Resan tillbaka efter två korsbandsskador

Ligger och lyssnar på regnet som smattrar på plåttaket genom mitt öppna fönster och åskan som mullrar en bra bit härifrån! Mysigt om ni frågar mig. Det är många tankar nu som snurrar och även fast jag var inställd på att det var saker trasigt så vill man ju in i det sista greppa tag i det enda halmstrå som finns och hålla kvar vid det så länge som möjligt. Nu är allting som det är, men visst önskar man gång på gång att allt var ogjort. Att man vaknade upp imorgon och insåg att det bara var en dröm, en mardröm. Eller, jag önskar iallafall att jag skulle slippa denna omväg. Men motgångar finns väl för att man ska ta sig igenom dessa och bevisa för sig själv att man är starkare, både fysiskt och mentalt, än vad man trodde. Jag har överbevisat mig själv många gånger redan och imponerats av min kämpaglöd, tjurskalle och den positiva anda som finns! Det är inte lönt att gräva ner sig utan nu är det bara att göra det bästa av situationen! Jag har mina dagar som är jävligt dåliga också, där jag blir så frustrerad över allt... Så tro bara inte att jag tar denna resa som en klackspark, för det är många långa uppförsbackar jag redan bestigit och fler kommer det att bli! KRAM och godnatt