som du vispar, tills krämen tjocknar. Låt den för allt i världen inte koka eller brännas i botten, utan håll koll på den hela tiden. Låt den sedan svalna och använd i kakor, bullar eller tårtor.



Gott och enkelt!

Underbart vackert väder idag.
En tur på cykeln blir det med största sannolikhet.
Men jag har inte bestämt vart ännu. Det blir ingen superlång runda.

Ska göra klart tårtan till mormor och sen bege sig dit för att äta pizza med delar av släkten.
Tror inte att det hinns med så mycket annat idag.

Måste bara berätta att jag väntar in en ny istid.
Iallafall mitt högra ben är redo.
Vågar inte raka det innan operationen.

Jag håller på att planera och förbereda en födelsedagstårta till min mormor och gjorde därför en blåbärsmousse igår kväll!

Superenkelt och hur gott som helst!

Här kommer receptet:
2dl blåbär
2dl grädde
2-3msk florsocker
2-3 gelatinblad
1tsk vaniljsocker

Mixa blåbär och vaniljsocker.
Smält gelatinbladen i en kastrull och rör ner lite av blåbären, vispa grädde och florsocker hårt.
Rör ner resten av blåbären i gelatinet.
Blanda försiktigt ihop blåbären med grädden.
Ställ in i kylen i minst 1 timme.

Kan användas som tårtfyllning eller bara som en god dessert!

Idag slog det mig att det bara är 4 dagar kvar till meniskoperationen.

Härligt att äntligen få göra bort det och börja sikta mot att kunna leva utan dagliga smärtor eller att behöva vara rädd/orolig över att göra illa mitt knä igen.

Samtidigt så kom jag på att jag inte har den blekaste aning om vad jag får och bör göra som förberedelser inför operationen.
Ska jag åter igen duscha med descutan kvällen innan och operationsmorgonen?
Ska jag fasta även fast operationen ska göras under lokalbedövning?
Ska jag ta med mig kryckor?
Vart görs de nya snitten?

Det enda jag vet är att jag på tisdag kl 11.00 ska infinna mig på Läkarhuset Norr på Umedalen för att laga min menisk.

Jag får väl ringa till antingen Läkarhuset Norr eller Norrlandskliniken på måndag så jag vet vad som gäller!

Känns otroligt bra att det närmar sig operationsdagen och jag är inte ett dugg nervös, inte än iallafall! Det som jag absolut ser minst framemot är sprutan med lokalbedövning.. Har nämnt den förut och den är ingen höjdare. Stor spruta och stor nål. In i knäet på 3 ställen och fylla på med bedövningsmedel så att knäet ser ut som en 4as fotboll. Ah, jag gillar det inte iallafall, men det ska göras! Annars är väl allting som vanligt, jobbar och tränar för att ge mig själv de bästa förutsättningarna denna operationen också.

Det är nog inte tänkt att jag ska ha ett helt knä..  Cyklade omkull tidigare ikväll då hunden drog iväg rakt ner i diket. Jag höll i kopplet och lyckades inte släppa taget, panikgreppade om handbromsen och det resulterade i att framhjulet pallnitade. Jempa ramlade av cykeln och slog såklart i mitt högra knä dvs det opererade. Onödigt så jävulskt. Jag klarade mig faktiskt helt okej, men blev lite blå och svullen runt det långa ärret och på utsidan. Måtte detta inte sitta kvar till nästa tisdag och påverka utgången av operationen!

Vissa dagar är jag helt inställd på att träna stenhårt och göra allt för att komma tillbaka till fotbollsplanen.

Andra dagar så är jag hundra procent säker på att lägga av och istället fokusera på att kunna leva med mina knän i framtiden.

Skulle jag slita av korsbandet igen, antingen samma eller i det andra knäet, så vet jag inte hur jag skulle orka med allt igen. 
Jag kan gång på gång spela upp situationen i huvudet där jag gjorde illa mig, och den smärtan som uppstod när korsbandet flög. Att 4 gånger vid olika tillfällen känna hur knäet viker sig och att uppleva samma j*vla smärta alla gånger vill jag inte uppleva igen.

Men jag har ju klarat mig utan skador i 15 år tidigare under min fotbollskarriär. Varför skulle jag inte kunna klara mig iallafall 5 år till efter denna skada.

Skulle jag kunna klara mig med ett skydd?
Måste nog ta upp frågan med min sjukgymnast om det.
Tror att jag till en början skulle lita mer på knäet.

Skulle jag kunna spela fotboll fast i en lägre division?
Jag gör aldrig saker halvhjärtat och har alltid satsat på att bli så bra som möjligt. Jag vill utvecklas och ta steg framåt hela tiden. Så hur skulle det funka med att gå ner flera divisioner där fotboll inte är lika seriöst.

Nu gäller det väl bara att sikta in sig på att få operationen gjord nästa tisdag. 
Sen får vi väl se vad som händer!

Har varit ute på en lång cykeltur idag och passerade denna härliga skylt! Var bara tvungen att stanna och ta ett kort på den. Totalt 4,7 mil på 1 timme och 46 min. En ganska trevlig sträcka med lite kuperad terräng. Jag hoppas nu att inte förkylningen blir värre.

Ja, som ni kanske förstår via rubriken så händer det en hel del pyssel i mitt liv just nu!

Jag har bara på de senaste dagarna:

Jag passar på att göra bort förkylningen 2 veckor innan operationen så inte den riskerar att bli inställd! Det gäller att försöka tänka positivt om varje sak nu för tiden. Sjukt ont i halsen och huvudet samt snuvig och ont i kroppen. Jag vet inte om ni minns när jag skrev om att jag hade så otroligt ont i min högra arm, från skuldran och ända ner mot handen så hade jag en brännande känsla varje gång någonting nuddade där. Nu har samma symptom kommit igen, så det måste ju vara förkylningar som utlöser det där... Lite konstigt är det ju, men tack o lov så brukar det gå över i samband med att jag är frisk igen! Annars så har jag inte gjort mycket idag, storm och regn gör så att idéerna sinar och lusten att hitta på någonting försvinner. Såg 2a halvleken av San Marino-Sverige och blev inte speciellt imponerad av Sveriges spel. Men en "enkel" 5-0 vinst är ju alltid bra! Godnatt på er så ska jag krya på mig!

Jag har ännu en gång gjort ett försök till en löprunda.
Men det slutar alltid på samma sätt.
Smärta från steg ett som håller i sig och blir värre och värre ju längre man kommer.
Hade gjort en egen, påhittad tejpning runt knäet för att testa.

Såhär ser min skada på den inre menisken ut!
Sen hur lång eller kort sprickan är får jag först veta under operationen.
Dagen närmar sig och det är lite drygt 2 veckor kvar.
Längtar absolut inte efter den stora sprutan med lokalbedövning som gjorde sjukt ont och dessutom skulle stickas in på 3 ställen. Huvva!
Ska bli otroligt spännande att få vara med och se hur det ser ut inuti ett knä och vad som ska göras.
Att promenera därifrån några timmar senare, utan kryckor och förhoppningsvis ett "helt" knä igen känns ruskigt bra!
Får väl se när jag kan springa och hoppa igen, men det är en bit påväg iallafall

.

Jag har inte någon speciell lust att blogga just nu, så ni får väl stå ut med att det blir väldigt glest ett tag framöver!