Resan tillbaka efter två korsbandsskador

Jag har lääääänge tänkt att jag skulle göra en liten sammanställning över korsbandsbloggar som jag har läst och läser.

Vissa är färdigrehabiliterade, andra mitt i och vissa har tragiskt nog nyligen drabbats av denna jävliga skada.

Saknar du dig själv på listan eller har du tips på någon som jag ska lägga till, kommentera eller skicka ett mail till [email protected]
Om du inte vill vara med på denna lista så säg till, då tar jag självklart bort dig! 

AKA
Emelie
Eleonor 
Lina 
Violet
Emma
Malin
Evelina
Caroline  
Sofie
Moa
Linn


Så mycket inspiration, så mycket vilja/glädje/sorg,
peppning, tips, tankar, funderingar.

Men viktigast av allt är ändå att vi har varandra,
Korsbandssystrar har ett speciellt band tillsammans.
Det är INGEN som vet vad man går igenom, mer är de som själva drabbats.

Som vanligt så kan jag bara inte sitta hemma och göra ingenting.
Idag är det precis en vecka sedan jag blev sambo.

På denna vecka så har vi hunnit så otroligt mycket.
Städat ur Ds lägenhet och förråd.
Kommit hyfsat bra iordning i min lägenhet.
Satt upp gardiner.
Packat upp och tömt alla kartonger.
Köpt byrå och monterat.
Köpt sängram, ska slipas och målas om.
Köpt hylla och monterat.
Varit bortbjuden på fika och middag.
Hunnit träna lite lätt.
Varit till mormor och morfar på fika.
Sett fotboll och hockey.
Klippt och färgat håret.

Ja, vi har som hunnit allt utom att ligga i soffan och se en bra film.
Men det kommer så fort vi fått lite mera ordning hemma :)

Sen kanske det kommer en eller två på hur det ser ut i lägenheten!

Jag får rysningar och ont i magen när jag läser eller hör om andra människor som råkar ut för korsbandsskador.

Det är rent utsagt en riktig jävla skitskada som jag inte ens önskar min allra värsta fiende.

Håller tummarna för att det "bara" är ett ledband eller menisk, inte det där jävla korsbandet!

Bilden är lånad från google.se

Jag tror att jag ska sluta se på fotboll, iallafall när mitt lag spelar...

Det är så otroligt kul att se själva matchen men såklart vill jag ju hemskt gärna vara med nere på planen och spela.

Igår var det seriepremiär Umeå Södra FF- IFK Kalmar.
Vi (ja, jag skriver vi även fast jag inte alls spelar eller tränar med laget) spelade otroligt rolig, fartfylld och underhållande fotboll.
Vi hade otroligt stort bollinnehav, rullade runt och skapade massor med chanser.
3-0 var ställningen i halvtid och det kändes tryggt, väldigt tryggt!

Slutresultatet blev även det 3-0 då vi slog av på tempot och slutade spela i andra halvlek.

Jag har sovit lite sådär halvt oroligt i natt... Har inte riktigt förstått varför. Vaknade tröttare än tröttast och är på dåligt humör idag.
Känner inte alls för att prata med folk eller för att göra så mycket överhuvudtaget.
Låg, sparlåga, trött, matt....

Minns ju att jag blev såhär efter varenda match i fjol och året innan det också efter varenda match som jag varit och sett.
Varför blir det så här? Och varför utsätter jag mig själv för det?

Packade ner alla fotbollskläder i en sopsäck, tejpade ihop den hårt och gömde den nere i förrådet.
Vill inte se det där på ett tag så det får ligga där tills jag känner mig redo eller så pass hel att det kan vara kul att plocka fram igen.

Det är som konstigt det där, men nu när jag är sambo så har jag kommit fram till att jag har betydligt mer egentid än vad jag hade innan vi flyttade ihop.

Visst låter det konstigt?!
Vet inte riktigt hur jag ska förklara det, men jag kan försöka.

Tidigare när jag och min underbara D bodde på varsitt håll så ville man ju alltid vara med varandra, jag ville inte lämna honom ensam hemma hos mig, han ville inte lämna mig ensam hemma hos sig.
Vi har lite olika intressen och datorer, tv-spel och gitarrspelande är inte min stora hobby och pyssel, bakning och träning är inte Ds stora hobby.

Men nu när vi båda är samlade på samma ställe så kan vi dola på med det vi själv känner för utan att ha dåligt samvete för att inte "underhålla" den andra personen.
Jag kan gå iväg på gymmet och D kan spela gitarr, vi gör båda två det vi tycker om och ändå så vet man att den andra personen inte bara är lämnad med ingenting att göra.

Det är som svårt att förklara i text men när jag skulle försöka förklara detta för D igår så förstod han på en gång vad jag menade!

Vi kom också fram till att det kanske inte är alla par som varit med varandra så himla mycket som vi varit när vi inte bott ihop.
Det har inte gått många kväller/nätter som vi inte varit med varandra eller sovit ihop. Att pussla ihop våra liv har varit svårt och det känns så otroligt underbart fantastiskt att få bo ihop med en så fin människa som jag älskar av hela mitt hjärta.

Jag tror på det här, jag tror på kärleken, jag tror på oss!

Ny byrå både för kläder och som tv-möbel.
Tror att det blir kanonbra tillslut när man börjar få ordning på röran!

Just nu är det kartonger, påsar, kläder, prylar och skräp överallt i lägenheten. Längtar så tills allting är på sin plats och så att man kan börja göra mysigt och fint.

Det känns som att jag inte hinner någonting just nu...

Jobbar för fullt, umgås med min prins, håller på att flytta ihop med mitt
älskade hjärta, tränar lite smått, reser, lever livet och mår helt underbart bra.

Har inte ens tid till att uppdatera den här bloggen speciellt mycket!
Vet att det är tråkigt och dåligt, men jag ska verkligen försöka
att bli duktigare och flitigare på det, jag ska försöka men kan ingenting
lova!

Puss på er och kul att se att det ändå är en hel del folk som kikar
in här lite nu och då!