Upp som en sol och ner som en pannkaka
Och det är en promenad på 7 minuter enkel väg.
Knäet svällde på en gång, vaden blev stenhård och skon började klämma.
Äter smärtstillande och antiinflammatoriskt för att försöka få bukt på detta, men det går väldigt segt.
Kanske för att jag inte kan eller har tid att vila och ha benet i högläge hela tiden.
Det känns som att det är mer glappt än förut, även fast jag inte vill tro det!
Humöret är riktigt svängande, ena stunden kan jag vara glad och positiv, nästa stund är allt åt helvete.
Med det är väl så kroppen och huvudet reagerar, bara att försöka tämja mig själv!
Nu ska jag sova så att jag orkar upp och jobba imorgon!
Godnatt :)