Sjuttioandra dagen
Dagarna går och jag likaså! Fast om jag har möjlighet så springer jag mycket hellre nu när jag kan göra det!
Nu har fotbollsträningen dragit igång på allvar och man får nu träffa alla underbara tjejer i Umeå Södra! Jag har längtat under uppehållet att få vara tillbaka på fotbollsplanen och att få träffa alla, prata och skoja. Lite skeptiskt till fotbollsträningen var jag ju såklart men fotbollsskorna fick ändå följa med i träningsväskan. Väl framme vid planen så var jag ju bara tvungen att ta på mig dem och hitta igen en boll för att känna hur knäet skulle reagera. Och det blev ingen reaktion eller protest överhuvudtaget! Så jäkla underbart.
Jag var ju inte med de andra i deras övningar, men jag stod och passade mot en vägg, gjorde med och mottagningar, drev och riktningsförändrade, bollade och var bara överlycklig över att sparka på en boll efter 10 veckor utan fotboll. Vi har haft träning både söndag och måndag och jag gjorde ungefär samma sak båda dagarna. Visst kändes det i knäet efteråt att jag gjort mer och annorlunda saker än tidigare. Men oj så glad jag var!
Har väntat i många veckor nu på att få ett återbesök hos knäspecialisten utan att någon hört av sig. Så imorse ringde jag dit och berättade hur allting stod till och att jag ville träffa honom igen för att få veta hur, när och var operationen ska göras. Efter många om och men så fick jag tillslut en tid, den 23dec ska jag träffa honom igen och jag hoppas att jag får goda besked (dvs. att datum för operationen bestäms) annars får han nog inga julklappar från tomten! Haha...
Ikväll ska jag se på bio med en kompis, filmen om Cornelius Wreeswijk har vi tänkt se, hoppas att den är bra!
KRAM
Nu har fotbollsträningen dragit igång på allvar och man får nu träffa alla underbara tjejer i Umeå Södra! Jag har längtat under uppehållet att få vara tillbaka på fotbollsplanen och att få träffa alla, prata och skoja. Lite skeptiskt till fotbollsträningen var jag ju såklart men fotbollsskorna fick ändå följa med i träningsväskan. Väl framme vid planen så var jag ju bara tvungen att ta på mig dem och hitta igen en boll för att känna hur knäet skulle reagera. Och det blev ingen reaktion eller protest överhuvudtaget! Så jäkla underbart.
Jag var ju inte med de andra i deras övningar, men jag stod och passade mot en vägg, gjorde med och mottagningar, drev och riktningsförändrade, bollade och var bara överlycklig över att sparka på en boll efter 10 veckor utan fotboll. Vi har haft träning både söndag och måndag och jag gjorde ungefär samma sak båda dagarna. Visst kändes det i knäet efteråt att jag gjort mer och annorlunda saker än tidigare. Men oj så glad jag var!
Har väntat i många veckor nu på att få ett återbesök hos knäspecialisten utan att någon hört av sig. Så imorse ringde jag dit och berättade hur allting stod till och att jag ville träffa honom igen för att få veta hur, när och var operationen ska göras. Efter många om och men så fick jag tillslut en tid, den 23dec ska jag träffa honom igen och jag hoppas att jag får goda besked (dvs. att datum för operationen bestäms) annars får han nog inga julklappar från tomten! Haha...
Ikväll ska jag se på bio med en kompis, filmen om Cornelius Wreeswijk har vi tänkt se, hoppas att den är bra!
KRAM
