Firar 1 år med mitt nya korsband idag.
Låt det hålla nu och för evigt.
Vill och tänker inte gå igenom den här helvetesresan en tredjegång, så får verkligen
vara rädd om kroppen och hoppas att knäet håller livet ut.
I dagsläget känns det helt okej!
Utsätter det inte för några större prövningar; cyklar, springer, vandrar, spelar pingis och
rör mig obehindrat utan smärta.
Känns som att det är allt jag kan begära efter 3 ingrepp i mitt högra knä och 1 i mitt vänstra.
Någonstans så har jag växt som människa efter dessa rehabår, jag har insett att jag är mer än "fotbollsJempa",
jar har hittat andra intressen, har mera fritid, jag mår oförskämt bra efter omständigheterna trots att vissa dagar fortfarande är tuffare än de andra.
Här kommer lite bilder från min knäresa, de är i kronologisk ordning från senaste händelserna till början.