Sluta vara fröken duktig nu, Jempa!
Det pendlar så mycket från en dag till en annan hur känslan i knäet är.
Vissa dagar haltar jag ganska rejält och andra dagar så haltar jag nästan ingenting alls.
Idag är en sån dag där jag måste plocka ner kryckorna igen pga att jag haltar för mycket och nu får de följa med tills jag får ok från sjukgymnasten att släppa dessa.
Jag tror att det spelar stor roll på vad jag ansträngt mig med på morgonen eller dagen innan hur känslan i knäet är.
Det jobbigaste med kryckorna är ju att de är ivägen hela tiden och det går inte att få med sig alla de saker som man skulle behöva.
Men de gör ju någon nytta ändå om jag känner att jag saknar dem.
Jag och mamma var iväg en snabbis till stan idag, hon skulle handla lite och jag följde mest med bara för skojs skull.
Då ställer hon frågan om jag har en sämre dag idag, jag kollade hur min gång såg ut i skyltfönstren och insåg att jag haltar mycket mer än vad som säkert är lovligt!
Fick lite bannor av henne för att kryckorna låg kvar hemma och jag vet att det var väldigt dumt att inte ens i förebyggande syfte ta med mig dom.
Jag har en hög smärttröskel och känner inte riktigt hur ont jag har, eller så vill jag helt enkelt inte känna hur ont det gör. Övriga kroppen tar mycket stryk och jag blir väldigt trött och slut efter små ansträngningar.
Ligger i soffan nu med benet i högläge och håller på att somna.
Ska säga till sjukgymnasten att han måste ge mig tydligare och hårdare direktiv om när jag får kasta kryckorna. Jag behöver riktigt klara riktlinjer, annars så känner jag inte efter till hundra och tycker att allting går så mycket bättre än vad det gör. Annars så gör jag som jag gjort nu och kastar de på tok för tidigt och det är nog inte bra i slutändan.
Jag vill vara alldeles för duktig, snabb och ett riktigt bra rehabiliteringsexemplar för mitt eget bästa.
Jag vill överbevisa både mig själv och alla andra att allting går bra och bättre än bäst.
Jag har alltid varit sån att jag ska vara duktig, snäll, ambitiös och ger alltid mitt bästa och lite till även fast både kropp och huvud säger ifrån ibland.
Jag måste försöka släppa på duktighetsstämpeln nu och lyssna på kroppen istället!
Det går inte att vara bäst på allt!
