Hey I made it, I'm the worlds greatest!
Hjälmen har precis åkt av.
Jag har precis hoppat av cykeln.
Och jag är nöjd!
När resten av familjen åkte till Umeå för att se på bio så...
...Begav jag mig ut på cykelrunda på kvällskvisten och bestämde inte rutten förrän jag trampade iväg.
Kroppen kändes riktigt oförskämt lätt och de första 5km höll jag ett tempo på 2.20min/km.
Att jag hade medvind kände jag inte förrän jag vände tillbaka hemåt igen.
Då kände jag att jag kanske hade gått ut liiiiite för hårt och mjölksyran började närma sig fastän jag hade knappt 1 mil kvar.
Men, med några vrål liknande Ronja Rövardotters så försvann lite av mjölksyran och andhämtningen lugnade sig en aning.
Höjde musiken som min lillasyster fixat åt mig, borrade ner huvudet och bara trampade på. Kände hur tröttheten smög sig på så ett vrål igen skrämde bort den för ett tag. Tur att jag var mitt ute i skogen och cyklade, annars så hade man kanske börjat fundera över vad det var för vilddjur som närmade sig Vännfors.
2,2mil på drygt 40min.
Maxpuls 195 uppnåddes troligtvis i sista uppförsbacken. Bara att fortsätta trampa på när Gyllene Tider vrålar i öronen "Hon vill ha puls, hon vill ha puls....". -Jaja, jag ska skaffa er PULS så det räcker, tänkte jag och bara ökade.
Det var längesedan jag kände mig såhär trött efter ett pass och det är en sån otroligt härlig känsla. Att känna att man tagit ut sig så mycket att man mår illa. Great!
Lite ompyssling av kroppen i form av ett varmt härligt bad, tända ljus, ansiktsmask och peeling av hela kroppen.
Nu är jag som ny igen!
Jag har precis hoppat av cykeln.
Och jag är nöjd!
När resten av familjen åkte till Umeå för att se på bio så...
...Begav jag mig ut på cykelrunda på kvällskvisten och bestämde inte rutten förrän jag trampade iväg.
Kroppen kändes riktigt oförskämt lätt och de första 5km höll jag ett tempo på 2.20min/km.
Att jag hade medvind kände jag inte förrän jag vände tillbaka hemåt igen.
Då kände jag att jag kanske hade gått ut liiiiite för hårt och mjölksyran började närma sig fastän jag hade knappt 1 mil kvar.
Men, med några vrål liknande Ronja Rövardotters så försvann lite av mjölksyran och andhämtningen lugnade sig en aning.
Höjde musiken som min lillasyster fixat åt mig, borrade ner huvudet och bara trampade på. Kände hur tröttheten smög sig på så ett vrål igen skrämde bort den för ett tag. Tur att jag var mitt ute i skogen och cyklade, annars så hade man kanske börjat fundera över vad det var för vilddjur som närmade sig Vännfors.
2,2mil på drygt 40min.
Maxpuls 195 uppnåddes troligtvis i sista uppförsbacken. Bara att fortsätta trampa på när Gyllene Tider vrålar i öronen "Hon vill ha puls, hon vill ha puls....". -Jaja, jag ska skaffa er PULS så det räcker, tänkte jag och bara ökade.
Det var längesedan jag kände mig såhär trött efter ett pass och det är en sån otroligt härlig känsla. Att känna att man tagit ut sig så mycket att man mår illa. Great!
Lite ompyssling av kroppen i form av ett varmt härligt bad, tända ljus, ansiktsmask och peeling av hela kroppen.
Nu är jag som ny igen!
