Dag 131
Igår och idag så har jag varit och kollat på fotbollscup där damlag från olika divisoner möts. Jag förstår inte varför jag tycker att det är så obehagligt att se på matcher och träningar där det blir närkamper, jag får en klump i magen och blir orolig varje gång någon går in i en närkamp. Jag känner en rädsla men även en fascination över hur mycket knän och kroppen klarar av utan att gå sönder. Jag tror att jag är mera rädd efter mitt bakslag än vad jag var tidigare... Jag vet ju hur lätt mitt knä hoppade ur led och vilken smärta som följde, kanske är det de som finns i bakhuvudet, för jag vill ju inte vara rädd när jag ser på fotboll, då kommer jag ju aldrig att våga spela fotboll själv igen, men det är ju det jag vill.
Jag hoppas och tror att rädslan försvinner i och med operationen och att jag själv känner att jag bli starkare och stabilare. Så att jag klarar av en närkamp utan att behöva vara rädd för att mitt knä ska flyga igen.
Jag ska se till att vara så pass stark både fysiskt och psykiskt innan jag bestämmer mig för att spela match igen, det ska inte få vara någon oro för då är det så lätt att man skadar sig igen. Jag ska tillbaka och det får ta den tid det tar, för jag har redan räknat bort denna säsong även fast jag med lite flyt skulle kunna vara tillbaka i höst någongång. Är det så att jag kan spela match i höst så ser jag det som en stor bonus. Men jag tror att det är bättre att ha ett långsiktigt mål och inte ställa så stora krav, än att ha ett krav på att jag ska vara spelklar efter sommaruppehållet! då blir jag nog besviken om jag inte lyckas uppnå det målet.
Ikväll blir det lite festligheter med laget, men eftersom att min operation är ganska så nära så avstår jag både alkohol och utgång. Nu vill jag inte riskera någonting i onödan! :)
KRAMAR
Jag hoppas och tror att rädslan försvinner i och med operationen och att jag själv känner att jag bli starkare och stabilare. Så att jag klarar av en närkamp utan att behöva vara rädd för att mitt knä ska flyga igen.
Jag ska se till att vara så pass stark både fysiskt och psykiskt innan jag bestämmer mig för att spela match igen, det ska inte få vara någon oro för då är det så lätt att man skadar sig igen. Jag ska tillbaka och det får ta den tid det tar, för jag har redan räknat bort denna säsong även fast jag med lite flyt skulle kunna vara tillbaka i höst någongång. Är det så att jag kan spela match i höst så ser jag det som en stor bonus. Men jag tror att det är bättre att ha ett långsiktigt mål och inte ställa så stora krav, än att ha ett krav på att jag ska vara spelklar efter sommaruppehållet! då blir jag nog besviken om jag inte lyckas uppnå det målet.
Ikväll blir det lite festligheter med laget, men eftersom att min operation är ganska så nära så avstår jag både alkohol och utgång. Nu vill jag inte riskera någonting i onödan! :)
KRAMAR
