Fyrtiotredje dagen
Nu har jag 2 nätter i rad drömt om att jag spelat fotboll och det har gått riktigt bra, jag har varit snabb, stark och målfarlig, alla de egenskaper som jag verkligen vill vara bäst i. När jag väl har vaknat så har jag varit så lycklig över att jag spelat fotboll men sen när jag klivit upp ur sängen och känner mitt trasiga knä så blir dagen så mycket sämre, att man kan bli så ledsen och besviken efter en dröm.
Jag brukar aldrig komma ihåg drömmar i vanliga fall, men nu när de handlar om fotboll så kommer jag ihåg precis vad som hänt!
Knäet har väl känts helt okej dessa dagar, igår var jag ute på en lång promenad på ett guppigt och snöigt underlag och efter det så kändes det verkligen att jag kanske gjort lite mer än vad jag borde.. men samtidigt så måste jag ju känna vart mina gränser går och göra det som jag klarar av! Imorgon lutar det åt träning på badhuset, trampa vatten och lite övningar, med Anna i laget som också kör sin rehab efter ett brott i foten som nu är läkt. Det är så skönt att ha någon fler som kör rehab och som man kan få tips och sporring av när motivationen tryter.
Fast egentligen så önskar jag ju att ingen skulle behöva köra rehab eller bli skadad för vägen tillbaka är längre än vad man tror och redan så börjar jag tvivla på mig själv om jag kommer att orka hela vägen tillbaka, för det är ju trots allt det jag vill!
Igår blev jag lite arg och ledsen på en bekant som undrade hur det var med mig, mitt knä och operation. Jag sa som det var att det är ganska bra och att det blir en operation eftersom att jag vill tillbaka till fotbollsplanen och kan jag inte det så vill jag ju hålla mig fysisk aktiv på något annat sätt. Då undrar den här personen om vad det skulle bli för sport om inte fotbollen funkar. Den tanken har aldrig slagit mig, det har mest bara varit ett sätt att tänka framåt. Inte vill jag sluta med fotboll i tanken innan jag ens prövat spela på "riktigt" igen, aldrig att jag kan ge upp fotbollen bara sådär och rikta in mig på någon annan idrott innan jag vet om det håller... Jag blev faktiskt besviken på personen som frågade detta för den vet hur mycket fotbollen betyder för mig och att jag aldrig skulle ge upp den innan jag ens försökt. Varför inte peppa istället för att trycka ner?!
Aja, idag ska jag faktiskt ut för att se om knäet håller för en lite jogging tur eller om det blir en promenad istället!
KRAM
och ni vet att om ni inte har någonting speciellt inplanerat på kvällarna och vill ha lite sällskap så har jag ju all tid i världen!
Jag brukar aldrig komma ihåg drömmar i vanliga fall, men nu när de handlar om fotboll så kommer jag ihåg precis vad som hänt!
Knäet har väl känts helt okej dessa dagar, igår var jag ute på en lång promenad på ett guppigt och snöigt underlag och efter det så kändes det verkligen att jag kanske gjort lite mer än vad jag borde.. men samtidigt så måste jag ju känna vart mina gränser går och göra det som jag klarar av! Imorgon lutar det åt träning på badhuset, trampa vatten och lite övningar, med Anna i laget som också kör sin rehab efter ett brott i foten som nu är läkt. Det är så skönt att ha någon fler som kör rehab och som man kan få tips och sporring av när motivationen tryter.
Fast egentligen så önskar jag ju att ingen skulle behöva köra rehab eller bli skadad för vägen tillbaka är längre än vad man tror och redan så börjar jag tvivla på mig själv om jag kommer att orka hela vägen tillbaka, för det är ju trots allt det jag vill!
Igår blev jag lite arg och ledsen på en bekant som undrade hur det var med mig, mitt knä och operation. Jag sa som det var att det är ganska bra och att det blir en operation eftersom att jag vill tillbaka till fotbollsplanen och kan jag inte det så vill jag ju hålla mig fysisk aktiv på något annat sätt. Då undrar den här personen om vad det skulle bli för sport om inte fotbollen funkar. Den tanken har aldrig slagit mig, det har mest bara varit ett sätt att tänka framåt. Inte vill jag sluta med fotboll i tanken innan jag ens prövat spela på "riktigt" igen, aldrig att jag kan ge upp fotbollen bara sådär och rikta in mig på någon annan idrott innan jag vet om det håller... Jag blev faktiskt besviken på personen som frågade detta för den vet hur mycket fotbollen betyder för mig och att jag aldrig skulle ge upp den innan jag ens försökt. Varför inte peppa istället för att trycka ner?!
Aja, idag ska jag faktiskt ut för att se om knäet håller för en lite jogging tur eller om det blir en promenad istället!
KRAM
och ni vet att om ni inte har någonting speciellt inplanerat på kvällarna och vill ha lite sällskap så har jag ju all tid i världen!
