Resan tillbaka efter två korsbandsskador

Underbara kollegor, goda kräftor, fantastisk stämning och otroligt mycket skratt!
En kväll i världsklass helt enkelt.

Timmarna bara sprang iväg och vips så var klockan 2.30....

Det blev mycket sång och dans kvällen igenom, vissa sjöng och dansade mer eller mindre bra, men vad gör det när man umgås med ett underbart gäng.
Fröken stödstrumpa var också uppe nästan hela kvällen och dansade någon mystisk dans där benen liksom var fastgjutna i golvet och överkroppen fick jobba desto mer.

I förebyggande syfte blev det högläge och isbandage på höger knä när jag kom hem.
Slocknade direkt och vaknade med ett leende på läpparna idag med ett stelt och ömmande knä.

Men vad är väl lite ont i knäet efter en sån där kväll! :)

Nu lämnar jag kryckorna för denna gång och hoppas på att de inte behövs på väldigt länge.

Jag hoppas att Mr Sjukgymnast också tycker att det är okej då jag ska träffa honom på onsdag.

Jag haltar inte om jag går sakta, så det är långsam takt som gäller för mig.
Tycker att det känns så töntigt att gå med kryckor när jag kan gå utan dom.
Sen är det ju ganska bökigt, det gör ont i händerna och de är ivägen...

Så nu får de stå inne medan Jempa är ute!

Hejdå kryckor, ni är aldrig välkomna åter!

Ett till pass på gymmet är nu genomfört och jag lyckades ta rätt buss till rätt busshållsplats i rätt tid!

Väl på plats på gymmet så blev det stenhård träning, eller nja... Träning blev det men jag kan inte kalla den stenhård!

5 min cykel där jag hann drygt 1 km, alla knäövningar, mage, rygg och lite armar.
Sen avslutades hela passet med 5 min cykling och en sakta lugn promenad genom stan.

Jag klockade mitt knäprogram för att se hur mycket tid man lägger ner på rehab på en hel dag.
De övningar som jag får köra nu tar ca 20 min att göra om jag håller ett bra tempo. Och dessa övningar ska köras 3 ggr om dagen, så det blir en hel del träning varje dag trots att man är halvskadad.

Mätte förresten mina lår igår för att det känns och ser ut om att jag tappat en hel del i omkrets.
Det var ingen synvilla utan jag har tappat hela 2 cm på drygt en vecka.
Att det kan gå så snabbt att bli av med muskler. Tur att jag är lättränad och snabbt bygger muskler när jag får börja köra tyngre träning!

Sitter nu och tar igen mig på en bänk mitt inne i stan och väntar på att en vän ska komma och luncha med mig!
Lite avbrott i promenaden kan behövas för att jag ska orka hela vägen hem sen.

Dagen avslutas med kräftskiva tillsammans med mitt härliga gäng från jobbet!
Det kommer garanterat att bli succé :)

Jag och stadsbussarna i Umeå är inte vänner.

Eller, jag åker aldrig buss i Umeå och det kanske är därför som jag inte vet hur eller vart de går.

Blev bjuden på middag hos lillasyrran och hennes kille som bor på Haga 2km från mig.
Det är ju ingen sträcka att prata om, tar inte många minuter att cykla, inte heller lång tid att jogga eller gå.
Men nu tar allting dubbelt så lång tid att göra!

Hade först tänkt ta mig en promenad till middagsbjudningen och eftersom att knäet känns helt okej och jag börjar vara så förbannat less på krycksen så lämnade jag de hemma.

Jempa, du är inte så hel och duktig som du önskar att du skulle vara, fick jag snabbt veta.
Hann några hundra meter och kände att det var en dum tanke att gå hela vägen.
Såg busshållplatsen och tänkte åka buss. Svisch så åkte "min" buss förbi och jag fick sitta och vänta tills nästa buss kom efter en halv timme.

Aja, jag har all tid i världen men kommer aldrig att bli en stor bussåkare!

En tjej i fotbollslaget kom på den briljanta idéen att varje spelare skulle skriva någonting positivt om andra spelare, allt för att visa att vi bryr oss om varandra och att det alltid finns sidor som vi uppskattar hos varandra.

I måndags när jag var på träningen så fick jag mitt papper där det var sammanställt alla fina ord.
Jag funderade ett tag på om jag verkligen fått rätt papper och om det verkligen är sådär som tjejerna i laget uppskattar mig. Det var så himla många fina ord, värdefulla meningar och peppande ord.
Tack för de fina orden, det värmer otroligt mycket!


Vad sägs om några såna här fina kommentarer?

"En förebild för alla som vill vara goda människor. Tålmodig och stark fotbollsspelare som aldrig ger upp. Du är underbar!"

"Fantastisk människa, har ett hjärta av guld!"

"Bättre lagspelare finns nog inte."

"Målmedveten, stark inställning, ger aldrig upp, bra kondition och bra i sitt passningsspel. Alltid glad, sprider glädje, stöttar och lyfter andra."

"Ger aldrig upp vad det än gäller. Inspirerande!"

"En mer omtänksam och ödmjuk vän är svår att hitta."

Ja, en riktig skjuts för självförtroendet och det kommer ju verkligen när jag som mest behöver det!
Kommer att plocka fram det där papperet och kolla på det då de tyngre dagarna infinner sig.
Sen har ju ni varit väldigt duktiga på att också skriva och bidra med peppande och fina kommentarer.

En riktigt rejäl egoboost!

Sitter och läser igenom inlägg som jag skrev och publicerade efter första korsbandsoperationen.
Det är ju riktigt skoj att jämföra, läsa och försöka minnas tillbaka på hur det var då.

Det är kul att jämföra vart i rehaben jag ligger just nu efter 8 drar och vart jag var i rehaben efter 8 dagar vid första operationen.

Jag vet och lovar att denna rehab kommer att ta betydligt längre tid och det ska få ta den tid det tar!
Känner redan nu att jag inte alls är på samma nivå som förra gången. Men det är alltid en lite tyngre rehab efter reoperation av korsbandet och man får inte heller gå lika snabbt fram.

Men en liten jämförelselista kommer här ändå!
Bara för skojs skull!


Februari 2011

På kvällen när jag kom hem från operationen spelade jag kort med familjen
Efter 3 dagar var jag så pigg att jag såg en ishockeymatch
Efter 4 dagar kastar jag kryckorna inomhus, jag kan böja benet drygt 90grader, har full sträckning och kan lyfta på benet rakt upp om jag sitter på golvet.
Efter 6 dagar kastar jag kryckorna utomhus (mitt i vinterhalkan)
Efter 1 vecka går jag en promenad på 1 km utan hjälpmedel.
Efter 10 dagar kör jag bil helt utan problem.
Efter 14 dagar tar jag promenader på 3,5km 2ggr/dag


Augusti/September 2012

Jag har så ont första dagarna att jag är sängliggandes och inte riktigt vet vart jag ska ta vägen
Hade otroligt svårt att sova första nätterna
Kan böja ca 90grader men saknar en hel del till fullsträckning
Kan Inte lyfta benet rakt upp om jag sitter på golvet
Kör inte bil
Blir otroligt trött efter minsta lilla ansträngning
Efter 8 dagar går jag fortfarande med en/två kryckor
Debuterar på gymmet igen och får cykla! :)
Håller på att svettas ihjäl i mina stödstrumpor
Haltar inte om jag går tillräckligt sakta


Ja ni, på vissa områden så är jag långt bak i rehaben jämfört med första gången och på andra områden är jag bättre (tex cyklingen).
Har ett pass kvar att köra ikväll och det ska bli ett bra pass med ett leende på läpparna och jag ska vara nöjd över det jag kan och inte försöka att tänka på det jag inte kan!
Tror att positiva tankar kan läka både kropp och själ!

Kram till er alla!

Jag visste ju inte riktigt vad jag ville göra idag, men det blev en tur till gymmet.

Kryckade iväg till busshållplatsen och var där i god tid.
Bussen som jag tänkte ta skulle komma 10:44 och det rullade in en buss 10:42, tänkte bara att den var lite väl tidig och ovan stadsbussåkare som jag är hoppade jag på den buss som stannade.
Satte mig tillrätta och bussen rullade, sen märkte jag att den inte alls skulle gå hela vägen till gymmet utan att den svängde av mot helt fel håll.
Skyndade mig att hoppa av och då var jag bara ca300 m från gymmet så jag kryckade iväg dit istället.
Tur att jag märkte mitt felhopp i tid!

Nu ni ska ni få höra någonting ännu roligare!

Jag cyklade idag, jajamensan, 8 dagar efter operationen är rörligheten så pass bra att jag får börja cykla!

På 5 otroligt långsamma minuter helt utan motstånd tog jag mig nästan 800m, så det gick väldigt lugnt och stilla.
Tänker starta lugnt och under kontroll för att sen öka och köra stenhårt.
Det kändes helt okej faktiskt, det enda som kändes lite lustigt var svullnaden på insida/framsida knä som flyttade på sig i varje pendel.

Nöjd och med ett stort leende så fortsatte jag med armar, mage, rygg och rehabpasset för knäet.
Ca 1timme senare så var jag nöjd och kryckade hemåt genom stan med lite möra överarmar.
Satte mig på en bänk i stan och kollade på folk, träffade några att prata med och sen gick jag sista biten hem.

Var väl utanför lägenheten i 2 1/2 timme och det kändes i kroppen.
Duschade och slocknade sen i sängen, sov 2 timmar och är fortfarande slut i kropp och huvud.

Att lite nöje och trevligheter kan vara så påfrestande!

Körde igenom det nya träningsprogrammet imorse och det var ingen lätt match.

Tycker att jag klarade av första veckans rehabiliteringsprogram ganska enkelt och smidigt igår då jag körde det för sista gången.
Tänkte att det inte kunde bli så svårt med några nya övningar, men jag hade så fel som man någonsin kan ha!

Det gjorde ont överallt och jag plågade mig att köra alla 20 repetitioner som jag ska göra. Men jag fixar inte alls övningen där man med rakt ben ska pressa ner knävecket i golvet och sen få foten att lyfta, aj aj aj!
Kan lyfta foten om jag böjer benet, men det är ju inte det som är poängen, nu är det ju sträckningen som ska bli bättre.

Det blir ett till pass ikväll med det nya programmet och ett pass med det gamla.
Imorgon blir det 3 pass enligt det nya programmet!

Ska fara förbi på träningen ikväll och säga Hej!

...lite överallt såhär 6 dagar efter operationen!

Det känns som att operationssåren håller på att läka ihop och det kliar hemskt mycket under mina 5 plåster, längtar till 13/9 då jag får ta bort dom.

Det kliar på mina ben, Måste raka benen så gott det går runt plåstren. Håret på benen är väl snart så långa att jag kan börja göra inbakade flätor.
Tror att det växer extra bra när det blir varmt av stödstrumporna också.

Jag brukar ofta ligga och sova på mage eller på sidan, men det är jobbigt att hitta någon skön sovställning då båda mina längre sår hamnar och ömmar rakt på varandra då jag ligger på sidan.
En kudde mellan knäna gör det hela lite bättre, men att sova på mage är omöjligt än så länge. Längtar tills jag kan sova precis hur jag vill.

Det kliar i fingrarna, jag börjar bli lite smått rastlös.
Efter bara en knapp vecka så blir jag galen av att bara gå hemma och ändå så var jag liggandes i 3 dagar.
Ska plocka fram stickningen av en tröja som jag påbörjade förra hösten. Har även ett virkprojekt som jag skulle behöva slutföra.

Jag är råtaggad på att få köra igång med träningsprogrammet för korsband-v1 på tisdag, nya utmanande övningar, nya inspiration att träna och har jag tur och jobbar upp böjningen liiite mera så kanske jag tillochmed får börja cykla lite lätt!

Hade detta varit min första operation och rehabilitering så hade jag redan nosat på de nya övningarna, jag hade tränat 10ggr/dag istället för de lovliga 6. Jag hade gjort 30 repetitioner istället för 20. Jag hade gjort allt och lite till.
Men nu ska jag ta allt enligt programmen, planen och sjukgymnastens direktiv.
Träningen går bättre och bättre för varje gång jag kör den. Det är bara den där spänningen i låret som är svår att hitta. Har så otroligt ont i lårmuskeln där de gick igenom för att dra korsbandet på plats. Kommer nog alltid att ha mer eller mindre ont där då jag haft ont varje dag sedan första operationen.

Jag längtar tills jag får kasta kryckorna helt och hållet.
Inne använder jag en eller ingen krycka. Går jag tillräckligt sakta så haltar jag inte ens! :) Framsteg!!!
Ute så får båda följa med hela tiden än så länge. Det är mera ojämnt, halkigt och folk är lite mer försiktig om man har två extra ben med sig.
Måste ha kryckorna tills jag inte haltar längre, så det kan dröja ett litet tag tills rörligheten är så pass bra att benet går att räta ut tillräckligt.

Åh, tänk när den dagen kommer då sjukgymnasten säger att jag får börja springa igen. Vilken dröm och vilket fint mål att sikta mot! :)

Nu ska jag duscha och ta bort lite av den päls som jag odlat på mina ben!
Ha en riktigt fin dag!

Jag blev alldeles rörd, tårögd och överväldigad när jag såg denna otroligt fina kommentar under ett av mina inlägg.
En kommentar av min älskade lillasyster, vad skulle jag göra utan dig Pizi och utan dig storasyster Sandra!
Ni förstår nog inte hur mycket ni betyder för mig!
Älskar er och kommer alltid att göra det, tack för att just ni finns i mitt liv!
Jag är stolt över att ha er som systrar!

-----------------------------------------------------


Hej Jempa! :)

Ville bara säga att jag tycker att du är så otroligt stark både fysiskt och psykiskt. Jag lovar att jag skulle aldrig orka kämpa lika mkt som du gör och aldrig orka hålla humöret uppe.

Jag är så sjukt stolt över dig och du ÄR min idol vad du än säger. Det är dig jag ser upp till å jag är stolt över att kalla dig min tvilling även fast du är min stora syster :)

Ville bara berätta hur mkt du betyder för mig i mitt liv och hur jag uppskattar allt som du gör för mig.

Å som jag sa innan din operation att jag skulle kunna ge dig mina knän bara för att du ska få spela fotboll å göra det du verkligen älskar! De håller jag fast vid jag skulle fortfarande kunna göra de utan att ens tveka!

Älskar dig kära syster!!!

Då har det gått hela 5 dagar sedan operationen och saker och ting går faktiskt framåt, sakta men säkert och under full kontroll!

Igår tog jag en promenad till mormor och morfar med kryckorna och det var riktigt skönt att komma ut en sväng.
Det är ca 300 m till de och det tog säkert 15 min att ta dig dit.
Satt där och surrade en stund och sen fick jag skjuts hem.
Var så otroligt trött när jag kom hem att jag slocknade i sängen på en gång, att det tog på så mycket på kroppen att vara ute på äventyr.

Hann sova en timme ungefär innan vi begav oss iväg för att titta på lillasysters fotbollsmatch i regnet.
Det blev vinst med 2-0 och det kändes i benen att jag suttit i närmare 2 timmar.
När vi kom hem värkte det i båda benen och det smärtade i både lår- och smalbenet.

Kvällen spenderades därför i soffan, en lugn kväll med andra ord!

Idag har jag inga planer mer än att ev fara och se bio ikväll, får se vad som händer under dagen och hur kroppen mår senare idag!
Trevlig söndag på er :)

De stunder som det känns lite tyngre så brukar jag bläddra igenom och läsa alla fina, peppande kommentarer som ni lämnat!
Ett peppande ord, ett hejarop, en kram eller bara ett enkelt Hej!

Små saker som kan göra så mycket.

Jag ska bli mycket duktigare på att svara på era kommentarer, men har inte orkat ännu.
Vet hur kul det är att få en kommentar på något inlägg i sin blogg om än den bara är liten. Så det ska jag bli klart bättre på!

Träningen går framåt och jag blir lite smidigare i sträck/böj övningen och börjar hitta igen spänningen i lårmuskeln igen.
Imorse la jag till en till övning som jag inte klarat tidigare i veckan, men som jag fixar någorlunda nu! :) Framsteg!!
Det gäller att hitta spänning i låret och sen ska man lyfta foten och benet rakt upp utan att böja det.
När jag var hos sjukgymnasten i onsdags så fick jag prova på den, men var inte ens nära att lyckas!

Det går framåt på andra fronter också.
Nu är jag och Dr House ganska lika i vårat sätt att ta oss fram.
Större delen av tiden inomhus använder jag bara en krycka och det går ganska bra. Börjar väl mest vara lite less på att alltid ha händerna fulla.
Utomhus och längre sträckor så får såklart båda krycksen hänga med ett bra tag till!

Bilder kommer, men den mobilatäckningen ute i skogen hos mamma och pappa är otroligt dålig så det går inte att ladda upp.
Har många på lager som kommer att läggas upp när jag kan!

Trevlig helg på er och TACK för att ni finns!

Då jag ska bära dessa lårhöga stödstrumpor dygnet runt ända till den 13/8 så hinner jag både bli galen på dessa, men även uppskatta de lite grann.

Minus:
- Det blir otroligt varmt i dessa och jag går för det mesta runt i endast dessa vackra moderiktiga leggings
- Det är obehagligt när vissa tår hamnar utanför hålen som är ovanpå foten
- Det är lite struligt att få på och av sig dessa


Plus:
+ De fungerar perfekt som förvaring, att få med sig mobiltelefon och andra väsentliga saker
+ Det syns definitivt inte huuur håriga ben jag har
+ Det är det nya modet men ni vet inte om det än
+ Det minskar svullnaden
+ De gör så att mina ben ser mer slimmade och fasta ut


Ja, det var den lilla listan om stödstrumpor och de positiva sidorna överväger så jag kanske alltid ska ha dessa även i framtiden!

Då jag ska bära dessa lårhöga stödstrumpor dygnet runt ända till den 13/8 så hinner jag både bli galen på dessa, men även uppskatta de lite grann.

Minus:
- Det blir otroligt varmt i dessa och jag går för det mesta runt i endast dessa vackra moderiktiga leggings
- Det är obehagligt när vissa tår hamnar utanför hålen som är ovanpå foten
- Det är lite struligt att få på och av sig dessa


Plus:
+ De fungerar perfekt som förvaring, att få med sig mobiltelefon och andra väsentliga saker
+ Det syns definitivt inte huuur håriga ben jag har
+ Det är det nya modet men ni vet inte om det än
+ Det minskar svullnaden
+ De gör så att mina ben ser mer slimmade och fasta ut


Ja, det var den lilla listan om stödstrumpor och de positiva sidorna överväger så jag kanske alltid ska ha dessa även i framtiden!

Dagen bjöd på en väldigt trevlig överraskning trots att jag inte alls hade ork eller kände för det.

Jag låg och sov igen några av nattens missade sömntimmar när hunden började skälla och det knackade på dörren.

Det var min mormors syster (även min fd dagmamma) som kom med ett kakfat fyllt med hembakta bullar och kakor. Söt som hon är hade hon även med sig saft och ett glas, det enda jag behövde stå för var vatten och sällskap.
Hon var här i ungefär en timme och det var otroligt trevligt!

Det måste vara bland de finaste människorna på denna jord, vill ingen någonting illa, är alltid glad, snäll och världens bästa!
Hon är som en extra mormor till mig och mina systrar.
Det går bara inte att tycka illa om henne!

Jag blev otroligt trött efter besöket och gick och la mig i soffan för att vila lite.
Hann nästan precis somna då mormor och morfar kom indundrandes.
De hade varit till stan och handlat och även köpt med sig krämbullar till fika.
Men jag hade just fikat och var inte nå mer sällskapssugen så de fick fika själva.

När de just hade åkt hem så ringde telefonen och det var kvinnan som jag var ledsagare åt tidigare.
Hon undrade hur jag mådde och ville komma och hälsa på, men då sa jag precis som det var att jag hade ont, inte orkade och inte ville ha mer besök idag.
Det förstod hon såklart och skulle komma och hälsa på en annan dag istället.

Har mest rört mig mellan sängen, soffan i vardagsrummet och soffan i uterummet.

Tränar på för fullt och tycker att det känns bättre och bättre.
Kan utföra övningarna på ett bättre sätt och inte med lika stor smärta.

Har duschat och känner mig som en ny människa, ren och fräsch!
Man blir inte så mysig när man mest ligger ner, håret var skitigare än skitigast.

Än så länge har dagen varit mer åt det positiva hållet och det håller förhoppningsvis i sig framöver också!