Mot gymmet fast jag var nära en löptur i solen
Är otroligt glad över att jag inte for på lagfesten igår, det verkar ha varit en riktigt blöt tillställning och jag ville absolut inte må dåligt idag.
Vaknade genom att solen värmde genom fönstret och strålarna träffar mitt ansikte. Vilket underbart sätt att vakna på!
Kliver upp, slänger i en tvätt.
Tänker "Åh vilket fantastiskt vackert väder för en löptur efter älven!".
Börjar klä på mig träningskläder och när jag drar på mig löpartightsen så ser jag ju dessa vackra ärr på mina ben och kommer på "Fan Jempa, du kan inte springa!".
Lite sjukt att jag inte tänker på det tidigare, mitt knä känns inte så bra att det är löpdugligt, inte ens i närheten till en promenad på 5 km.
Vet inte vad jag tänkte på, men löpningen får vänta i någon månad till.
Fortsätter att klä på mig och ska strax promenera iväg till gymmet istället!
Rehab på gymmet får det bli istället för en underbar löprunda.
Men, min tid för att springa, den kommer!
