Nittiotredje dagen
Igår var det 3 månader sedan skadan och att man kan komma ihåg känslan och allt vad som hände fastän det ändå var så pass längesedan!
Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva här för allting är ungefär som det har varit de senaste dagarna, förutom att jag faktiskt kan böja på benet mer och mer, kan även räta ut det fullt nu också! Men det är en plåga att försöka öva upp rörligheten för det gör så ont, redan vid 90graders böjning så börjar det ta stopp på framsidan av knäet, men efter mycket om och men så har jag kanske endast 10 centimeter från rumpan.
Ett mycket bra tips för att öva upp rörligheten eller tex hjälpa någon med nackspärr är att man vrider/böjer kroppsdelen så långt som det är möjligt utan hjälp. Sedan ber man en kompis att hålla kvar där medan man själv använder musklerna och försöker räta ut/vrida tillbaka kroppsdelen och hålla där i 5 sekunder. På det sättet så lurar man musklerna att arbeta och när de sedan slappnar av så är man lite rörligare. Vrid eller böj ytterligare lite till och gör på samma sätt. Upprepa detta tills den normala rörligheten nästan är uppnådd. Då brukar man bli mycket smidigare och inte alls lika stel! Testa!
Igår klev jag upp tidigt och for på gymmet, testade att ta några löpsteg, men efter bara 2 minuter så funkade det inte längre. Jag tror att det är stötarna som gör mest ont och sen haltar jag fortfarande lite lite grann, så det är väl dumt att felbelasta ännu mer.
Satte mig istället på träningscykeln och fick ihop 1 mil innan jag gick över på mina ben- och knäövningar. Skönt att kunna komma igång igen och inse att jag faktiskt inte tappat så mycket muskler på dessa 2 veckor efter bakslaget.
Idag hade jag tänkt mig ner på älven för att se om det finns några fula fiskar där under isen. Får först och främst kolla om vi har någon maggot. Tänkte inte gå fort och låta det ta den tid det tar, för nu har jag inte råd att göra illa mig igen, även fast jag inte fått någon operationstid.
Kameran ska få hänga med så vi får se om det blir någon bild som kanske passar här på bloggen!
KRAM på er alla :)
Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva här för allting är ungefär som det har varit de senaste dagarna, förutom att jag faktiskt kan böja på benet mer och mer, kan även räta ut det fullt nu också! Men det är en plåga att försöka öva upp rörligheten för det gör så ont, redan vid 90graders böjning så börjar det ta stopp på framsidan av knäet, men efter mycket om och men så har jag kanske endast 10 centimeter från rumpan.
Ett mycket bra tips för att öva upp rörligheten eller tex hjälpa någon med nackspärr är att man vrider/böjer kroppsdelen så långt som det är möjligt utan hjälp. Sedan ber man en kompis att hålla kvar där medan man själv använder musklerna och försöker räta ut/vrida tillbaka kroppsdelen och hålla där i 5 sekunder. På det sättet så lurar man musklerna att arbeta och när de sedan slappnar av så är man lite rörligare. Vrid eller böj ytterligare lite till och gör på samma sätt. Upprepa detta tills den normala rörligheten nästan är uppnådd. Då brukar man bli mycket smidigare och inte alls lika stel! Testa!
Igår klev jag upp tidigt och for på gymmet, testade att ta några löpsteg, men efter bara 2 minuter så funkade det inte längre. Jag tror att det är stötarna som gör mest ont och sen haltar jag fortfarande lite lite grann, så det är väl dumt att felbelasta ännu mer.
Satte mig istället på träningscykeln och fick ihop 1 mil innan jag gick över på mina ben- och knäövningar. Skönt att kunna komma igång igen och inse att jag faktiskt inte tappat så mycket muskler på dessa 2 veckor efter bakslaget.
Idag hade jag tänkt mig ner på älven för att se om det finns några fula fiskar där under isen. Får först och främst kolla om vi har någon maggot. Tänkte inte gå fort och låta det ta den tid det tar, för nu har jag inte råd att göra illa mig igen, även fast jag inte fått någon operationstid.
Kameran ska få hänga med så vi får se om det blir någon bild som kanske passar här på bloggen!
KRAM på er alla :)