Resan tillbaka efter två korsbandsskador

Jag var så otroligt nervös när jag satt i väntrummet igår på Norrlandskliniken och väntade på att få träffa ortopeden..
Jag hade lätt kunnat spy om jag inte höll emot!
Jag vet inte riktigt vad jag var nervös för, kanske att allt skulle vara åt helvete, kanske för att jag inte visste vad som väntade.
Pulsen var skyhög och jag svettades.
Har nog aldrig varit så nervös under hela min skadeperiod, inte ens innan operationen..

Jag fick iallafall träffa ortopeden och han klämde, kände och vred.
Det han kunde känna och som jag kände gjorde ont lutar nog mot att den inre menisken är skadad.
Men hur skadad den är gick inte att säga, så MR väntar till veckan!

Han trodde också att det nya korsbandet kanske har lossnat från sina fästen, för han har kände ett litet glapp men ändå med ett tydligt stopp.
Men det kommer också att visa sig på MR...

Så egentligen blev jag inte mycket klokare efter det besöket, men det är ju skönt ändå att jag fick komma så snabbt och kolla upp det istället för att gå flera månader och vara oviss om vad som kanske är trasigt!

Nu är det bara att fortsätta att träna på och jag hade tänkt skippa alla fotbollsträningar tills jag ska träffa min SG i augusti igen.

Först får jag väl försöka springa igen, om det går att göra utan allt för stor smärta dvs.
Sen får jag väl träna efter eget huvud och kropp!

Beroende på hur mycket besvär jag har av mina nya skador så bestäms det om det måste bli en ny operation eller om jag klarar mig med träning..

Så jag får snällt vänta på resultatet från MR och sen jobba vidare därifrån.

Varför det vek sig hade ortopeden egentligen inget klart svar på.. Han resonerade över att det kanske kunde vara för att jag gjorde en sån rejäl och kraftig överflyttning och att musklerna inte var med..
Men jag vet inte om jag tror på det!

Men det som är gjort är gjort och nu är det bara att rycka upp sig igen och börja om på ny kula..
Rehaben kommer att ta längre tid och väntan på att få spela fotboll igen kommer att bli längre..

Men, vad ska man göra?!

Jahaja..

Mitt tåg rullar inte in mot stationen än på ett tag, jag får helt enkelt vänta tills jag når min slutdestination!

Just nu så har jag kommit in på ett sidospår och det blev en ganska stor omväg...
En omväg som kommer att pröva mitt tålamod, mitt jävlaranamma och viljan att försöka få tåget på rätt väg igen så fort som möjligt!

Den här resan har varit omväxlande med både uppförs- och nedförsbackar, med snäva kurvor och raka spår.

En resa som hjälper mig att växa som person, en resa där jag får lära känna mig själv, bjuda på överraskningar och bli mentalt mycket starkare.

Jag har lärt mig vad jag tycker är viktigt i livet och vad som jag uppskattar och mår bra av.
Det har varit en resa med många stopp på negativa platser, några få stopp på positiva platser.

Men min slutdestination är en plats där jag uppnått mitt mål och där jag känner att jag är nöjd med resan jag haft bakom mig.
Det kommer att vara en resa som jag absolut inte vill ha ogjord!

Sjukgymnasten ringde imorse och sa att jag skulle få komma kl.14.40 och då skulle jag få träffa ortopeden som jag träffade vid min förra skada och även han som opererade mig!

Han är ju specialist i Övik och var nu uppe i Umeå en sista gång innan semestern..

Jag har ju tur iallafall att allting faller så bra in!
Eller tur i oturen kanske man ska säga?!

Har även varit i kontakt med Folksam för att höra att det var okej med ett nytt läkarbesök och fick klartecken därifrån samt godkänt för en MR eller röntgen om det skulle behövas!

Är faktiskt lite nervös inför besöket!

Men hjälp mig att hålla tummarna för att det ska vara så lindrigt som möjligt!

...and I will walk 500 more.

Tills jag äntligen kommer till mitt slutmål.

Jag kommer att kämpa, slita och göra allt jag kan för att någongång i framtiden spela fotboll igen, för att få vara med på line-upen, bli uppropad "nr 15 Jennifer Boman", vinka lite, springa, passa, skjuta, nicka, glidtackla, jubla, gråta och bara få vara med!

Att få göra det jag älskar, jag ska ge allt och lite till, för tillbaka ska jag!!


Tack AKA för den underbara träningsmusiken :)

Snälla, ge mig lite tips på bra musik att träna till, både på cykel, gymmet och löpning....

Behöver massor med inspiration och nya låtar att träna till :)

Har dunkat igenom Septembers "Love CPR" många gånger och även Maggios "Satan i gatan", men nu vill jag ha lite förändring!

Jag är så glad över att jag har världens bästa sjukgymnast :)

Skickade ett mail till honom 21.47 och fick ett svar 21.52... snabba ryck!

Han kan titta på mig någongång under tisdag, men han skulle meddela tid på tisdagmorgon! Hoppas, hoppas, hoppas att det är som det ska!

Jobbar hela tisdagen, men jag får väl se till om jag kan byta med någon annan...

Det är typ som igår
och typ som i förrgår
och typ som dagen innan i förrgår...

Fortfarande svullet och ömt, stelt och "huggigt".

Tur iallafall att det är måndag imorgon, ska försöka att få tag på SG på alla möjliga sätt. Har skickat ett mail till honom nu och hoppas verkligen att han ringer mig imorgon!

Måste få veta vad som hänt mitt knä. Tycker inte att det borde vara en stukning eftersom att det är som det är.. med svullnad, ömhet och stelheten, samt huggen. Är rejält öm på insidan av knäet så det kanske är menisken.. fast jag ska inte ställa min egen diagnos utan får väl snällt vänta på någon kunnig's åsikter.

Ska på gymmet imorgon och köra överkropp, måste få ut lite energi innan jag går under.

Aja, allting kommer att ordna sig förr eller senare!

KRAM

Mitt knä är fortfarande svullet och foten är också uppsvälld så jag måste tänka litegrann på vad jag har för skor..

Foten passar mer eller mindre bra i vissa skor!

Har varit ute på en cykeltur för att jag började vara så tråkig och lättretad.
Men det gick sämre än vad jag trodde att det skulle gå... Varje gång jag trampade ner pedalen så skar/högg det till på framsidan och insidan av knäet..

Måste verkligen se till att få en tid hos SG i veckan!!!

Nu åker vi hela familjen (utom lillasyster) till Umeå för att se på bio, "Bad teacher" med Cameron Diaz och Justin Timberlake.

Jag hoppas att alla har haft en underbar midsommar såhär långt! Jag har haft en bra dag iallafall, jobbade på förmiddagen och sen stressade jag hem till Vännfors för att försöka dansa lite grann. Jag var med på det jag kunde och tack o lov så var det inte nå mycket spring eller snabba förflyttningar förutom "Björnen sover". (Jag blev snabbt tagen..)

Annars så är det väl inte någon större skillnad med knäet om man jämför med igår. Det är fortfarande ganska svullet och mycket vätska i, men jag har väl inte haft möjlighet att ha det i högläge speciellt ofta...  så nu i helgen blir det att ta det lugnt och reparera skadan.
Hade på mig ett par sockar och när jag tog av de så hade jag världens märke efter resåren och det har inte försvunnit ännu och det var ungefär 4 timmar sedan. Det kanske säger lite grann om hur svullet det är och hur långt ner svullnaden sträcker sig.

Hade hoppats på att det skulle kännas någorlunda bra så att jag kanske kunde vara med och jogga lite på träningen på söndag, men vi får se. Tog några stackars joggingsteg igår och det kändes helt okej, inte bra med tanke på att jag inte kan sträcka ut benet fullt.

Aja, nu ska jag se film med familjen.
Vad passar bättre än "Sommaren med Göran"?

Jag har gång på gång gått igenom situationen på träningen i tisdags då jag gjorde illa mig igen..

Det var ju ingenting konstigt som jag gjorde, och jag hade gjort precis samma förflyttning flera gånger på den träningen och alla träningar innan!

Visst, hade jag slarvat med min rehab så hade jag kunnat förstå att det hände.. Men, jag har kört det jag ska köra och inte börjat tidigare med hopp, riktningsförändringar eller boll.
Hade jag slarvat och inte lyssnat på min sjukgymnast så hade jag köpt det hela att jag gjorde illa mig. Men, jag kan inte förstå eller acceptera att det hände.

Det jag önskar mest av allt nu är såklart att det inte är någonting nytt som skadats i mitt knä, svullnaden minskar sakta och jag känner att det blir lättare att röra sig någorlunda obehindrat.
Sitter och pumpar med foten så ofta jag kan för att få bort ytterligare svullnad.
Tror också att jag ska ut på en lätt cykeltur för att få igång blodcirkulationen och dämpa svullnaden ännu mer.

Ingen dans för mig imorgon iallafall, små grodorna och alla andra lekar får jag klara mig utan i år!

Igår så kunde jag gå ganska så normalt, fast jag haltade lite iallafall pga svullnaden och vätskan som är i och runt knäet. Kan inte riktigt räta ut det hela vägen och inte heller böja ihop det!
Såhär svullet har det nog inte varit under hela min korsbandsresa.. Men det börjar lägga sig lite grann nu och jag försöker gå så normalt som möjligt och att sitta och pumpa med foten för att få bort svullnaden.

Gårdagen var iallafall riktigt lyckad då vi hade match mot serieledarna Sunnanå som varit obesegrade såhär långt i serien!
Tjejerna gjorde en heroisk insats och vi vann helt rättvist med 3-1.

Det var magiskt att sitta på läktaren och se mina tjejer skita och göra kvällen underbar!
Men, visst hade jag velat vara med på planen också..men det verkar som att det är längre bort än vad jag trodde!

Jag har inte varit och kollat upp mitt knä eftersom att det är så svullet.. Det går ju liksom inte att göra någon undersökning när det är som en ballong.
Så jag väntar till efter midsommarhelgen och hoppas att min sjukgymnast är hemma och har tid för mig någongång nästa vecka!

Såhär ser det ut direkt när jag vaknade och tog bort lindan för att se hur mycket det svällt och för att linda om knäet..

Nu ska jag försöka bege mig till jobbet och se om jag lyckas göra någon insats..
Man är sååå utelämnad som personlig assisten, jag måste själv försöka skaffa vikarie eller allra helst jobba själv, så jag försöker med det sista!

Jaha, vad ska jag göra nu då?

Gräva ner mig långt som satan och tro att allt är åt helvete eller hålla tummarna och hoppas att det inte är någon större fara?!

Just nu känns allt så jävla deppigt....

Kommer jag verkligen att orka hela vägen?!

Åh vad härligt när det ramlar in sånt här i inkorgen

"Hej! Jag vill bara säga att
jag tycker att du gör ett jättebra
jobb med din rehab! Du är
ordentlig och noggrann! Fortsätt
jobba nu, det ser skitbra ut :)
Kram"

Fick det av en underbar lagkamrat och det värmer riktigt mycket! Att andra ser och förstår vilket slit man lägger bakom allt för att tillslut få göra det man älskar. 

TACK!

En solig dag igen och så underbart, tyvärr så blåser det lite för mycket idag.. men vad gör det när det är helg och man är ledig?!

Idag ska jag åka till Flurkmark och se på lite fotboll, det är seriefinal i div3 mellan Flurkmark och Spöland/Vännäs. Lillasyster ska vara med i S/V idag som reservmålvakt fast hon alltid annars är utespelare. Jag hoppas att det går bra om hon ska hoppa in! :)

Annars så har jag inga större planer över helgen. Tror att jag ska fara till stugan i eftermiddag och bara ta det lugnt, njuta och fiska. Har och kommer att ha stressiga veckor framöver så lite vila från allt skulle sitta fint! Träna ska jag också hinna med, kanske löpning och styrka. 

Ha en riktigt fin helg alla underbara människor!

1. Jag hatar sura, äckliga disktrasor, HATAR

Godmorgon världen och godmorgon träningsvärken! Jag har sån sjuk träningsvärk redan efter gårdagens första fotbollspass... I rumpan, höfterna, baksida- framsida lår och vader. Vilken underbar känsla :) Gick och la mig halv 2 i natt och klev upp nu kl6 för att snart åka och jobba, men jag är nöjd ändå. Leendet sitter fortfarande klistrat och jag är så nöjd! Nej, nu ska jag skynda mig iväg till jobbet! Ha en bra dag alla fina människor där ute :)

Jag är så överlycklig att jag inte har lust eller tid att gå och sova!

Men det gör ingenting...
- Jobbar mitt sista tidiga morgonpass imorgon 7.15-8.15
- Ska på IKSU spa med mormor och mysa hela dagen
- Har spelat fotboll ikväll
- Har inspiration till att pyssla
- Skulle kunna städa och putsa allt (även fast det är det tråkigaste jag vet alla andra dagar)
- Kanske att man skulle baka lite bullar?!

Som ni märker så har jag energi till att göra allt jag vill!

Skulle kunna skruva på maxvolym på Spotify och hoppa runt överallt, på stolar, bord och golvet. 
Skulle kunna springa naken runt byn och skrika så att alla vaknar.
Skulle kunna köra en Arsenallöpning uppför djävulsbacken.
Skulle kunna cykla till Thailand.
Skulle kunna äta en daggmask.

LYCKA

Jag är nog bland de lyckligaste i hela världen just nu!

Det har varit en dag med fullt ös.
Jobbade en timme imorse och sen for jag till gymmet. Var riktigt taggad på att köra en arsenallöpning (15sek snabbt- 5 sek vila x12 och det x5) och hade ställt in mig på att det skulle vara sjukt jobbigt och en skön genomkörare. Men, när jag kommer dit så ser jag att det enda löpbandet som finns är trasigt.... helvete.. då försvann mycket av min vilja och jag körde istället ett halvbra benpass. Men kanske bättre än ingenting!

Hann inte ens hem förrän jag och mamma skulle åka till stan..
Sjukgymnastbesök och som ni kanske läst i det tidigare inlägget så får jag börja med boll nu! Jag får vara med alla de andra i laget och ha lite kul, jag får slå passningar, sidledsförflyttningar, mot-/medtagningar, nicka, hoppa, vara med på avslutsövningar och allting på fotbollsträningarna. Allt utom spel och närkampssituationer såklart. 
Men att bara få vara med, att känna att knäet håller, att faktiskt ha lite känsla kvar i fötterna! Jag är GLAD!

Jag hade det lite på känn att jag skulle få börja med boll idag, fast samtidigt så trodde jag inte det.. tänkte att det är små steg kvar innan det är dags. Som riktiga sidledsförflyttningar och tuffare löpning med maxlöpningar.  Men jag får göra nästan allt jag vill nu! Hurra för mig och mitt knä.

Fick även 3 nya övningar som jag ska köra tillsammans med alla andra som jag fått genom rehabiliteringens gång. 2 hoppövningar och en övning som ska få musklerna i hela överdelen och benet att börja jobba tillsammans. Det var 3 nya roliga övningar som jag tror ska ge mig väldigt mycket, både spänst och styrkemässigt. En av övningarna går ut på att man står på ett ben med det opererade benet närmast ett trappsteg eller stepbräda eller någonting annat stadigt som är ca 20 cm högt. Man hoppar upp i sidled på trappsteget och landar mjukt (helst utan att vingla eller tappa balansen), sen så går man upp på tå med det ben som är stödjebenet, håller den positionen i 5 sek, sen sänker man ner hälen (stå fortfarande på ett ben). Hoppa ner från trappsteget och vrid dig ett kvartsvarv så att kroppen och foten pekar bort från trappsteget (hälen ska vara vid trappstegets början). Allting ska göras stabilt och med stabil balans, helst helt utan vingel. 
Upprepa bara så många du klarar av utan att du börjar vingla för mycket eller tappa spänsten. 

Jag lyckades riktigt bra med den övningen och fick mycket beröm av SG, på det friska benet så var det 99% rätt utfört och med det opererade 95% och han hade kört samma övning med hela Umeå IKs lag (friska som skadade) och jag var visst topp 3 i deras lag också! Skönt!
(Försökte att hitta någon video på någon av övningarna, men där gick jag bet.. får kanske filma själv?)

Aja.. slut på det där.. har ju lite annat som hänt ikväll också!

Var med på den gemensamma fotbollsträningen ikväll!
Nervös, glad, överlycklig, förväntansfull, skakis...
Men det gick så mycket bättre än väntat!! Kände ALDRIG av knäet och det var både korta och lite längre passningar, medtagningar, riktningsförändringar och snabbat löpningar. Åh, vad jag var lycklig! Ett stort leende höll i sig hela träningen och det sitter i fortfarande! JAAAAAAAAAAA!!! (ett glädjevrål)
Fattar inte att jag får börja vara med och att comebacken närmar sig med stormsteg!!!
Jag kan nästan inte fatta att det är sant.
Efter allt som jag gått igenom.... skadan, rehab, bakslag, rehab, operation, rehab och nu är jag snart längst ner i den långa backen.
Snart är jag tillsammans med alla andra!
Snart kan jag till fullo njuta av att spela fotboll och vara hel, smärtfri och ostoppbar!

Kärleken till fotbollen växer mer och mer ju närmare jag kommer den igen!

Ser ni en tjej med världens största leende från öra till öra så är det med största sannolikhet JAG!

Jag är så glad att jag inte vet vad jag ska ta mig till! Ikväll så får jag köra mitt första fotbollspass på hur längesedan som helst! För 8 månader och 10 dagar sedan slet jag av det främre korsbandet i mitt högra knä! Den 16 februari gjordes operatio för att laga det som var skadat och Nu, efter många timmar i gymmet, på läktaren och i civila kläder så ska jag sparka boll igen! FATTAR NI ATT JAG SKA FÅ VARA MED PÅ TRÄNINGEN PÅ RIKTIGT IGEN?! jag är Nervös, förväntansfull, glad, överlycklig och lättad. Allt slit har lönat sig! äNTLIGEN :)

Jag har tappat lite av all den träningsviljan som jag hade för bara några veckor sedan, då kunde jag köra 2 pass om dagen och hade jag inte kört ett enda och kvällen närmade sig så var det bara att klä på sig träningskläderna och fara ut. 

Nu tycker jag att det är ganska skönt med en ledig kväll, men det börjar bli flera lediga kvällar i veckan. Och då händer det ju inte några större framsteg i min rehab... Bara att ta sig i kragen och börja tänka om och jobba vidare igen!

Jag har som tappat lite gnista överhuvudtaget... skulle kunna ligga inne och sova en hel dag, vilket jag aldrig tidigare velat förut. Jag är en otroligt aktiv och glad tjej som det gärna händer mycket runt omkring. Men nu, jag går runt i min lilla värld, gör lite små saker här och där, slutför inte speciellt många projekt och blir less efter bara några minuter med samma monotona rörelse. Äsch, bara att komma upp ur svackan och jobba vidare framåt mot mitt kommande mål.

Johan Elmanders första mål i gårdagens landskamp mot Moldavien beskrevs av sportkommentatorerna som ett världsklassigt mål och en underbar bollträff med en enorm soloprestation till förarbete...

För det första så tycker jag att det var tveksam offside, sen så plockar han ner den och snubblandes tar sig förbi motståndaren, tillsist så får han på ett halvtaskigt avslut, där bollen studsar fram och målvakten är felplacerad...

Jag vet inte om det är jag som är kritisk och har fel, eller om sportkommentatorerna är överpositiva och har rätt?!

I alla sammanhang så är Sverige tippat som segrare, det spelar ingen roll om det är inom idrottens värld eller tex eurovision song contest... alltid så är och ska vi vara bäst! Men men, kul att det finns folk som tror på oss i alla lägen!

Det är iallafall vad jag tycker..

Jag känner att jag vill och klarar av att börja sparka boll ganska snart, jag lattjar ju lite med den, springer, hoppar, gör djupa benböj, kan sitta på huk och knä.

Jag gör liksom det som jag kunde göra ifjol vid den här tiden. Och jag känner mig inte ens begränsad längre i min vardag pga knäet. Jag kan göra precis vad jag vill utan att vara rädd att det ska göra ont eller att jag inte klarar av det. 

Den största anledningen till att jag vill tillbaka till boll nu är väl det faktum att man tappar så mycket av den gemenskap som man har haft med alla tjejer. Kan och får jag vara med på passningsövningar så kommer jag att vara på alla träningar i veckan (förutom de kvällar jag jobbar) och få mera kontakt med laget igen. Som det är nu är jag på någon enstaka av alla träningar, jag har blivit så bekväm med att vara hemma och att inte behöva passa tider. Förut skulle man nästan stressa hem från jobbet, slänga i sig mat och sen skynda sig till träningen. Nu så kommer jag hem från jobbet, kan lägga mig och vila i en halvtimme, hinner klippa gräs eller baka, lite sen middag spelar ingen roll och kvällen spenderas framför tvn.
Jag föredrar faktiskt att ha det lite stressigt men med uppstyrda tider och lite planering! 

Nu så planerar jag in andra saker och sen så kommer den gemensamma träningen med laget i 2a eller 3dje hand. Innan skadan så planerades allt runt alla träningar och matcher, middagar uteblev, utlandsresor fick skjutas upp och fotbollen gick ALLTID först! Missade jag en träning så hade jag dåligt samvete...

Imorgon är det iallafall träning och jag ska se till att vara där!