Många nedåtpuffar när jag behöver det som minst...
I helgen var jag på Vännäsdagarna, i fredags ute på kvällen i pubtältet och i lördags ute på marknaden.
Många funderar såklart hur det går med fotbollen och mitt knä.
Vad ska jag säga, jag kan ju inte säga att det är bra, så jag säger som det är
att jag skadat mig igen.
Man ser på folks blickar att de tycker synd om mig.
Följdfrågorna handlar om hur jag gjorde illa mig och vad som nu är fel.
När jag berättar att det troligtvis är korsbandet och att det måste till ännu
en korsbandsoperation för att det ska bli stabilt och användbart så blir blickarana
ännu tommare.
Sen kommer såklart de där meningarna som jag inte alls vill höra...
"Ja, då är väl fotbollskarriären slut för din del!"
"Det är väl dags att lägga fotbollsskorna på hyllan?!"
Jag vill inte höra det där, jag vill inte att folk ska komma med de där meningarna,
jag vill välja själv när jag ska börja fundera i de där banorna, jag vill ta en dag i taget
och sen får vi se vad som händer.
Visst, jag har själv funderat i de banorna att min karriär som fotbollsspelare är över,
men jag vill inte alls bestämma det idag, inte imorgon.
Nu tar vi ortopedbesöken den 1/8 och ser vad som sägs där,
sen tar vi operationen,
sen rehabiliteringen och tillsist
framtiden för Jempa som fotbollsspelare!
Så snälla ni som tänker i de banorna att jag borde lägga av med fotbollen,
håll de tankarna för er själva och låt mig inte höra sånt!
