Dag 36
Jag har precis landat i sthlm och sitter nu på bussen påväg mot Hammarbysjöstad för att umgås med min storasyster och hennes pojkvän.
Flygresan gick bra, men minnena från senaste resan kom fram och jag minns precis den dagen..
Senast jag åkte flyg var påväg hem efter matchen då jag skadade mitt knä.
Att ta sig runt på Arlanda flygplats utan kryckor och med ett trasigt korsband var inte lätt. Men framförallt så var det smärtan som gjorde hela dagen så fruktansvärt jobbig! Som jag skrivit om i ett inlägg för längesedan så hade jag ju först tur när jag fick sitta på en plats i flyget där det var gott om plats för benen och sätet framför var borta. Jag satt där med smärtan och alla tjejer gick förbi och undrade hur det var med mig..jag sa som det var och att det inte var vidare värst bra.
Tyvärr så hörde ju en flygvärdinna detta och påpekade att eftersom jag satt vid en nödutgång så skulle Jag vara tvungen att öppna dörren och hoppa ut först av alla om en olycka skulle inträffa. Jag sa att jag hade skadat knäet och knappt kunde gå på det. Var därför tvungen att flytta till en annan plats, den föda plats som var ledig fanns längst fram i planet, Fan! Medan jag förflyttade mig över sätena så känner jag hur knäet hoppas ur led och sen tillbaka igen.. Den smärtan var lika stor som när jag gjorde illa mig och jag kände hur nära jag var på att svimma. Blev sjukt illamående och fick så jäkla ont i knäet. Men eftersom att vi var sen så kunde ju inte jag sitta där och grina, utan jag gick/hoppade längst fram och satt där med nedsjunket huvud hela vägen tillbaka till Umeå.
Väl framme i Umeå så skulle jag ju ta mig av planet på något sätt och in i ankomst terminalen. Förstår inte riktigt hur jag lyckades, men jag gjorde det!
Jag vill aldrig mer vara med om en sådan flygresa igen!
Snart framme nu hos syster yster :) KRAMAR
Flygresan gick bra, men minnena från senaste resan kom fram och jag minns precis den dagen..
Senast jag åkte flyg var påväg hem efter matchen då jag skadade mitt knä.
Att ta sig runt på Arlanda flygplats utan kryckor och med ett trasigt korsband var inte lätt. Men framförallt så var det smärtan som gjorde hela dagen så fruktansvärt jobbig! Som jag skrivit om i ett inlägg för längesedan så hade jag ju först tur när jag fick sitta på en plats i flyget där det var gott om plats för benen och sätet framför var borta. Jag satt där med smärtan och alla tjejer gick förbi och undrade hur det var med mig..jag sa som det var och att det inte var vidare värst bra.
Tyvärr så hörde ju en flygvärdinna detta och påpekade att eftersom jag satt vid en nödutgång så skulle Jag vara tvungen att öppna dörren och hoppa ut först av alla om en olycka skulle inträffa. Jag sa att jag hade skadat knäet och knappt kunde gå på det. Var därför tvungen att flytta till en annan plats, den föda plats som var ledig fanns längst fram i planet, Fan! Medan jag förflyttade mig över sätena så känner jag hur knäet hoppas ur led och sen tillbaka igen.. Den smärtan var lika stor som när jag gjorde illa mig och jag kände hur nära jag var på att svimma. Blev sjukt illamående och fick så jäkla ont i knäet. Men eftersom att vi var sen så kunde ju inte jag sitta där och grina, utan jag gick/hoppade längst fram och satt där med nedsjunket huvud hela vägen tillbaka till Umeå.
Väl framme i Umeå så skulle jag ju ta mig av planet på något sätt och in i ankomst terminalen. Förstår inte riktigt hur jag lyckades, men jag gjorde det!
Jag vill aldrig mer vara med om en sådan flygresa igen!
Snart framme nu hos syster yster :) KRAMAR
