Resan tillbaka efter två korsbandsskador

Vilken fantastisk träningsvärk jag har i hela kroppen, mest i magen.
CX Works var ett riktigt roligt, intensivt och jobbigt pass och jag tror att det kan bli ännu roligare och jobbigare om man får in tekniken.

30min CX och sen 70min gym på det blev en riktigt bra träningskväll.
Jag ökade ytterligare några kilo på benpressen och är nu uppe i 87,5kg med båda benen.
Snart är jag nästan tillbaka där jag var innan och inom kort spränger jag förhoppningsvis 100kgs strecket.

Knäet fungerar riktigt bra nu tycker jag.
Det är inte speciellt ofta jag känner av det eller tänker på det.
Efter det att jag sprungit lite lätt så har det svällt lite och blivit stelt. Men vanliga övningar på gymmet är ingen match.

Hoppas att framgångarna fortsätter, kanske inte så här bra hela tiden.
Men låt mig iallafall slippa bakslag.
Såna har jag haft tillräckligt många av under hela skadeperioden!

Nu ska jag bara duscha efter morgonens promenad, göra mig iordning och sen åka iväg mot jobbet.

Återkommer senare ikväll om jag överlever kvällens pass med Biggan!
CX Works och sen gym på det... Spännande!

Det snöar här i Umeå idag, stora vita flingor och det är alldeles vitt på marken!
Drack lite glögg, bakade biskvier och lyssnade på trevlig musik tidigare ikväll.

Fick riktig julstämning och ser fram emot juletid då man får umgås med de som man tycker om.
Det är ju tillochmed bara 4 1/2 vecka kvar till första advent med julbak, pyssel och julmusik.

Åh vad jag längtar!

Vaknade ganska tidigt och hade hela dagen framför mig utan några som helst planer, vilket kändes otroligt skönt.
Låg kvar i sängen en stund och kollade ut genom mina enorma fönster på solen och det fina vädret.
Gjorde frukost och njöt av den i sängen. Lyxsöndag!

Sen kunde jag bara inte hålla mig borta från gymmet och löpbandet idag.
Promenerade dit, promenerade en stund på löpbandet och sen körde jag 2min 8km/h 2%lutning och sen vila med promenad på 2min 6,5km/h 7%lutning, detta upprepades 5 gånger och totalt blev det 30min på löpbandet med uppvärmning och nedvarvning.

Sen genomfördes det nya programmet och det kändes riktigt bra, lite tyngre och lite nya övningar ger alltid lite mera motivation och inspiration.
Ökade på benpressen till 80kg med båda benen och 50kg i den excentriska träningen.
En av mina favoritövningar, jo jag har en favorit bland rehabövningar, draken är tillbaka och det känns verkligen att man inte kört den på länge.
Lite ringrostig i tekniken men det kommer med mer övning.
De nya övningarna som genomfördes var frontböj , sittande/liggande bencurl, step-up på bänk med skivstång, legextension och fortsatt utfall, rumplyft och balansplatta som tidigare.

Önskar att det infinner sig liten känsla av träningsvärk imorgon, då har jag kanske lyckats göra övningarna på rätt sätt och med mera vikter.

Överkropp- och konditionspass imorgon efter jobbet, något styrkepass samt knärehab på Iksu på tisdag, sen kanske det går bli en vilodag på onsdag.
Vi får väl se hur kroppen mår efter några dagars träning.

Igår så klädde jag på mig, gick ut på en promenad i solen och tog även mina första löpsteg på två månader.

Det kändes väldigt olustigt, väldigt ovant och konstigt.
Det gick inte alls snabbt eller blev särskilt långt.
Men så jäkla underbart att lyfta benen från marken i en snabbare takt än vid gång.

Jag hade ingen bra löpteknik och kände att jag fick ont efter några meter.
Joggade bara några meter, gick en lång bit och inväntade sen nästa lilla uppförslutning innan jag tog några löpsteg igen.

Efter den lilla joggingturen var knäet stelt, ömt och lite svullet så jag håller mig borta från joggningen idag även fast jag är hur sugen som helst!
Dags att tänka med huvudet och inte bara låt hjärtat styra.

Hoppas att ni får en fantastisk söndag, för det ska jag ha iallafall!

Drar iväg på ett pass aquapower (om det finns lediga platser) eller ett gympass på IKSU Sport med en arbetskollega.

Laddade inte upp på bästa sätt, dagens middag blev ett skrovmål med lillasyster.
Men fett är väl flytande och hjälper mig förhoppningsvis i bassängen?!

Får se till och tänka efter vilka rörelser som jag gör i vattnet, får inte köra benrörelser inåt eller bakåt, bara att experimentera och göra de övningar som jag klarar av.

Blir det inte ett pass i bassängen så blir det såklart knärehab istället!
ÅB hos sjukgymnasten på fredag...

Återkommer imorgon om känsla i knäna och huvudet efter 8 veckor från operation.

Nu är det Godnatt och uppladdning inför uppstigning 05:45 och morgonpromenad! Heja Mig :)

Det var inte tänkt att det skulle bli dryga 2 veckors uppehåll från bloggen.

Men jag har prioriterat annat och lagt ner tid och ork på det som får mig att må bra istället.

Har nu jobbat heltid i två veckor, det har varit otroligt mycket att göra och jag har varit helt slut på kvällarna och mest legat kraschad i soffan.

Rehaben och gymmandet har därför blivit lidande och jag har endast orkat köra 1-2 gympass/v istället för de tre som SKA köras.
Kroppen har varit helt tom på energi och de pass jag har kört har resulterat i sjukaste träningsvärken och tung kropp.
Baksidorna hoppas jag att jag hittar igen mer och mer även fast den högra fortfarande är usel.

Cyklar ca 1 mil om dagen fram och tillbaka till jobbet, så lite träning blir det trots allt. Samt att jag promenerar flera km om dagen.
Men när jag varit på gymmet och försökt trampa på lite snabbare eller köra lättare intervaller så tar orken slut på en gång och mjölksyran samlas i benen.
Usch, vad tråkigt det är att träna kondition när man inte har någon.
Det är inte ens roligt att fara och cykla när man är sämre tränad än någonsin...
Jag vet att jag är lättränad, men det gäller bara att orka hitta igen lite kondition så blir det förhoppningsvis roligare!

Under dessa två veckor har jag också jagat lägenhet eftersom att huset som jag bor i nu ska rivas.
Jag har ganska säkert en ny lägga på gång, men länge trodde jag att jag skulle vara tvungen att flytta hem till mamma och pappa och den tanken gillade jag inte.

Lite uppdatering om mitt liv under två veckor och nu blir det förhoppningsvis mera uppdatering här när jag orkar!
SG besök på fredag och jag kommer inte alls att ha så stora förhoppningar över att han har sett så stora framsteg då jag vet att jag slarvat med styrketräningen!

Kram och Godnatt

Nu har det varit väldigt många svajiga dagar på sista tiden.

Och det vill jag inte att det ska vara.

Ena stunden är jag överlycklig att jag nu är på rätt sida skadan, att knäet känns fantastisk bra, att jag litar på knäet, att rehaben går framåt och att jag har framtiden för mig.

Sen kan allting tvärvända på bara någon timme och det känns bara som att allting är helt jävla fel.
Ledsen över ingenting, allt är tungt, vill springa och vill att allting ska vara som vanligt. Jag blickar tillbaka på det livet jag hade utan större bekymmer och önskar att jag kunde spola tillbaka tiden och få detta ogjort. Jag vet att framtiden inte kommer att bli som jag önskade att den skulle bli.

Jag vet att det var precis såhär upp och ner i humöret vid förra skadan också.
Jag vet att det är tillåtet att ha bättre och sämre dagar. Att tillåta sig själv att må både bra och riktigt dåligt. Men jag vill att allt ska vara bra och att jag kan få vara glad och nöjd över de fantastiska resultat som jag ändå gjort på så kort tid.

Men att inom två år gå igenom två stora operationer, två långa rehabiliteringsperioder och att inte få eller kunna göra det som jag älskar, det är det tuffaste och jobbigaste jag gjort i mitt 23-åriga liv.


Jag har många gånger funderat över "Vem är jag?"
"Vem är Jempa utan fotbollen?"

Utan något riktigt svar så fortsätter jag att hoppas att dagarna framöver blir mer och mer positiva!

Eftermiddagen och kvällen igår kändes bara mindre bra och all tid spenderades i soffan under en varm filt.
Vet inte vad det var, men allting kändes bara så himla tungt.

Mycket som snurrar i huvudet just nu och jag hoppas att det mesta löser sig inom kort.
Det brukar det göra!

Idag känns det ändå bättre och jag hoppas att det fortsätter att kännas lika bra hela kvällen och helgen.

På måndag återgår jag till jobbet på heltid igen och det ska bli spännande att se hur mycket kraft som finns över till träning och umgänge på kvällarna.
Det ska bli otroligt skönt att återfå rutiner och att umgås på heltid med mina favoritkollegor!

Men först så ska jag njuta av helgen innan allt blir som vanligt igen :)

Och där kraschade jag helt oplanerat i soffan

Det blev nog lite för mycket av allt flängande igår.

Ömt, svullet och trött knä redan innan dagen ens startat.

Men det blir säkert en bra dag iallafall! :)

Det känns som att jag hunnit med hur mycket som helst och klockan skulle lätt kunna vara runt 23-tiden i min värld.

Jag jobbade till 12, cyklade iväg på gymmet och körde roddmaskin, rehabövningar och tänkte avsluta med snabba intervaller på cykel, men där tog det stopp då min högra baksida lår inte ville vara med.
Dusch och hemfärd med stopp på Clas Olsson.
Sno ihop en pannkakssmet, diska, starta en maskin med tvätt och plocka undan.
Grädda pannkakor till lillasyster och mamma. Gott!!!
Cykel till storasyster där jag fick provcykla hennes nyinköpta racercykel.
Åkte iväg tillsammans med pappa, syster och hennes pojkvän för att kolla och provcykla på en racercykel till antingen mig eller pappa.
Tyvärr var den för stor för mig så pappa köpte den istället.
Handla på ICA och nu är jag absolut redo för sängen fastän klockan bara är 20...

Ska se lite program på play som jag missat under dagen och sen se framemot en trevlig arbetsdag och en dag närmare helg! :)

2 år sedan detta inlägg skrevs, inlägget som handlade om när jag skadade mig första gången.

Ja, idag är det hela 2 år sedan den där tragiskt tråkiga dagen som kommer att följa mig livet ut.
Tänk att en enda dag kan göra så att ett helt liv blir förändrat.
Jag kommer att behöva leva med mina knän i alla år framöver och de kommer aldrig att bli som de en gång varit.

Just idag för 2 år sedan var den senaste matchen som jag startade i Södras div1 lag. På två år har jag inte kommit tillbaka till den form som jag var i då.
Jag har gjord två inhopp i seriematcher i div1 och spelat några enstaka matcher med Södras div 3 lag.
Men jag har aldrig varit  tillbaka i den fotbollsform jag en gång hade, jag har aldrig spelat 90 minuter på 2 år.
Jag har inte känt mig tillbaka rent fotbollstekniksmässigt och absolut inte fotbollskonditionsmässigt.

På två år har jag inte kommit längre än att jag återigen kör rehab som bara innebär lätta vikter, mil på cykel, lätta småhaltande promenader.

Jag hade aldrig i hela mitt liv trott att det skulle vara en så jävla lång och tung resa som detta varit.
Jag trodde att allting skulle lösa sig efter första skadan och operationen, att det var rehab i 6 månader och sen var det slut med läkar-, sjukgymnastbesök, operationer och rehabilitering.
Jag skulle vara tillbaka helt och fullt på fotbollsplanen till 100% till säsongen 2012 och det skulle vara en rolig säsong där jag skulle spela mig till en säker plats på bänken, bli en otroligt duktig och viktig inhoppare, till att kanske få vara med i startelvan.

Säsongen 2012 försvann....

All rehab gick så jävla bra efter första skadan (2010) då man efter en första bedömning från MR såg att främre korsbandet var av, spricka på yttre menisken, yttre ledbandet var nästan helt av och bicepssenan i baksida lår var nästan helt av.
Vid operationen fann man bara att det var det främre korsbandet som skulle lagas.

Tillbaka på fotbollsplanen i väldigt lätt träning efter 4 månaders felfri rehab och då händer det stora bakslaget.
Knäet viker sig och den inre menisken går sönder.
Får gnälla och tjata på att få träffa läkare och sen att göra en operation av menisken för att det inte funkar.

Nu låter jag allting ta den tid det tar, operationen skedde i september och jag var i lätt fotbollsträning i början på februari. Det gick bra, ganska bra iallafall. Jag tog det lugnt, tänkte på vad jag gjorde och gjorde ingenting förhastat.
Var tillbaka fullt i träning, gjorde pyttesmå inhopp i några träningsmatcher på vårsäsongen.
Satt på bänken i 3 seriematcher och fick göra två inhopp.

Träningarna gick superbra allteftersom och jag kände mig riktigt på gång. Ändå blir jag inte uttagen och bestämmer mig för att spela match med div3 laget för att visa tränarna att de hade så fel, det kanske jag aldrig skulle ha gjort....
Det där satans, helvetes, jävla korsbandet flyger igen.


Nu sitter jag här igen och har inte kommit någon vart på två år.
Jag har lärt känna mig själv, men hur har jag haft tålamod, ork och vilja att fortsätta kämpa.
Hur har jag klarat alla dagar utan att göra det som jag älskar mest av allt...
På något sätt så måste jag ändå haft modet och hoppet uppe, för jag har inte kraschat i sängen, har inte gråtit mig till sömns, har inte tyckt speciellt synd om mig själv.
Gjort är ju gjort och det går inte att ändra på, så det är väl bara att fortsätta kämpa och göra det bästa av situationen.


Dessa dagar har fyllts med framgång och extrema bakslag som jag aldrig skulle kunna tro att det gick att hända.
Jag har ofta sagt att detta är en resa som varit otroligt tung, men som jag aldrig vill ha ogjord.
Jag ångrar mig där, jag vill inte ha första korsbandsskadan, operationen och rehaben ogjord, men nu är jag så sjukt less och skulle göra allt för att slippa detta.
Jag har gått igenom en helvetesresa redan efter första skadan och sen så ska man åka på samma skit igen.

Ja, 2 år av otroligt stor framgång och sen världens megakrasch.
Vem vet när jag slipper dessa knäproblem...

Höftlyft tar ju som attan på baksida lår och rumpa men efter att man tränat de ett tag så räcker inte riktigt egna kroppen som belastning och man måste då ligga och mata hur många som helst för att det ska ta någonting.

Jag kör höftlyft för brinnande livet för att försöka få bukt med mina trasiga baksidor.
Känner att det blir bättre och bättre för varje gång och nu börjar jag vara där att det går liiite för lätt.

Tipset då från sjukgymnasten var då att flytta fötterna längre ut från rumpan och jäklar vilken skillnad bara ett par centimeter kan göra.
Nu känns det riktigt mycket när jag gör höftlyften och 3 x 15 är alldeles utmärkt antal.

Vill man sen försvåra övningen ännu mer när man känner sig tillräckligt stark så kan man gå över och göra höftlyften på bara ett ben och även där flytta foten längre ut från rumpan för att göra det lite tyngre och svårare.

Som sista riktiga utmaning så tar man en låg plint eller ännu hellre en hård boll och gör höftlyft med ett ben på.
Även där så försvårar man det genom att flytta foten längre ut från rumpan.

Jag kommer att köra denna övning och förhoppningsvis är det min räddning mot mina svaga baksidor!