Låga tankar om mig...
Det är alltid lika jobbigt att vara på fotbollsträningar när man inte själv kan vara med.
Att sitta vid sidan om är inte roligt, ännu värre när jag inte vet hur min framtid ser ut.
Egentligen undrar jag varför jag utsätter mig för detta, att fara på träning för att sedan må dåligt. Det är väl ganska trevligt att vara där innan träningen och prata med tjejerna, men sen är det inte lika kul att sitta och titta när alla andra tränar. Och ännu värre är det när man kommer hem och tankarna börjar snurra.
Att sen vår materialförvaltare (som inte är den smidigaste i sina ordval) börjar resonera om att ifall korsbandet är av så är min fotbollskarriär slut och han började dividera om hur jag skulle kunna hjälpa till inom Södra iallafall. "Du är ett riktigt tränarämne, Jempa!" säger han och sen säger jag till honom att jag inte vill höra mera eller prata om den framtiden med tårarna nära.
Jag lever just nu och försöker att tänka positivt för att orka med, skulle jag tänka sådana tankar att det är kört och att det aldrig mer blir fotbollsspel för min del så är det lika bra att hoppa från något högt eller hoppa ner i älven.
Vår osmidiga materialare sa också att han inte ville läsa i torsdagens tidning om något kvinnlik hittat i Umeälven eller något lik hängande i ett träd.
Vad tror han egentligen om mig?!
Jag tar en dag i taget och problemen som kanske kommer får jag ta itu med senare! Har jag inte gett upp tidigare så är det inte lönt att ge upp nu heller...
Att sitta vid sidan om är inte roligt, ännu värre när jag inte vet hur min framtid ser ut.
Egentligen undrar jag varför jag utsätter mig för detta, att fara på träning för att sedan må dåligt. Det är väl ganska trevligt att vara där innan träningen och prata med tjejerna, men sen är det inte lika kul att sitta och titta när alla andra tränar. Och ännu värre är det när man kommer hem och tankarna börjar snurra.
Att sen vår materialförvaltare (som inte är den smidigaste i sina ordval) börjar resonera om att ifall korsbandet är av så är min fotbollskarriär slut och han började dividera om hur jag skulle kunna hjälpa till inom Södra iallafall. "Du är ett riktigt tränarämne, Jempa!" säger han och sen säger jag till honom att jag inte vill höra mera eller prata om den framtiden med tårarna nära.
Jag lever just nu och försöker att tänka positivt för att orka med, skulle jag tänka sådana tankar att det är kört och att det aldrig mer blir fotbollsspel för min del så är det lika bra att hoppa från något högt eller hoppa ner i älven.
Vår osmidiga materialare sa också att han inte ville läsa i torsdagens tidning om något kvinnlik hittat i Umeälven eller något lik hängande i ett träd.
Vad tror han egentligen om mig?!
Jag tar en dag i taget och problemen som kanske kommer får jag ta itu med senare! Har jag inte gett upp tidigare så är det inte lönt att ge upp nu heller...