Resan tillbaka efter två korsbandsskador

Detta stycke skrev jag 23 dagar efter första operationen, då visste jag nog inte alls vad som väntade och vilka bakslag som skulle följa.

Tur att jag inte visste då hur mitt liv är idag, då hade jag nog inte varit fullt lika positiv.


Skrivet 11/3 2011, 23 dagar efter första korsbandsoperationen.

"Allting går underbart bra med mitt knä, väntar nästan bara på att få ett bakslag.. för såhär "enkelt" ska det väl inte vara att gå igenom en korsbandsskada och operation!?"


Fel, fel, fel Jempa!

Nytt program blev det tack o lov idag, annars hade jag blivit väldigt besviken på mig själv och mitt knä.

Jag har fortfarande några grader kvar innan jag har full sträckning och detta måste jobbas med. Men så länge som jag fortfarande har en hel del vätska i knäet så kommer jag aldrig att lyckas få full sträckning eller kunna utföra spänna låret - lyfta rakt upp med benet rakt - övningen.
Så bort med svullnaden och vätskan så blir allting lite lättare!

Lite halvsvårt fortfarande att hitta full spänning i låret, dels pga svullnad och ömhet uppe på låret där jag haft blödningen. Bara att fortsätta jobba på med den övningen också!

Har också en hel del ärrvävnad runt ärren och det kändes visst att jag genomgått flera operationer med flertalet titthål. Eller som sjukgymnasten sa "Du är en riktig ärr-tjej!".
Egentligen kanske det inte är så konstigt med ärrvävnad då jag har 7 små och två längre ärr som pryder mina otroligt vackra spiror.
För att mjuka upp och få bort så mycket ärrvävnad som möjligt så är det massage som gäller, känns lite obehagligt när man är och tar på ärren, men bara att vänja sig vid det och få bort ärrvävnaden!

Fick flera nya övningar som ska köras på gymmet. Vissa andra övningar blev det lite uppgradering på.
3 ggr/v blir det styrketräning på gymmet, undrar hur jag ska klara av att "bara" träna så lite när jag i stort sett varit varje dag på gymmet. Får köra överkroppsträning då inte benträning är tillåtet och suget efter träning blir alldeles för stort.

Men, nu börjar konditionsträningen och vägen tillbaka mot toppformen som jag ändå hade innan skadan.

Cykelpass med intervaller, crosstrainer och roddmaskin får köras 10-60min varje dag och promenader får göras efter det kroppen och knäet orkar.

Simning är också tillåtet, men absolut inte bröstsim förrän efter 4 månader från operationen. Men crawl, eller benspark med armarna på en platta och lite rörelseövningar med vattnet som motstånd är tillåtna i bassängen.

Jag får göra otroligt mycket egentligen och det känns ändå bra att knäet återhämtat sig så pass bra ändå efter en korsbandsrekonstruktion.

Jag återgår till jobbet på måndag, men då endast på halvtid till att börja med.
Tror att jag kommer att vara helt slut i huvud och kropp första veckan ändå.
Ska bli otroligt kul och skönt att börja jobba igen och få träffa alla underbara kollegor!

En bra dag med mycket positivt och mycket saker att jobba på!

Laddar inför sjukgymnastbesök imorgon och håller båda tummarna för nytt inspirerande träningsprogram!

Börjar vara otroligt less på de övningar som jag nu gjort i två veckor, en till två gånger per dag.

Jag är ju fyra veckor efter operationen, men kör träningsprogram för vecka tre efter operationen.
Så egentligen ligger jag en vecka efter i rehaben och det blir intressant att se vad jag får för nytt imorgon.
Det går ju inte att hoppa över någon del i rehaben och jag kan absolut leva med att vara en vecka bakom.
Jag har nästan räknat med att denna rehab kommer att ta några månader extra och det har jag också har fått förklarat för mig.
Det får inte gå lika snabbt fram!

Nej, Godnatt på er så återkommer jag efter besöket imorgon.

Vill inte kliva upp ur sängen trots att det ser ut att vara superhärligt väder ute.

Tror att jag drar täcket över huvudet och ligger kvar någon timme till!

Firas med en härlig morgonpromenad.
Sen får vi se vart dagen tar vägen.

I alla år som jag har varit i Umeå Södra så har alltid någon stackars spelare drabbats av en korsbandsskada.

Tragiskt och jag har många gånger funderat på varför dessa inträffar, är det träningsmängd, typ av träning, träningsupplägg eller bara fysiska egenskaper hos varje enskild person som varit orsakerna bakom.
Eller är det bara ren och skär otur.

Jag har hela året hållit tummarna för att detta ska bli året då Södra slipper en korsbandsskada bland sina spelare och jag tycker att det är så skönt att det inte har hänt under hela säsongen.

Men, jag kom på för bara någon dag sen att vi har ju faktiskt en korsbandsskada i laget och det är ju jag. Jag har funderat och varit glad så himla många gånger att vi klarat oss utan en sån tuff skada och själv är jag den drabbade. Har som sagt varit glad över att vi sluppit denna skada och det var bara för några dagar sedan som jag kom på att jag hade sjukt mycket fel!
Vet inte riktigt hur jag har tänkt där.

Det var min tur i år igen att vara den drabbade.

Undrar när det ska bli slut med årliga korsbandsskador i Umeå Södra?!
Kanske säsongen 2013...

Morgonen blev inte lika tidig som jag hade planerat och dagen blev inte heller enligt planen.

Jag snoozade lite många gånger imorse och helt plötsligt var klockan 8. Men vad gör väl det då jag har all tid i världen.
Klädde på mig och gick ut på en promenad på 46 min och hann totalt 3,8 km.
Det var soligt och skönt ute, en trevlig runda med bra musik i lurarna.

När jag kom hem så slog tröttheten till ordentligt. Knockad av den somnade jag direkt i soffan och vaknade för ungefär en timme sen.
Kroppen känns helt slut och jag är lite orolig för att det är en förkylning på gång.
Hoppas verkligen att det inte är så att jag tänkt bli sjuk, har inte tid eller lust med det.

Tror att jag håller mig till promenader i friska luften idag och skippar gymmet där det är så mycket folk som kanske sprider ännu mer smitta!

Ska se till att i förebyggande syfte kurera mig mot ev förkylning så att träningen kan fortsätta precis som tidigare.

Klockan är ställd på halv 7 trots att jag fortfarande är sjukskriven och kan sova hur länge jag vill.
Ligger just nu och funderar och planerar vart morgonens promenad ska ta vägen.

Lagom sträcka är någonstans mellan 3- absolut max 5km eller max 50min om man räknar tidsmässigt.

Ska verkligen försöka att ta mig upp när klockan ringer, vill inte börja vända på dygnen allt för mycket, då blir det nog väldigt tufft att vända tillbaka de då jag börjar jobba igen.

Vill även försöka hålla fast vid morgonpromenaderna då jag börjat jobba igen, min kropp behöver röra på sig för att må bra och kvällarna kommer att spenderas på gymmet!

Slut funderat nu på promenadrundan, tror att jag vet vart jag vill traska!

Godnatt

Har precis kommit hem från storasysters födelsedagsfirande och det blev både middag och fika.
Jag är väldigt svag för tårta och andra godsaker, men nu mår man väl kanske precis som man förtjänar efter lite för mycket av det goda. Sockerchock och nu helt utslagen i soffan framför tvn och Partaj.

Tur att jag har tränat lite grann idag iallafall, promenad i morse och sen ett pass på gymmet.
Det var en riktigt skön promenad och jag var ganska ensam ute.
Gymmandet gick däremot sämre, kände ingen större lust eller motivation att köra rehab, så det blev mera inriktat på armar idag. Bättre lycka imorgon istället!

Sen var jag och såg derbyt Gimonäs - Södra där Södra gick vinnande ur matchen med 3-1 och där kanske dagens roligaste var att en tjej i mitt lag gjorde comeback efter hennes korsbandsskada.
Stort Grattis till henne! :)
Det kändes senare under dagen att det blivit väldigt mycket aktivitet, kanske lite väl mycket. Men efter lite vila i soffan och benet i högläge så kändes det mycket bättre.

Jag skulle vilja göra allt jag vill utan att behöva tänka efter.
Jag vill promenera så långt jag vill och sen kunna gymma och cykla utan att det ska svälla eller göra ont.
Att inte behöva tänka efter och räkna minuter varje dag för att veta hur mycket jag kan göra senare under dagen.
Men jag kan ju göra mer och mer under dagarna utan att bli helt slut på, så det är ju framgångar det också!

Imorgon blir nog en väldigt bra dag hoppas jag!

Har precis kommit hem från gymmet och ska nu baka en kaka som jag ska bjuda på imorgon.

Saknar mina kollegor alldeles för mycket så lite fredagsfika och surr borde stilla min saknad efter de lite iallafall.

Cyklade hem min första mil på väldigt länge, hittade igen några droppar svett och kom upp i en maxpuls som jag inte haft på flera flera månader!
Bara positivt från gympasset idag och det gillas starkt! :)

Imorse blev det längdrekord på promenaden, 2,5km tillsammans med hunden och bästa grannen som sällskap.

Sen en färd till stan tillsammans med mormor och hennes syster där det blev lite shopping och fika.
Så himla mysigt, trevligt och underbart att umgås med dessa damer och jag njuter i deras sällskap.

Kom hem igen och hunden ville ju såklart ut på promenad igen!
Tog cykeln och cyklade iväg mot den gamla sågen i Vännfors och mot min favorit löprunda.
Sen gick jag och hunden slingan som är 3km lång och tillsist cyklade vi hem igen.

Det blev inte mer än 5km totalt med både cykling och promenad, men det tog 80 minuter...
Promenaden i skogen efter småstigar gick inte alls snabbt, men jag ser det som väldigt bra träning där fokus hela tiden måste vara där jag sätter fötterna.
Lyckades sparka in i en liten rot idag och det smärtade otroligt mycket genom hela benet, vet inte varför det gör så jäkla ont just då.

Nu har jag bakat en kaka till storasyrrans födelsedag och ska strax ta en sista promenad mot gymmet och köra ett rejält rehab och överkroppspass.

Jag har två mål som jag siktar mot och som driver mig framåt att göra all den träning som krävs.

För det första så vill jag få ett knä som klarar det jag vill att det ska göra.
Det kanske inte ska klara av fotbollsspel, men jag vill att det ska hålla för joggingturer, tennisspelande, fisketurer, skidåkning mm mm.
Jag kommer att lägga ner den tid jag kan och får för att fixa till detta en gång för alla!

Sen, kanske det tuffaste, svåraste och mest långdragna målet som jag vill klara av är att träna till min högra baksida som blev helt förstörd efter första korsbandsoperationen.
Jag har inte lyckats hitta igen den muskeln, får lätt kramp, blir otroligt stel, kan böja det nästan 90 grader om jag står upp, kan inte göra liggande bencurl, det sliter ofta till och är inte alls så som jag vill att den ska vara.

Så detta är mitt andra mål, kommer att behövas väldigt mycket träning och läkaren som opererade mig trodde att det skulle bli väldigt svårt att få min baksida bättre än vad den är idag om jag inte lyckats på nästan 2 år.
Men jag ska försöka och det känns som att jag nu har tid, ork och resurser att ge dessa obefintliga hamstringssenor en sista ärlig chans.

Siktar mot två stora, viktiga mål för mitt framtida liv. Och jag ska bara fixa detta!

Firar vi med dubbla träningspass, två långpromenader, fikat hos en bekant, bilmek och en fotbollsmatch på tvn.

Fullt upp idag och nu väntar sängen och en god natts sömn!

Det känns faktiskt riktigt bra i båda benen, oförskämt bra faktiskt!

Har ont flera gånger om dagen i knäet, men ingen smärta som håller i sig konstant. Det sväller om jag ansträngt mig för mycket, men annars är vi kompisar jag och mina knän!

Cyklar utan större problem, dock i lugn takt, utan större motstånd och uppförsbackar. Men det blir 10-60 min varje dag iallafall.

Promenerar utan större bekymmer. Det går inte snabbt och inte långt, men det går.

Kör all träning enligt programmet. Varken mer eller mindre och det fungerar utan större problem.

Saknar känsel på halva vänster underben efter operationen. Lite läskigt och obehagligt men förhoppningsvis så kommer den tillbaka, annars så behöver man väl ingen känsel just där.

Är väldigt öm runt ärren, på låret och även i både smalbenet och lårbenet. Sparkade in i någonting idag och det ilade genom hela benet.
Det kommer också att gå över hoppas jag!

Har nästan full sträckning men bara drygt 90 graders böjning.

Ja, en liten uppdatering 3 veckor efter operationen!

Försöker att samla krafter för att fara på gymmet en andra gång idag.

Soffan är otroligt skön, filten är mysig och varm, men det är ingenting bra på tv så det kanske är lika bra att promenera iväg till gymmet och köra rehaben så är det gjort för idag.

Det har varit fullt upp idag.
Efter gymmandet imorse har det hunnits med 1 1/2 fotbollsmatchtittande, 2 tvättmaskiner, diskat, plockat undan gårdagens shopping, bytt och vädrat sängkläder.

Upp och hoppa Jempa, mot gymet och sen kanske du kan få en välförtjänt belöning när du kommer hem!

Är otroligt glad över att jag inte for på lagfesten igår, det verkar ha varit en riktigt blöt tillställning och jag ville absolut inte må dåligt idag.

Vaknade genom att solen värmde genom fönstret och strålarna träffar mitt ansikte. Vilket underbart sätt att vakna på!

Kliver upp, slänger i en tvätt.
Tänker "Åh vilket fantastiskt vackert väder för en löptur efter älven!".
Börjar klä på mig träningskläder och när jag drar på mig löpartightsen så ser jag ju dessa vackra ärr på mina ben och kommer på "Fan Jempa, du kan inte springa!".

Lite sjukt att jag inte tänker på det tidigare, mitt knä känns inte så bra att det är löpdugligt, inte ens i närheten till en promenad på 5 km.
Vet inte vad jag tänkte på, men löpningen får vänta i någon månad till.

Fortsätter att klä på mig och ska strax promenera iväg till gymmet istället!
Rehab på gymmet får det bli istället för en underbar löprunda.

Men, min tid för att springa, den kommer!

Morgonen började väldigt tidigt med uppstigning 5:45 och avfärd 6:30 med en natt i bagaget som innehöll stor fest hos grannen med dunka dunka och livat som följd.
Inte den bästa uppladdningen inför en kunglig dag, men snabbt glömdes den lilla tröttheten bort och bilen rullade iväg mot Sundsvall.
Vi hade en tajt tidsplan under dagen för att det vankades lagfest tillsammans med ett killag senare på kvällen. Så ingen tid fick spillas och senast 14:00 skulle bilen börja rulla hemåt igen. Jag hade planerat att fara på lagfesten men skippa utgången, är fortfarande lite för rädd om mitt knä för att vilja knuffas bland alla påverkade människor.

Efter ca 3 timmar var vi framme och både kropp och ben var otroligt stela och det behövdes sträckas ut både här och där.
Samt ett knä som växte under resans gång och behövde lite rörelser.

Snabb frukostbuffe och sen började det stora racet!
Vi följdes åt alla fyra brudar ett bra tag. Men vi var två som bara skulle ha småplock och de övriga två skulle kolla på saker, fundera och få med sig större saker.
Så vi delade upp oss och ganska snabbt hade jag shoppat klart mina saker, det blev bl.a. en köksmatta, doftljus, durkslag, choklad, grytunderlägg, påslaka och annat smått.

Medan jag och den andra tjejen handlade det vi skulle på IKEA och hann gå igenom hela Birsta köpcentrum så var ändå inte två av brudarna klara när vi var nöjda.
Klockan var 13:30 och innan vi hade plockat bilen full med alla saker så var det dags för avfärd. Knökfullt till minsta lilla yta var det och vi fick samsas med kassar, kartonger och kuddar.

Resan hem gick väldigt snabbt och smidigt, men jag kände hur tröttheten slog mig ordentligt!
Insåg att jag kanske inte skulle orka fara på lagfesten trots att jag var riktigt sugen.

Väl hemma så kliver jag ut ur bilen och känner hur hela min baksida har blivit superkort och när jag rätar ut den så känns och låter det som när man drar i riktigt gammal resår, små kras men väldigt skönt när den fått sin fulla längd igen.
Knäet har ändå klarat av dagen hyfsat bra, lite ont och väldigt svullet såklart, men ändå över förväntan!

Bar upp kassen och mattan till lägenheten, plockade upp varorna och sen kollapsade jag i soffan.
Sov i någon timme, vaknade till och såg på tv en liten stund, nu är jag nyduschad och ligger nedbäddad i sängen redo för en god natts sömn.
Skippade lagfesten och känner att kroppen nog mår bäst av en tidig kväll.

Imorgon taggar vi för ett pass på gymmet och att bygga på den träningsvärk som redan infinner sig i lår och vader!

Godnatt och tack för en dag med otroligt mycket skratt och trevligheter!

Minsta lilla ansträngning sliter på kroppen så otroligt mycket.

Igår när jag hade varit till sportsmed och sen hälsat på på jobbet så var jag så otroligt trött att jag somnade direkt när jag kom hem och vaknade 2 timmar senare.
Kände redan på jobbet att jag var trött och inte alls med i konversationerna där på slutet. Men det var trevligt att träffa alla!
Trodde att jag skulle ha svårt för att sova i natt, men det märktes inte alls att jag tagit en powernap under dagen.

Idag efter det att jag varit på gymmet så slumrade jag du soffan en sväng.

Att det kan ta på så mycket på kroppen under läkningsprocessen att utföra träning eller vara igång under en hel dag.

Jag undrar hur länge jag kommer att orka med imorgon.
Vi är 4 tjejer som åker iväg till Sundsvall och ska gå på IKEA och Birsta hela dagen.
Kommer att vara otroligt trött och slut på när vi sätter oss i bilen påväg hemåt igen.
Stödstrumpa på, kryckor med (i förebyggande syfte), värktabletter nerpackade och sen ett otroligt glatt humör!
Tror på en kanontrevlig dag!

Imorgon kväll är det lagfest också, men vi får se hur mycket kroppen orkar med efter en heldag i bil!

Då har man varit färdigt på Sportsmedicine för idag.

Det tog inte alls så lång tid som jag trodde att det skulle ta.
Läkarbesök + nya övningar hos sjukgymnasten tog knappt en timme!

Allting såg hur bra ut som helst och enligt läkaren så skulle man aldrig kunna tro att det bara är 16 dagar sedan.
Svullnaden är väldigt liten, har bara lite vätska runt knäskålen och en blodutgjutning där jag haft så ont uppe på låret.
Läkaren sa att det väldigt sällan brukar se så bra ut efter en första korsbandsoperation och definitivt inte efter en andra! Jag är 2 veckor före i min rehabilitering enl läkarens bedömning.

Träffen med sjukgymnasten gick av bara farten. Han kände, klämde och böjde på benet. Hade hittat igen musklerna ganska bra och fick nytt träningsprogram med övningar som kan och får utföras på gymmet!
Så nu ska Jempa bli biff igen men som SG sa "Kör hårt, men ta det lugnt!"

De nya övningarna ska göras 1-2 gånger per dag, men jag får inte köra 2 pass alla dagar i veckan.
När det går så bra så är det väldigt lätt att man kör för hårt (jag känner igen det där...) och det nya korsbandet är fortfarande i läkningsprocess så försiktig måste jag ändå vara!
Så högst 3 dagar i veckan får det bli 2 pass per dag, övriga dagar 1 pass per dag och sen får vi inte glömma den viktiga vilodagen!

Stödstrumporna är nerpackade långt ner i väskan, stygnen är tagna och jag behövde inte alls använda kryckorna.
Bil får jag också börja köra nu samt cykla utomhus under dagtid och i de värsta backarna så är det promenad med cykeln som gäller.

Om både läkaren och sjukgymnasten är så nöjda med mig så ska jag nog vara väldigt nöjd jag också! :)

Återbesök hos sjukgymnasten om 2 veckor och då hoppas vi på nytt utmanande träningsprogram!

Då gör jag mig snart färdig för att försöka hitta igen rätt buss som tar mig till Sportsmedicine och läkar-/sjukgymnast besök och stygn-/agraffborttagning.
Ett plåster lossnade helt och hållet igår när jag bytte till ett par rena stödstrumpor. Men det var bara ett mindre plåster för stygnet som sitter på låret.

Det blir nog någon timme på Sportsmed idag eftersom att det är så mycket som ska göras och kollas.
Men jag är hellre där många timmar på en dag istället för att åka fram och tillbaka flera gånger om!

Jag återkommer med mer info efter besöket och även lite bilder på hur mina ben ser ut utan stödstrumpor och plåster!

Hoppas att ni får en mycket fin dag!

Det pendlar så mycket från en dag till en annan hur känslan i knäet är.

Vissa dagar haltar jag ganska rejält och andra dagar så haltar jag nästan ingenting alls.

Idag är en sån dag där jag måste plocka ner kryckorna igen pga att jag haltar för mycket och nu får de följa med tills jag får ok från sjukgymnasten att släppa dessa.
Jag tror att det spelar stor roll på vad jag ansträngt mig med på morgonen eller dagen innan hur känslan i knäet är.

Det jobbigaste med kryckorna är ju att de är ivägen hela tiden och det går inte att få med sig alla de saker som man skulle behöva.
Men de gör ju någon nytta ändå om jag känner att jag saknar dem.

Jag och mamma var iväg en snabbis till stan idag, hon skulle handla lite och jag följde mest med bara för skojs skull.
Då ställer hon frågan om jag har en sämre dag idag, jag kollade hur min gång såg ut i skyltfönstren och insåg att jag haltar mycket mer än vad som säkert är lovligt!
Fick lite bannor av henne för att kryckorna låg kvar hemma och jag vet att det var väldigt dumt att inte ens i förebyggande syfte ta med mig dom.

Jag har en hög smärttröskel och känner inte riktigt hur ont jag har, eller så vill jag helt enkelt inte känna hur ont det gör. Övriga kroppen tar mycket stryk och jag blir väldigt trött och slut efter små ansträngningar.
Ligger i soffan nu med benet i högläge och håller på att somna.

Ska säga till sjukgymnasten att han måste ge mig tydligare och hårdare direktiv om när jag får kasta kryckorna. Jag behöver riktigt klara riktlinjer, annars så känner jag inte efter till hundra och tycker att allting går så mycket bättre än vad det gör. Annars så gör jag som jag gjort nu och kastar de på tok för tidigt och det är nog inte bra i slutändan.

Jag vill vara alldeles för duktig, snabb och ett riktigt bra rehabiliteringsexemplar för mitt eget bästa.
Jag vill överbevisa både mig själv och alla andra att allting går bra och bättre än bäst.
Jag har alltid varit sån att jag ska vara duktig, snäll, ambitiös och ger alltid mitt bästa och lite till även fast både kropp och huvud säger ifrån ibland.

Jag måste försöka släppa på duktighetsstämpeln nu och lyssna på kroppen istället!
Det går inte att vara bäst på allt!

Dagarna går väldigt snabbt även fast det känns som att jag inte gör någonting.

Träningen är nog det som tar absolut mest tid och ork just nu.

Under en dag ser min totala träning på ett ungefär ut såhär.
Det är inte alltid som alla knäövningar görs direkt efter varandra utan det kan bli lite tåhävningar här och benböj där.
Men alla pass genomförs till fullo iallafall.

Cykling 3 x 10min
Alla knäövningar 3 x 25 min
En och annan kortare promenad några gånger per dag.

Så det går åt mycket tid till att få knäet fungerande igen.
Men det är värt all tid det tar.
Det ska tillslut efter alla rehabtimmar som läggs ner finnas ett helt och funktionsdugligt knä!

Det sporrar mig lite extra mycket nu också att träna då vi har en tävling på jobbet där man ska samla så mycket träningstid som möjligt per dag och per lag. Min arbetsgrupp har registrerat ett eget lag och jag hoppas att vi tillsammans kan få ett riktigt bra resultat med stor träningsdos.

Max 120 min får man registrera och det ger i sin tur 120 poäng.

Jag ligger helt klart på över den träningsdosen med all träning och hoppas att jag kan bidra med lite poäng till min grupp!

Heja CC! :)

Då firar vi 2 veckor med nytt korsband!
Det känns väldigt bra än så länge.

Längtar så tills jag på torsdag blir av med stödstrumporna (Biggan, snart får du låna dem!), plåstren, agraffer och stygn.

Tänk vad skönt att slippa dessa stödstrumpor som blir otroligt varma och sen kliar det under dem också.

Känns som att jag kommer att bli mycket smidigare och att det inte alls kommer att slita lika mycket i ärren som det gör nu när agrafferna tas bort. Får ju även se hur och vart alla sår sitter, har ingen aning om de använt de gamla ärren eller om jag har dubbelt av allt.

Vilken frihet att slippa plasta in två stycken ben varje gång det är dags att duscha. Det tar lite extra tid och det är inte bara att ta en snabbdusch om man vill det.
Kommer att gnugga, skrubba och få knäna riktigt rena när jag får! Känns lite äckligt under alla fem plåster...

Får väl också se på torsdag om jag får skäll från sjukgymnasten för långsam rehabilitering eller om jag blir prisad med nya övningar. Vet att det inte gått så smärtfritt och snabbt fram som man kunde önska.

Det känns som att dessa två veckor gått väldigt snabbt och varit otroligt omtumlande, men samtidigt känns det som att det var bara någon dag sedan operationen.

Vi firar dagen genom en liten promenad och frukost hos mormor och morfar.
Sen får vi se vad jag hittar på under dagen.

Tror att jag snart ska börja röra mig mot sängen.
Kroppen är inte alls vad det borde vara och jag är trött i huvud ock knä.
Har hållit igång ganska bra idag med allt möjligt.

Var på promenad med en krycka till mormor och morfar och fick fika. Det fick ta den tid det tog och jag kom både fram och tillbaka.

Lyckades göra aj-aj övningen idag också, men efter 10 lyft med spänt lår så skakat hela benet som ett asplöv och jag fixar inga fler repetitioner.
Men, jag kan göra den nu iallafall med stor smärta som följd. Det blir nog enklare att göra den om vara några dagar.

Jag minns att jag hade sjukt ont väldigt länge på det där stället på låret efter första operationen också. Har ingen aning om varför och har inte hört så många andra som haft samma smärta där.
Pappa som opererat korsbandet i båda knäna känner igen min smärta, kanske någonting i släkten?! ;)

Cyklade 12 min på mammas tantcykel ikväll, inget motstånd och med så hög sadel som möjligt. Men det gjorde så ont i låret (det är där det smärtar som mest nu) vid varje trampning.
Det gick inte snabbt och jag hann väl ca 1,3km. Skönt att komma ut, få lite friskluft och känna att man kan göra någonting.
Ska cykla 3ggr/dag nu och hoppas på att rörligheten blir bättre och bättre så att jag snart får trampa med lite tyngre motstånd och högre fart!

Mycket klagomål här idag om ajaj, ont och en mindre bra dag.

Men efter regn kommer solsken, så jag hoppas på en solskensdag imorgon!

Idag är en sämre dag. Sämsta dagen sen operationen tror jag.

Kanske gör det så ont i mitt knä för att jag lyckades med spänna-lyfta-foten från backen övningen igår.

Har otroligt ont i lårmuskeln där man gick igenom med verktyget som drar det nya korsbandet på plats.
Känns som en riktigt rejäl lårkaka och det smärtar vid varje steg och förflyttning. Har känt av den smärtan även inatt då jag vänt på mig i sömnen.

Om jag ska ut på någon längre promenad idag så ska kryckorna få följa med. Eller iallafall en krycka att ha som stöd.

Har varit till Vännäs med mamma en sväng och vi var runt på lite småaffärer och då skulle jag också haft kryckorna med mig, men de låg ju hemma.

Aja, det blir en lugn dag hemmavid med rehabträning, benet i högläge, soffhäng och sen hoppas vi på en bättre morgondag!

Smarrigt födelsedagsfika x2 där jag på det första kalaset var hela 42 år yngre än den yngsta av damerna.
Inte konstigt att vissa kallar mig för "lillgammal" när jag umgås med folk i den åldern.

Seger med 2-1 för laget och vi närmar oss riktigt fast mark för att ta steget upp till nya "damsuperettan". Vi spelade riktigt bra, hade kunnat avgöra redan i första halvlek och visade det stora Södrahjärtat!

Trevlig filmkväll då jag såg Yes Man. En riktigt må-bra film som jag redan sett flera gånger, kan se den om och om igen!

Framgång i rehaben är väl kanske dagens trevligaste händelse.
Lyckades genom stor ansträngning att spänna låret och sen lyckades lyfta det några cm ovanför golvet. Smärta men underbart att äntligen fixa det!
Tyvärr blev det inte speciellt många repetitioner, men jag är på gång! :)

Jag saknar inte kryckorna speciellt mycket heller, kanske ibland när jag suttit länge och blivit stel. Eller om jag ska ta mig riktigt långa bitar, men jag vet ju vart de ligger och de är enkla att plocka fram.

Jag har en övning som jag ska köra men som jag inte riktigt förstår syftet med. Jag kör den men känner ingen skillnad efteråt mer än att det gör ont efter och under övningen. Vet inte om det gäller rörligheten eller styrkan och då har jag väldigt svårt att motivera mig att göra saker om jag inte får veta vad resultatet ska bli. Gissar på att det är rörligheten som ska förbättras.

Jag ska ligga på rygg med båda benen upp efter en vägg. Sen ska man "klättra" med fötterna så långt ner som man kan, hålla där 5-10sek och sen klättra upp igen.
Jag vet inte riktigt hur långt rumpan ska vara ifrån väggen och vet inte heller om hela fotsulan måste vara mot väggen under hela övningen.

Någon som känner igen denna övning och kan ge mig lite vägledning?!
Ska tillbaka till SG på torsdag så då hoppas jag på att få svar om den övningen och att jag får nya, roligare övningar.

Godnatt och hoppas att ni får en bra start på veckan!

Det börjar kännas ganska bra nu i båda benen.
Visst, det sträcker och sliter i baksida lår ibland och gör jävulskt ont. Men bara en liten stund och sen släpper det.
Igår slet det i mitt större ärr på höger knä och det var inte alls skönt.

Hade suttit på golvet och gjort mina övningar (som jag förövrigt är kräkless på) och det är först ett projekt att ta sig ner på golvet på smidigaste sätt. Att ta sig upp är ännu svårare då jag inte kan böja benen så mycket som jag vill.
Skulle ta mig upp på fötter och då gjorde jag någon vridning där det kändes som att hela ärret sprack upp, men det gjorde det såklart inte!

Promenerade till mormor och morfar igår helt utan kryckor och jobbar på att sätta benet långt fram, inte halta och att gå så normalt som möjligt.
Tycker att det går bättre och bättre men på torsdag får jag väl höra vad sjukgymnast och läkare säger om min gångstil.

Idag är det fullt upp!
Ska på födelsedagsfika, se UsFF- Vasalund och sen på ytterligare ett till födelsedagsfika.
Så fullt upp av trevligheter hela dagen!

Underbara kollegor, goda kräftor, fantastisk stämning och otroligt mycket skratt!
En kväll i världsklass helt enkelt.

Timmarna bara sprang iväg och vips så var klockan 2.30....

Det blev mycket sång och dans kvällen igenom, vissa sjöng och dansade mer eller mindre bra, men vad gör det när man umgås med ett underbart gäng.
Fröken stödstrumpa var också uppe nästan hela kvällen och dansade någon mystisk dans där benen liksom var fastgjutna i golvet och överkroppen fick jobba desto mer.

I förebyggande syfte blev det högläge och isbandage på höger knä när jag kom hem.
Slocknade direkt och vaknade med ett leende på läpparna idag med ett stelt och ömmande knä.

Men vad är väl lite ont i knäet efter en sån där kväll! :)

Nu lämnar jag kryckorna för denna gång och hoppas på att de inte behövs på väldigt länge.

Jag hoppas att Mr Sjukgymnast också tycker att det är okej då jag ska träffa honom på onsdag.

Jag haltar inte om jag går sakta, så det är långsam takt som gäller för mig.
Tycker att det känns så töntigt att gå med kryckor när jag kan gå utan dom.
Sen är det ju ganska bökigt, det gör ont i händerna och de är ivägen...

Så nu får de stå inne medan Jempa är ute!

Hejdå kryckor, ni är aldrig välkomna åter!

Ett till pass på gymmet är nu genomfört och jag lyckades ta rätt buss till rätt busshållsplats i rätt tid!

Väl på plats på gymmet så blev det stenhård träning, eller nja... Träning blev det men jag kan inte kalla den stenhård!

5 min cykel där jag hann drygt 1 km, alla knäövningar, mage, rygg och lite armar.
Sen avslutades hela passet med 5 min cykling och en sakta lugn promenad genom stan.

Jag klockade mitt knäprogram för att se hur mycket tid man lägger ner på rehab på en hel dag.
De övningar som jag får köra nu tar ca 20 min att göra om jag håller ett bra tempo. Och dessa övningar ska köras 3 ggr om dagen, så det blir en hel del träning varje dag trots att man är halvskadad.

Mätte förresten mina lår igår för att det känns och ser ut om att jag tappat en hel del i omkrets.
Det var ingen synvilla utan jag har tappat hela 2 cm på drygt en vecka.
Att det kan gå så snabbt att bli av med muskler. Tur att jag är lättränad och snabbt bygger muskler när jag får börja köra tyngre träning!

Sitter nu och tar igen mig på en bänk mitt inne i stan och väntar på att en vän ska komma och luncha med mig!
Lite avbrott i promenaden kan behövas för att jag ska orka hela vägen hem sen.

Dagen avslutas med kräftskiva tillsammans med mitt härliga gäng från jobbet!
Det kommer garanterat att bli succé :)

Jag och stadsbussarna i Umeå är inte vänner.

Eller, jag åker aldrig buss i Umeå och det kanske är därför som jag inte vet hur eller vart de går.

Blev bjuden på middag hos lillasyrran och hennes kille som bor på Haga 2km från mig.
Det är ju ingen sträcka att prata om, tar inte många minuter att cykla, inte heller lång tid att jogga eller gå.
Men nu tar allting dubbelt så lång tid att göra!

Hade först tänkt ta mig en promenad till middagsbjudningen och eftersom att knäet känns helt okej och jag börjar vara så förbannat less på krycksen så lämnade jag de hemma.

Jempa, du är inte så hel och duktig som du önskar att du skulle vara, fick jag snabbt veta.
Hann några hundra meter och kände att det var en dum tanke att gå hela vägen.
Såg busshållplatsen och tänkte åka buss. Svisch så åkte "min" buss förbi och jag fick sitta och vänta tills nästa buss kom efter en halv timme.

Aja, jag har all tid i världen men kommer aldrig att bli en stor bussåkare!

En tjej i fotbollslaget kom på den briljanta idéen att varje spelare skulle skriva någonting positivt om andra spelare, allt för att visa att vi bryr oss om varandra och att det alltid finns sidor som vi uppskattar hos varandra.

I måndags när jag var på träningen så fick jag mitt papper där det var sammanställt alla fina ord.
Jag funderade ett tag på om jag verkligen fått rätt papper och om det verkligen är sådär som tjejerna i laget uppskattar mig. Det var så himla många fina ord, värdefulla meningar och peppande ord.
Tack för de fina orden, det värmer otroligt mycket!


Vad sägs om några såna här fina kommentarer?

"En förebild för alla som vill vara goda människor. Tålmodig och stark fotbollsspelare som aldrig ger upp. Du är underbar!"

"Fantastisk människa, har ett hjärta av guld!"

"Bättre lagspelare finns nog inte."

"Målmedveten, stark inställning, ger aldrig upp, bra kondition och bra i sitt passningsspel. Alltid glad, sprider glädje, stöttar och lyfter andra."

"Ger aldrig upp vad det än gäller. Inspirerande!"

"En mer omtänksam och ödmjuk vän är svår att hitta."

Ja, en riktig skjuts för självförtroendet och det kommer ju verkligen när jag som mest behöver det!
Kommer att plocka fram det där papperet och kolla på det då de tyngre dagarna infinner sig.
Sen har ju ni varit väldigt duktiga på att också skriva och bidra med peppande och fina kommentarer.

En riktigt rejäl egoboost!

Sitter och läser igenom inlägg som jag skrev och publicerade efter första korsbandsoperationen.
Det är ju riktigt skoj att jämföra, läsa och försöka minnas tillbaka på hur det var då.

Det är kul att jämföra vart i rehaben jag ligger just nu efter 8 drar och vart jag var i rehaben efter 8 dagar vid första operationen.

Jag vet och lovar att denna rehab kommer att ta betydligt längre tid och det ska få ta den tid det tar!
Känner redan nu att jag inte alls är på samma nivå som förra gången. Men det är alltid en lite tyngre rehab efter reoperation av korsbandet och man får inte heller gå lika snabbt fram.

Men en liten jämförelselista kommer här ändå!
Bara för skojs skull!


Februari 2011

På kvällen när jag kom hem från operationen spelade jag kort med familjen
Efter 3 dagar var jag så pigg att jag såg en ishockeymatch
Efter 4 dagar kastar jag kryckorna inomhus, jag kan böja benet drygt 90grader, har full sträckning och kan lyfta på benet rakt upp om jag sitter på golvet.
Efter 6 dagar kastar jag kryckorna utomhus (mitt i vinterhalkan)
Efter 1 vecka går jag en promenad på 1 km utan hjälpmedel.
Efter 10 dagar kör jag bil helt utan problem.
Efter 14 dagar tar jag promenader på 3,5km 2ggr/dag


Augusti/September 2012

Jag har så ont första dagarna att jag är sängliggandes och inte riktigt vet vart jag ska ta vägen
Hade otroligt svårt att sova första nätterna
Kan böja ca 90grader men saknar en hel del till fullsträckning
Kan Inte lyfta benet rakt upp om jag sitter på golvet
Kör inte bil
Blir otroligt trött efter minsta lilla ansträngning
Efter 8 dagar går jag fortfarande med en/två kryckor
Debuterar på gymmet igen och får cykla! :)
Håller på att svettas ihjäl i mina stödstrumpor
Haltar inte om jag går tillräckligt sakta


Ja ni, på vissa områden så är jag långt bak i rehaben jämfört med första gången och på andra områden är jag bättre (tex cyklingen).
Har ett pass kvar att köra ikväll och det ska bli ett bra pass med ett leende på läpparna och jag ska vara nöjd över det jag kan och inte försöka att tänka på det jag inte kan!
Tror att positiva tankar kan läka både kropp och själ!

Kram till er alla!

Jag visste ju inte riktigt vad jag ville göra idag, men det blev en tur till gymmet.

Kryckade iväg till busshållplatsen och var där i god tid.
Bussen som jag tänkte ta skulle komma 10:44 och det rullade in en buss 10:42, tänkte bara att den var lite väl tidig och ovan stadsbussåkare som jag är hoppade jag på den buss som stannade.
Satte mig tillrätta och bussen rullade, sen märkte jag att den inte alls skulle gå hela vägen till gymmet utan att den svängde av mot helt fel håll.
Skyndade mig att hoppa av och då var jag bara ca300 m från gymmet så jag kryckade iväg dit istället.
Tur att jag märkte mitt felhopp i tid!

Nu ni ska ni få höra någonting ännu roligare!

Jag cyklade idag, jajamensan, 8 dagar efter operationen är rörligheten så pass bra att jag får börja cykla!

På 5 otroligt långsamma minuter helt utan motstånd tog jag mig nästan 800m, så det gick väldigt lugnt och stilla.
Tänker starta lugnt och under kontroll för att sen öka och köra stenhårt.
Det kändes helt okej faktiskt, det enda som kändes lite lustigt var svullnaden på insida/framsida knä som flyttade på sig i varje pendel.

Nöjd och med ett stort leende så fortsatte jag med armar, mage, rygg och rehabpasset för knäet.
Ca 1timme senare så var jag nöjd och kryckade hemåt genom stan med lite möra överarmar.
Satte mig på en bänk i stan och kollade på folk, träffade några att prata med och sen gick jag sista biten hem.

Var väl utanför lägenheten i 2 1/2 timme och det kändes i kroppen.
Duschade och slocknade sen i sängen, sov 2 timmar och är fortfarande slut i kropp och huvud.

Att lite nöje och trevligheter kan vara så påfrestande!

Dagarna blir ganska långa om man varken kan sova på morgonen eller på kvällen.
Jag vaknade för ett bra tag sen med ett ryck och var alldeles kallsvettig.
Vet inte varför och känner mig inte sjuk, knäet är inte överdrivet varmt eller rött.
Så det kan ju inte vara infektion, bara ett lite för varmt täcke.

Hade svårt att somna igår också och klockan var en bit över midnatt innan jag lyckades slumra in.
Tog ingen tupplur igår på dagen heller, så att sova på natten borde inte vara några problem.

Men jag vet ju hur jag blir när jag inte kan/får träna ordentligt.
Allmänt trött, seg, lite smått otrevlig, svårt att sova och dålig aptit.

Så det är nog pga den uteblivna träningen som kroppen inte behöver lika mycket sömn.

Jag har inga som helst planer för dagen, vi får väl se vad jag tar mig för.
Är otroligt sugen att fara på gymmet och cykla (ja, jag får cykla nu!) och sen köra stenhård överkropp. Det enda är att det är en bra bit att gå och skulle säkert ta 30min för mig och det känns lite för långt bara en vecka efter operationen. Men det finns ju buss som tar mig nästan ända fram!

Vi får helt enkelt se vad jag hittar på!

Körde igenom det nya träningsprogrammet imorse och det var ingen lätt match.

Tycker att jag klarade av första veckans rehabiliteringsprogram ganska enkelt och smidigt igår då jag körde det för sista gången.
Tänkte att det inte kunde bli så svårt med några nya övningar, men jag hade så fel som man någonsin kan ha!

Det gjorde ont överallt och jag plågade mig att köra alla 20 repetitioner som jag ska göra. Men jag fixar inte alls övningen där man med rakt ben ska pressa ner knävecket i golvet och sen få foten att lyfta, aj aj aj!
Kan lyfta foten om jag böjer benet, men det är ju inte det som är poängen, nu är det ju sträckningen som ska bli bättre.

Det blir ett till pass ikväll med det nya programmet och ett pass med det gamla.
Imorgon blir det 3 pass enligt det nya programmet!

Ska fara förbi på träningen ikväll och säga Hej!

Förberedelser innan operationen, både kvällen innan och på operationsmorgonen.



Två skapligt hela ben inför den andra korsbandsoperationen.



Otroligt peppande bilder från omklädningsrummet på Sportsmedicine.
Redan där och då så fick man ju en hel del motivation.



Mitt skåp i omklädningsrummet där jag fick hänga in kläderna.



Lite smånervös tjej innan operationen, men alla på Sportsmedicine tog
hand om mig väldigt väl och var supergulliga!



Snyggaste outfiten i Umeå denna tisdag.
En skjortklänning med knäppning fram, ett par blåa sockeplast och
en morgonrock var dagens klädsel.



Vaknade upp med ett dropp efter det att operationen var färdig!



Fick även dessa snygga stödstrumpor på båda benen efter operationen
och dessa sitter på ännu och ska göra så ett bra tag till.


Det var ungefär dessa bilder som jag lyckades fota under operationsdagen.
Mera bilder som tagits under dagarna efter operationen kommer i ett
annat inlägg!

...lite överallt såhär 6 dagar efter operationen!

Det känns som att operationssåren håller på att läka ihop och det kliar hemskt mycket under mina 5 plåster, längtar till 13/9 då jag får ta bort dom.

Det kliar på mina ben, Måste raka benen så gott det går runt plåstren. Håret på benen är väl snart så långa att jag kan börja göra inbakade flätor.
Tror att det växer extra bra när det blir varmt av stödstrumporna också.

Jag brukar ofta ligga och sova på mage eller på sidan, men det är jobbigt att hitta någon skön sovställning då båda mina längre sår hamnar och ömmar rakt på varandra då jag ligger på sidan.
En kudde mellan knäna gör det hela lite bättre, men att sova på mage är omöjligt än så länge. Längtar tills jag kan sova precis hur jag vill.

Det kliar i fingrarna, jag börjar bli lite smått rastlös.
Efter bara en knapp vecka så blir jag galen av att bara gå hemma och ändå så var jag liggandes i 3 dagar.
Ska plocka fram stickningen av en tröja som jag påbörjade förra hösten. Har även ett virkprojekt som jag skulle behöva slutföra.

Jag är råtaggad på att få köra igång med träningsprogrammet för korsband-v1 på tisdag, nya utmanande övningar, nya inspiration att träna och har jag tur och jobbar upp böjningen liiite mera så kanske jag tillochmed får börja cykla lite lätt!

Hade detta varit min första operation och rehabilitering så hade jag redan nosat på de nya övningarna, jag hade tränat 10ggr/dag istället för de lovliga 6. Jag hade gjort 30 repetitioner istället för 20. Jag hade gjort allt och lite till.
Men nu ska jag ta allt enligt programmen, planen och sjukgymnastens direktiv.
Träningen går bättre och bättre för varje gång jag kör den. Det är bara den där spänningen i låret som är svår att hitta. Har så otroligt ont i lårmuskeln där de gick igenom för att dra korsbandet på plats. Kommer nog alltid att ha mer eller mindre ont där då jag haft ont varje dag sedan första operationen.

Jag längtar tills jag får kasta kryckorna helt och hållet.
Inne använder jag en eller ingen krycka. Går jag tillräckligt sakta så haltar jag inte ens! :) Framsteg!!!
Ute så får båda följa med hela tiden än så länge. Det är mera ojämnt, halkigt och folk är lite mer försiktig om man har två extra ben med sig.
Måste ha kryckorna tills jag inte haltar längre, så det kan dröja ett litet tag tills rörligheten är så pass bra att benet går att räta ut tillräckligt.

Åh, tänk när den dagen kommer då sjukgymnasten säger att jag får börja springa igen. Vilken dröm och vilket fint mål att sikta mot! :)

Nu ska jag duscha och ta bort lite av den päls som jag odlat på mina ben!
Ha en riktigt fin dag!

Jag blev alldeles rörd, tårögd och överväldigad när jag såg denna otroligt fina kommentar under ett av mina inlägg.
En kommentar av min älskade lillasyster, vad skulle jag göra utan dig Pizi och utan dig storasyster Sandra!
Ni förstår nog inte hur mycket ni betyder för mig!
Älskar er och kommer alltid att göra det, tack för att just ni finns i mitt liv!
Jag är stolt över att ha er som systrar!

-----------------------------------------------------


Hej Jempa! :)

Ville bara säga att jag tycker att du är så otroligt stark både fysiskt och psykiskt. Jag lovar att jag skulle aldrig orka kämpa lika mkt som du gör och aldrig orka hålla humöret uppe.

Jag är så sjukt stolt över dig och du ÄR min idol vad du än säger. Det är dig jag ser upp till å jag är stolt över att kalla dig min tvilling även fast du är min stora syster :)

Ville bara berätta hur mkt du betyder för mig i mitt liv och hur jag uppskattar allt som du gör för mig.

Å som jag sa innan din operation att jag skulle kunna ge dig mina knän bara för att du ska få spela fotboll å göra det du verkligen älskar! De håller jag fast vid jag skulle fortfarande kunna göra de utan att ens tveka!

Älskar dig kära syster!!!

Då har det gått hela 5 dagar sedan operationen och saker och ting går faktiskt framåt, sakta men säkert och under full kontroll!

Igår tog jag en promenad till mormor och morfar med kryckorna och det var riktigt skönt att komma ut en sväng.
Det är ca 300 m till de och det tog säkert 15 min att ta dig dit.
Satt där och surrade en stund och sen fick jag skjuts hem.
Var så otroligt trött när jag kom hem att jag slocknade i sängen på en gång, att det tog på så mycket på kroppen att vara ute på äventyr.

Hann sova en timme ungefär innan vi begav oss iväg för att titta på lillasysters fotbollsmatch i regnet.
Det blev vinst med 2-0 och det kändes i benen att jag suttit i närmare 2 timmar.
När vi kom hem värkte det i båda benen och det smärtade i både lår- och smalbenet.

Kvällen spenderades därför i soffan, en lugn kväll med andra ord!

Idag har jag inga planer mer än att ev fara och se bio ikväll, får se vad som händer under dagen och hur kroppen mår senare idag!
Trevlig söndag på er :)

De stunder som det känns lite tyngre så brukar jag bläddra igenom och läsa alla fina, peppande kommentarer som ni lämnat!
Ett peppande ord, ett hejarop, en kram eller bara ett enkelt Hej!

Små saker som kan göra så mycket.

Jag ska bli mycket duktigare på att svara på era kommentarer, men har inte orkat ännu.
Vet hur kul det är att få en kommentar på något inlägg i sin blogg om än den bara är liten. Så det ska jag bli klart bättre på!

Träningen går framåt och jag blir lite smidigare i sträck/böj övningen och börjar hitta igen spänningen i lårmuskeln igen.
Imorse la jag till en till övning som jag inte klarat tidigare i veckan, men som jag fixar någorlunda nu! :) Framsteg!!
Det gäller att hitta spänning i låret och sen ska man lyfta foten och benet rakt upp utan att böja det.
När jag var hos sjukgymnasten i onsdags så fick jag prova på den, men var inte ens nära att lyckas!

Det går framåt på andra fronter också.
Nu är jag och Dr House ganska lika i vårat sätt att ta oss fram.
Större delen av tiden inomhus använder jag bara en krycka och det går ganska bra. Börjar väl mest vara lite less på att alltid ha händerna fulla.
Utomhus och längre sträckor så får såklart båda krycksen hänga med ett bra tag till!

Bilder kommer, men den mobilatäckningen ute i skogen hos mamma och pappa är otroligt dålig så det går inte att ladda upp.
Har många på lager som kommer att läggas upp när jag kan!

Trevlig helg på er och TACK för att ni finns!

Då jag ska bära dessa lårhöga stödstrumpor dygnet runt ända till den 13/8 så hinner jag både bli galen på dessa, men även uppskatta de lite grann.

Minus:
- Det blir otroligt varmt i dessa och jag går för det mesta runt i endast dessa vackra moderiktiga leggings
- Det är obehagligt när vissa tår hamnar utanför hålen som är ovanpå foten
- Det är lite struligt att få på och av sig dessa


Plus:
+ De fungerar perfekt som förvaring, att få med sig mobiltelefon och andra väsentliga saker
+ Det syns definitivt inte huuur håriga ben jag har
+ Det är det nya modet men ni vet inte om det än
+ Det minskar svullnaden
+ De gör så att mina ben ser mer slimmade och fasta ut


Ja, det var den lilla listan om stödstrumpor och de positiva sidorna överväger så jag kanske alltid ska ha dessa även i framtiden!

Då jag ska bära dessa lårhöga stödstrumpor dygnet runt ända till den 13/8 så hinner jag både bli galen på dessa, men även uppskatta de lite grann.

Minus:
- Det blir otroligt varmt i dessa och jag går för det mesta runt i endast dessa vackra moderiktiga leggings
- Det är obehagligt när vissa tår hamnar utanför hålen som är ovanpå foten
- Det är lite struligt att få på och av sig dessa


Plus:
+ De fungerar perfekt som förvaring, att få med sig mobiltelefon och andra väsentliga saker
+ Det syns definitivt inte huuur håriga ben jag har
+ Det är det nya modet men ni vet inte om det än
+ Det minskar svullnaden
+ De gör så att mina ben ser mer slimmade och fasta ut


Ja, det var den lilla listan om stödstrumpor och de positiva sidorna överväger så jag kanske alltid ska ha dessa även i framtiden!