Nittioförsta dagen
Imorgon har det gått 3 månader sedan jag gjorde illa mig och jag vet inte riktigt om det känns som att det har gått sådan lång tid. Fast samtidigt så känns det som att jag har varit skadad jättelänge...
Jag har fortfarande ont i knäet sen jag gjorde illa det senast, och på onsdag är det ju ändå 2 veckor sedan. Det smärtar på framsidan och jag kan inte riktigt räta ut det helt och inte alls böja ihop det så mycket. Jag småhaltar fortfarande och det är ingen riktig hit att springa ännu. Tog några få löpsteg idag när jag var ute på promenad men det funkade inte alls.
I torsdags så var det min sista dag hos min brukare som jag varit personlig assistent åt i nästan 2 år.. det var riktigt jobbigt att överhuvudtaget komma dit den dagen och veta att att det var sista dagen som vi skulle umgås 5 timmar varje dag, 4 dagar i veckan i flera veckor och månader. Jag minns nästan inte vad vi gjorde den sista veckan för allting var så jobbigt. Och torsdagen blev såklart riktigt tung när jag gick genom dörren och stängde den efter mig.
Självklart så kommer jag att åka och hälsa på henne så ofta jag har möjlighet, för vi har ju trots allt lärt känna varandra utan och innan, vi har lärt oss hur den andra fungerar, läsa av den andra personen och veta vad den är på för humör, kunna öppna oss för varandra
Jag har fortfarande ont i knäet sen jag gjorde illa det senast, och på onsdag är det ju ändå 2 veckor sedan. Det smärtar på framsidan och jag kan inte riktigt räta ut det helt och inte alls böja ihop det så mycket. Jag småhaltar fortfarande och det är ingen riktig hit att springa ännu. Tog några få löpsteg idag när jag var ute på promenad men det funkade inte alls.
I torsdags så var det min sista dag hos min brukare som jag varit personlig assistent åt i nästan 2 år.. det var riktigt jobbigt att överhuvudtaget komma dit den dagen och veta att att det var sista dagen som vi skulle umgås 5 timmar varje dag, 4 dagar i veckan i flera veckor och månader. Jag minns nästan inte vad vi gjorde den sista veckan för allting var så jobbigt. Och torsdagen blev såklart riktigt tung när jag gick genom dörren och stängde den efter mig.
Självklart så kommer jag att åka och hälsa på henne så ofta jag har möjlighet, för vi har ju trots allt lärt känna varandra utan och innan, vi har lärt oss hur den andra fungerar, läsa av den andra personen och veta vad den är på för humör, kunna öppna oss för varandra
