Resan tillbaka efter två korsbandsskador

Här läser ni om min resa tillbaka till ett aktivt liv efter 2 främre korsbandsskador, en meniskskada och kärleken till fotbollen.

Svårt att sova och otroligt träningssugen!

Publicerad 2012-09-05 08:03:47 i Före operationen

Dagarna blir ganska långa om man varken kan sova på morgonen eller på kvällen.
Jag vaknade för ett bra tag sen med ett ryck och var alldeles kallsvettig.
Vet inte varför och känner mig inte sjuk, knäet är inte överdrivet varmt eller rött.
Så det kan ju inte vara infektion, bara ett lite för varmt täcke.

Hade svårt att somna igår också och klockan var en bit över midnatt innan jag lyckades slumra in.
Tog ingen tupplur igår på dagen heller, så att sova på natten borde inte vara några problem.

Men jag vet ju hur jag blir när jag inte kan/får träna ordentligt.
Allmänt trött, seg, lite smått otrevlig, svårt att sova och dålig aptit.

Så det är nog pga den uteblivna träningen som kroppen inte behöver lika mycket sömn.

Jag har inga som helst planer för dagen, vi får väl se vad jag tar mig för.
Är otroligt sugen att fara på gymmet och cykla (ja, jag får cykla nu!) och sen köra stenhård överkropp. Det enda är att det är en bra bit att gå och skulle säkert ta 30min för mig och det känns lite för långt bara en vecka efter operationen. Men det finns ju buss som tar mig nästan ända fram!

Vi får helt enkelt se vad jag hittar på!

Nu är det inte många timmar kvar

Publicerad 2012-08-27 22:49:27 i Före operationen

Kvällen har fördrivits på alla möjliga olika sätt, allt för att inte tänka på morgondagen.

Jag har silat blåbärssaft och fyllt i flaskor.
Städat, diskat, vikt in kläder i garderoben, sett på tv, haft snabbesök av pappa, tog en sista joggingtur, duschat, rensat ur tidningar som ska till pappersinsamlingen och säkert en hel del annat också.

Kvällen har ändå varit lång och jag kommer inte att kunna somna på ett bra tag tror jag. Eller jag vet att det är så, tur att jag kan ligga och fördriva lite tid genom att se något program på iPaden.


Tillbaka till joggingturen, den sista på några månader, och det var ingen behaglig upplevelse.
Men jag var bara tvungen att springa en sista gång, att försöka få ett minne av ett knä som inte håller för löpning så att jag kan glädjas för att springa utan smärta senare!
Korta, småhaltande, stapplande steg, ingen högre fart och smärta efter 4 min.
I ungefär 9 min höll jag ut, sen var det över.
Jag hann aldrig bli varm eller svettig.
Men nu vet jag att beslutet för en ny operation är helt rätt.

Det kommer att gå bra, det ska bara gå bra!

Sjuk, nej tack!

Publicerad 2012-08-23 16:47:12 i Före operationen

Den j*veln som smittar ner mig med en förkylning eller den
som gör så att jag cyklar omkull,
den personen kommer INTE att vara populär hos mig!

Nej, men lite så känns det.
Har jag inte varit förkyld på 3 månader så skulle det kännas otroligt surt att bli det nu.
Tyvärr så känns risken väldigt stor för att jag skulle drabbas av någonting sånt då många kommer tillbaka till jobbet och drar med sig lite sjukdom. Skolorna börjar i veckan och då brukar det också cirkulera otroligt mycket förkylningar.

Jag måste vara frisk, måste vara fri från sår.
Det kan ju egentligen inte vara så svårt?!

Bara att hålla emot!

12 dagar kvar

Publicerad 2012-08-16 09:45:22 i Före operationen

Det känns bra, tiden går fort och håret på benen växer så att det knakar.

Ja, ni vet ju hur det är...
Inte ett endaste litet sår får finnas på eller runt omkring knäet.
Så ingen rakning av benen fram till operationen för att inte lyckas med någonting så onödigt som ett skärsår.
Egentligen så skulle jag kunna raka mitt vänstra ben, men då det eventuellt är så att de skulle ta hamstringsenan därifrån så vågar jag inte heller raka det benet...

Jag ska försöka att få ortopeden att ta patellarsenan från mitt redan opererade ben då min baksida fortfarande är otroligt svag.
Vill inte ha 2 helt förstörda baksidor!

Bättre med ett helt/frisk knä och ett sabbat, än två halvdåliga knän...
Gymmar, äter bra, sover och laddar med det jag kan för att vara så redo som möjligt!

Painkillers

Publicerad 2012-06-15 13:37:52 i Före operationen

Nu har jag fått mera antiinflammatoriska tabletter utskrivna till mig, några som visst skulle vara "turbo".

Så jag hoppas att svullnaden lägger sig i turbofart också!
Det värsta med starka mediciner är att jag blir så himla trött, måste försöka att hålla mig vaken under dagen på jobbet iallafall, annars blir det jobbigt.

Annars är väl hoppet om förbättring väldigt lågt idag.
Jagar försäkringsbolag och försöker att få någon att ta ansvaret.
Men just nu är jag mittemellan....

Det löser sig nog, men det tar mycket kraft att inte veta vad som händer och att gnälla.
Men jag får mycket hjälp av både lagets läkare och en från klubben, så det känns som att framgångens våg snart slår in mot land och att jag får någon typ av behandling.

Jobbet kallar, har inte tid att uppdatera här nå mer just nu!

Dag 36

Publicerad 2011-03-24 11:30:56 i Före operationen

Jag har precis landat i sthlm och sitter nu på bussen påväg mot Hammarbysjöstad för att umgås med min storasyster och hennes pojkvän.

Flygresan gick bra, men minnena från senaste resan kom fram och jag minns precis den dagen..

Senast jag åkte flyg var påväg hem efter matchen då jag skadade mitt knä.
Att ta sig runt på Arlanda flygplats utan kryckor och med ett trasigt korsband var inte lätt. Men framförallt så var det smärtan som gjorde hela dagen så fruktansvärt jobbig! Som jag skrivit om i ett inlägg för längesedan så hade jag ju först tur när jag fick sitta på en plats i flyget där det var gott om plats för benen och sätet framför var borta. Jag satt där med smärtan och alla tjejer gick förbi och undrade hur det var med mig..jag sa som det var och att det inte var vidare värst bra.
Tyvärr så hörde ju en flygvärdinna detta och påpekade att eftersom jag satt vid en nödutgång så skulle Jag vara tvungen att öppna dörren och hoppa ut först av alla om en olycka skulle inträffa. Jag sa att jag hade skadat knäet och knappt kunde gå på det. Var därför tvungen att flytta till en annan plats, den föda plats som var ledig fanns längst fram i planet, Fan! Medan jag förflyttade mig över sätena så känner jag hur knäet hoppas ur led och sen tillbaka igen.. Den smärtan var lika stor som när jag gjorde illa mig och jag kände hur nära jag var på att svimma. Blev sjukt illamående och fick så jäkla ont i knäet. Men eftersom att vi var sen så kunde ju inte jag sitta där och grina, utan jag gick/hoppade längst fram och satt där med nedsjunket huvud hela vägen tillbaka till Umeå.

Väl framme i Umeå så skulle jag ju ta mig av planet på något sätt och in i ankomst terminalen. Förstår inte riktigt hur jag lyckades, men jag gjorde det!
Jag vill aldrig mer vara med om en sådan flygresa igen!

Snart framme nu hos syster yster :) KRAMAR

Dag 134

Publicerad 2011-02-15 18:13:34 i Före operationen

Imorgon smäller det! 135 dagar efter min skada ska jag få göra min korsbandsoperation.
Men jag har nog inte riktigt fattat det ännu.. det har inte riktigt gått in i min hjärna att det är imorgon som operationen ska ske och att jag imorgon börjar min resa tillbaka mot fotbollsplanen eller iallafall tillbaka mot det liv som jag levde innan skadan.

Jag har börjat bli nervös, men jag vet inte riktigt över vad som jag är nervös. Det pirrar i magen och det är inte sånt där pirr som man har innan man gör någonting roligt. Det är mer ett "tungt" pirr, eller orolig nervositet. Jag vet att jag kommer att vara i goda händer, jag vet att de kommer att göra sitt bästa för mitt bästa. Jag vet att detta är någonting jag måste göra för att kunna leva MITT liv igen, Jempas liv. 

Jag tror att nervositeten beror på att allting är så ovisst, jag vet inte vad som ska hända eftersom att jag aldrig behövt operera mig tidigare, jag är orolig över hur stark smärtan ska vara när jag vaknar upp, jag är orolig över att de ska säga att det tyvärr inte blev som de ville. Men egentligen så får jag ju veta allting när jag är där. Och jag är ju inte deras första patient som är nervös, så de vet hur de ska ta hand om mig för att allting ska bli så bra som möjligt.
Jag undrar nästan mest över vad ortopeden ska göra med mina menisker, tror att båda är trasiga. Det skulle vara bra om det bara var småbitar som de kunde plocka ut, men är det så att meniskerna är spruckna så syr de väl ihop de och sen får jag väl bära en ortos. Den frågan får jag väl svar på när jag vaknar upp ur narkosen och ser om mitt ben är i en ställning eller om jag klarar mig utan. Sen måste jag väl fråga vilka senor de ska ta från baksida lår eftersom att jag har skadat bicepssenan. Ortopeden sa att den läker ihop på 6-8 veckor, men blir den svagare, starkare eller lika stark som innan!? Jag vill ju inte ha ett nytt korsband som redan är halvtrasigt. Jag vill ju ha ett som nästan är ännu starkare än det riktiga korsbandet. 

För er som inte vet så har jag lägenhet i Umeå, på Haga. Min lillasyster bor där några dagar i veckan. Men jag är väldigt sällan i den eftersom att jag jobbar i Vännäs, vår familj har hund och då är det mycket närmare att bo i Vännfors hos Mamma och Pappa! Jag trivs underbart bra med att bo hemma även fast det är skönt att ha sitt eget ställe också där man får göra vad man vill, när man vill. Jag är inte någon storstadsmänniska och trivs mycket bättre ute på landet. Men visst, det har sina fördelar och nackdelar med att bo på båda ställena.
Just nu är jag glad att jag haft denna lägenhet som jag varit konstat i sedan lördag. Pappa är förkyld, min lillasyster och hennes pojkvän är förkylda och jag vill absolut inte dra på mig någon förkylning nu, för då gissar jag att de ställer in operationen.
Jag har klarat mig från förkylning än så länge (ta i trä!)..... och jag hoppas och tror att jag klarar mig till imorgon också. 

Jag har iallafall åkt och kollat vart på Umedalen som Läkarhuset Norr ligger för att inte lägga onödig kraft på att vara orolig över att jag inte ska hitta imorgon. Jag kommer att köra bil dit själv eftersom att jag inte vill träffa min förkylda familj. Det känns både skönt och lite läskigt att åka dit själv. På ett sätt så känns det bra att inte träffa eller prata med de så mycket för jag vet hur det är, de skulle fråga så mycket om hur jag kände mig, om jag var nervös osv. Då tror jag att jag skulle vara mer orolig än vad jag är idag. Jag vill nog inte bli påmind så mycket om att imorgon smäller det, men samtidigt så är det så skönt att göra bort det!
Det skulle vara skönt att bo hemma att dela tankar med, eller iallafall ha med sig någon i väntrummet imorgon så att man kan ha någon att prata med, eller bara känna att den personen finns med som stöd. Det kan vara skönt att prata om någonting annat eller bara sitta tyst och känna ändå att man inte är ensam.

Jag hade tänkt ta med mig lite musik som jag kan sitta och lyssna på medan jag väntar på att det är min tur, förhoppningsvis så behöver jag inte vänta så överdrivet länge.

Jag ser nästan framemot efter operationen då jag och min lagkamrat, förhoppningsvis, får ligga i samma sal efter uppvaket. Inte för att vi kanske är så pigga eller vill prata så mycket med varandra, men bara för att ha någon!

Jag skriver kanske lite om mina tankar imorgon bitti också, för om jag känner mig själv rätt så kommer jag inte att kunna sova speciellt mycket i natt!
Annars så kommer nästa inlägg när jag orkar.


Om ni har några frågor så fråga gärna!!

KRAAAAAAM!!!

Dag 132

Publicerad 2011-02-13 12:14:56 i Före operationen

Det var en riktigt trevlig kväll igår, som vanligt vill säga när det är laget man umgås med. Jag tror att jag gjorde rätt som inte gick ut igår, det känns bra att inte riskera någonting i onödan inför operationen.

Idag igen ska jag på fotbollscupen och kolla, tycker ju att det är så roligt att se fotboll och speciellt om det är spelare som man känner igen och som man mött förut. Hinner tyvärr inte se finalen för då börjar våran träning och jag tänkte köra ett distanspass på cykel för att lätta lite på träningen och inte vara alltför sliten inför operationen. Ska cykla långt och lugnt och sen köra mina benövningar som avslutning. Sen brukar det ju också bli gemensam bålstabilitet som jag såklart hänger med på.

Har fortfarande lite ont i mitt knä sen alla kalla dagar.. eller om jag har ansträngt det lite för mycket. Vilken tur att jag snart ska bli ihoplappad så att jag kanske får slippa den dagliga smärtan. 

Nej.. ha en bra dag på er så ska jag åka vidare och se mera fotboll!

KRAMAR

3dagar kvar!!

Dag 131

Publicerad 2011-02-12 14:54:58 i Före operationen

Igår och idag så har jag varit och kollat på fotbollscup där damlag från olika divisoner möts. Jag förstår inte varför jag tycker att det är så obehagligt att se på matcher och träningar där det blir närkamper, jag får en klump i magen och blir orolig varje gång någon går in i en närkamp. Jag känner en rädsla men även en fascination över hur mycket knän och kroppen klarar av utan att gå sönder. Jag tror att jag är mera rädd efter mitt bakslag än vad jag var tidigare... Jag vet ju hur lätt mitt knä hoppade ur led och vilken smärta som följde, kanske är det de som finns i bakhuvudet, för jag vill ju inte vara rädd när jag ser på fotboll, då kommer jag ju aldrig att våga spela fotboll själv igen, men det är ju det jag vill.

Jag hoppas och tror att rädslan försvinner i och med operationen och att jag själv känner att jag bli starkare och stabilare. Så att jag klarar av en närkamp utan att behöva vara rädd för att mitt knä ska flyga igen. 

Jag ska se till att vara så pass stark både fysiskt och psykiskt innan jag bestämmer mig för att spela match igen, det ska inte få vara någon oro för då är det så lätt att man skadar sig igen. Jag ska tillbaka och det får ta den tid det tar, för jag har redan räknat bort denna säsong även fast jag med lite flyt skulle kunna vara tillbaka i höst någongång. Är det så att jag kan spela match i höst så ser jag det som en stor bonus. Men jag tror att det är bättre att ha ett långsiktigt mål och inte ställa så stora krav, än att ha ett krav på att jag ska vara spelklar efter sommaruppehållet! då blir jag nog besviken om jag inte lyckas uppnå det målet.

Ikväll blir det lite festligheter med laget, men eftersom att min operation är ganska så nära så avstår jag både alkohol och utgång. Nu vill jag inte riskera någonting i onödan! :)

KRAMAR

Dag 129

Publicerad 2011-02-10 12:51:51 i Före operationen

Varför ska vädret svänga så himla mycket... nyss var det plusgrader ute och nu helt plötsligt är det -25 grader..

Jag hade väldigt ont i knäet igår kväll när jag skulle sova och det tog några timmar innan jag tillslut somnade. När jag klev upp imorse så förstod jag varför jag hade så ont.. Det var ju skitkallt ute och nu förstår jag alla äldre som får så ont i lederna när det är kallt... Usch och fy!! Hoppas att smärtan försvinner efter operationen, för inte är väl jag någon gammal tant ännu?!

Var ute på en lite promenad, men det blev kortare än vad jag tänkt för att mitt knä inte ville vara med... Blir lite less eftersom att jag tänkt köra på järnet nu inför operationen och göra så mycket som möjligt av det jag kan göra. Sen kan jag inte gå efter skoterspåret, sparka, åka skidor, cykla, simma, hoppa osv på ett bra tag. Så nu njuter jag varje gång jag gör någonting och tänker att jag ska komma ihåg hur det kändes att vara ute när jag är opererad och ligger inne!

Simning står på schemat ikväll och förra gången blev det 1,5km så det kanske blir lika långt eller tillochmed lite längre idag :) Den som lever får se!

Nu ska jag baka lite matbröd av en yoghurt som finns kvar i kylen, hoppas att det smakar!

KRAMAR :D

Nu kör vi!!

Publicerad 2011-02-08 21:35:41 i Före operationen

Nu är det fullt ös med träningen inför operationen, för jag ska vara så bra tränad som möjligt så att rehabiliteringen går snabbt!

Som jag skrev i tidigare inlägg så blev det ett pass på cykel imorse. Funderade på att köra ett pass direkt efter jobbet, men eftersom att det var gemensam fysträning ikväll så tyckte jag att det räckte med 2 pass idag.

Gick istället ut på en 40 min promenad i det underbart vackra vår/vinter vädret med en stor sol som värmde kinderna.

Kvällen pass blev också på cykel eftersom att knäet inte riktigt är min bästa kompis idag.

Uppvärmning ca5 min
Intervaller 15st x 15 sek - vila 15 sek mellan varje intervall
Aktiv vila 2 min
10st x 10sek - vila 15 sek mellan varje intervall

Detta är jobbigt för hjärta och lungor så man behöver inte vara rädd för att dra på sig mjölksyra eller bli stum i benen. Svetten rann nästan mer denna gången och efter passet så var det otroligt skönt att känna att jag fixar någonting i konditionsväg! Körde sedan mina knäövningar följt av bålstyrka tillsammans med laget och sen stretching.

En riktigt skön dag med mycket träning. Jag hoppas som sagt att det ger resultat.
Imorgon ska jag ta en promenad till gymmet och köra mera benstyrka i maskiner för att försöka klämma ur max!

KRAM på er!

Dag 127

Publicerad 2011-02-08 16:04:52 i Före operationen

8 dagar kvar!

Efter att ha suttit inne hela dagen igår och gjort ingenting mer än att surfa runt på internet och läsa mina gamla inlägg här på bloggen blev jag lite deppad och inte alls glad på livet.

Jag som har haft flera dagar där jag känt mig glad och pigg, helt plötsligt så blev jag ledsen över min skada. Men inte skulle det få hindra mig, i min ilska så tog jag på mig löparkläderna och gick först en promenad med våran hund på ca 2km och sen så lämnade jag honom hemma. Höjde musiken på Ipoden och sprang iväg efter den ojämna landsvägen i motvinden. Jag hade sagt till mig själv att jag skulle springa 4km och sen vända, det var tungt men jag gav inte upp. Svetten rann, andningen var häftig och knäet smärtade. Men jag var så less på att inte kunna springa utan att det skulle göra ont så jag fortsatte att springa med smärtan i knäet. Det kanske var dumt, men just då så var det så jäkla skönt att jag inte gav upp. Så totalt 8km på ca 40min tror jag att det blev. Skönt!

Det straffade sig redan när jag kom hem och imorse kändes det likadant, det smärtar på insidan av knäet, kanske där den inre menisken sitter.. jag hade ju inte gjort illa den enligt magnetröntgen, men jag tror att den fick sig en smäll när jag gjorde illa mig på nytt just innan jul. Hade bestämt mig för att göra ett pass på gymmet och inte skulle det passet få lida bara för att jag hade lite ont i knäet. Cyklade 5 min som uppvärmning och sen blev det intervaller på cykeln.

Intervaller 45sek snabbt- vila 15sek x30st
Det var sjukt jobbigt och svetten bara rann, vilken tur att det bara var jag på gymmet!

Har varit på Intersport och köpt mig en pulsklocka idag. Kommer ju inte att hinna använda den så mycket innan operationen men jag har varit sugen på en väldigt länge.


Det blev en Polar FT7.

KRAMAR

Dag 126

Publicerad 2011-02-07 10:54:23 i Före operationen

9 dagar kvar!

Det känns riktigt bra att op. dagen börjar närma sig.
Det ska bli ett steg i rätt riktning att genomföra operationen.
Det är den möjligheten jag har att få "tillbaka" mitt liv igen.
Det kommer att vara jobbigt att börja om från noll, att ta sig uppför den långa backen mot mitt mål.
Det kommer att vara en tuff period med många tankar och funderingar.
Det kommer att finnas dagar då jag vill ge upp och andra där jag är glad över att jag "bara" opererat knäet.
Det kommer att vara många prövningar på vägen, kanske ett eller annat bakslag. Man vet aldrig.

Men,
Det kommer förhoppningsvis att bli såpass bra att jag kan spela fotboll igen.
Men,
Blir det inte fullt fungerande så får jag väl ta den smällen då. Operationen är egentligen ingen garanti att jag kan spela fotboll igen utan det är bara ett steg i rätt riktning. Jag måste ju genomgå en operation för att öka chanserna att jag kan vara på fotbollsplanen igen, för som det är i dagsläget så klarar mitt knä inte mycket.

Jag ska ta tillvara på denna tiden då jag är skadad och försöka tänka positivt, att kunna bli bättre på de saker som varit mina svagheter, jag ska växa som person, utmana mig själv och framförallt lära känna min kropp och vad den klarar av.

Detta blir en resa som jag inte gjort tidigare, men som förhoppningsvis ska bli en lyckad resa med många underbara minnen!

KRAMAR

Dag 123

Publicerad 2011-02-04 23:11:45 i Före operationen

Bara 12 dagar kvar!

Nu försöker jag att köra min rehab för fullt och flera gånger om dagen om det är så att jag har möjlighet. För nu ska jag vara fit for fight inför operationen så att vägen tillbaka förhoppningsvis går ganska snabbt.

Allting känns bra men knäet och jag känner inte av det speciellt mycket om dagarna. Instabilt är det, men det har jag nästan lärt mig att leva med. Kanske gör det lite ont och känns mer än vanligt när jag ansträngt det lite väl mycket eller om jag gör en rörelse som jag inte tänker på att jag gör. Men, jag märkte idag att jag nästan kan sitta som en skräddare, jag har försökt flera gånger och stretchat tidigare och nu verkar det ge resultat. Det känns bra att jag fortfarande gör framsteg. Nu ska jag bara se till att ha lår som Anja Pärson innan operationen.

Det är en till tjej i mitt lag som också skadat korsbandet, men de är lite osäker på om det är av eller vad det är för fel på hennes. Så hon ska också genomgå en operation för att se vad som är fel. Helt bra är det då inte då hon också får ont om hon överanstränger knäet och det är instabilt. Hon har också blivit lovad operationstid och det roliga är att vi ska operera oss samma dag, på samma ställe och av samma läkare!

Det känns riktigt bra att vi är 2 som går igenom samma sak, en korsbandsoperation, rehabiliteringen och vägen tillbaka mot fotbollsplanen. Inte för att jag någonsin vill att en till person ska slita av korsbandet, men nu när hon gjort det så kan vi dela frågor, funderingar, erfarenheter, övningar och tips till varandra. Vi ska stötta och pusha varandra tillbaka, för vi Ska spela fotboll igen, det är ett som är säkert!

Kramar på er!

Om

Min profilbild

Jempa

3/10 2010 främre korsbandet 16/2 2011 operation 21/6 2011 inre menisken 20/9 2012 operation 10/6 främre korsbandet igen Vid frågor, maila mig på jenniferboman@hotmail.com

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela