Resan tillbaka efter två korsbandsskador

Här läser ni om min resa tillbaka till ett aktivt liv efter 2 främre korsbandsskador, en meniskskada och kärleken till fotbollen.

Hoppet är det sista som lämnar en, har jag hört..

Publicerad 2011-08-30 17:57:16 i En mindre bra dag

Nu har jag helt tappat humöret igen.. Vet inte riktigt vart jag ska hitta igen det denna gången?! Allting var ju ganska bra efter semestern och jag kände att jag var glad, trevlig och lycklig. Nu har jag ramlat nedåt igen och känner inte för någonting, är inte så pratsam eller speciellt trevlig. Det stämmer inte riktigt.. Jag vet inte riktigt vad som gjorde att jag hamnade här igen. Är det att det blir en ny operation, att backa några steg i rehaben, att behöva bråka med Folksam om att de ska betala min behandling, att hösten närmar sig, att jobbet inte är speciellt utvecklande, att jag måste ringa överallt, bli sjukskriven igen (det är iofs bara typ 1 vecka, men ändå) eller är det en kombination av allt?! Jag vill inte känna såhär, jag vill vara som jag brukar!

Ny operation väntar!

Publicerad 2011-08-29 16:18:57 i Efter operationen

Jag har en vertikal ruptur på den mediala menisken.
På svenska:
Jag har en lodrät spricka på den inre menisken.

Den kommer att fixas till genom en operation nu i mitten på september!
Genom lokalbedövning. Då ska jag ligga och titta på skärmen och se till så de gör rätt, haha!
Hoppas att jag slipper alla besvär sedan!
Känns skönt att få det bortgjort.

Det nya korsbandet var även på MR lite vågigt, alltså lite uttänjt.
Men jag har inga som helst instabilitetsproblem eller andra klara korsbandsbesvär.
Så det låter vi sitta som det gör ett tag till!

Nu blickar vi framåt och väntar på exakt datum om operationstid!

Fast egentligen vet jag inte om jag ska skratta eller gråta. Visst det är bra att det fixas till, men jag hade hoppats på att det skulle räcka med "bara" en enda operation...

Om ni har frågor om någonting så ställ dom! Jag ska svara så gott jag kan.
Det kan ju röra allt och ingenting, om knä, skador, mig, tankar, pyssel, väder, psykiska påfrestningar, träning, fotboll, rehab mm

Jogging, vad är det?!

Publicerad 2011-08-29 13:43:39 i Efter operationen

Det är ju inte ens roligt att försöka ge sig ut på en löprunda när man vet att smärtan och svullnaden kommer förr eller senare...
Var ute på en joggingrunda tidigare imorse och redan efter 500meter så började smärtan komma.
Sista biten var inte rolig, men jag plågade mig igenom 2,5km iallafall... Roligt att man klarar av så långa sträckor, @
1%!&H!F$@£{!.....

Nu har jag pratat med 2 härliga människor som båda får mig att må bra! Har även fått lite pepping och styrka att strida för en till operation!
De båda fick mig att inse alla mina begränsningar som jag nu för tiden glömt bort. Det är så mycket jag inte klarar av utan att mitt knä gör ont eller sväller. Bara en sådan enkel och vanlig sak som att gå en dag på stan..
Med detta knä så kan jag inte utbilda mig till brandman, som jag gärna vill bli. Jag kan inte jobba i butik...
Ja vad kan jag egentligen göra utan smärta?!

Nu hoppas jag verkligen att detta ska ta slut snart och att jag blir kvitt den dagliga smärtan och begränsningen!!!

Morgondagen bestämmer min fortsatta framtid...

Publicerad 2011-08-28 21:26:03 i Efter operationen

Då får vi bara med spänning vänta och se vad som händer imorgon.
Jag hoppas att det går att fixa till på ett eller annat sätt.
Kände av knäet idag när jag var och bowlade. Skyller såklart förlusterna på det!
Ska till gymmet imorgon och testa hur det känns och hur mycket det klarar av så att jag kan berätta det.
Det är inte bra, men det är inte heller åt helvete.
Men visst blir man frustrerad när man varje dag tänker på vad man kan och inte kan eller vad man ska och inte ska göra.
Det går inte en enda dag utan att jag tänker på mitt knä och hur mycket det begränsar mig.
Jag ska träffa ortopeden kl 15.00 så jag skriver väl ett inlägg här såfort som möjligt om vad som hända ska.

Lingon

Publicerad 2011-08-27 21:23:59 i En bra dag

Skogarna runt Vännfors bjuder på allt möjligt ätbart.
Blåbär har tidigare plockats in, även lite hallon, nu är det dags för lingonsäsongen.
Cyklade 3km uppför berget på en gräsväg för att fynda de vackra röda bären.
Var ute i kanske 30min och fick ihop 6 liter. Inte illa!
Nu måste dessa bär bara rensas och sen ska det säljas till en köpare.



Men visst borde den som köper bären också betala för omkostnaderna.
Typ som en ny slag till cykeln eftersom att punktering fixades på hemvägen.
Det är inte första gången som framdäcket blir helt tomt på luft, utan detta var andra gången i sommar.
Inte finns det en slag som passar att köpa på Biltema.
Måste fara på Team Sportia och få hjälp med reservdelar till min Crescent.

2 cykeldäckspunkteringar.
1 bildäckspunktering.
Härliga sommar....

Hey I made it, I'm the worlds greatest!

Publicerad 2011-08-26 21:14:51 i Efter operationen

Hjälmen har precis åkt av.
Jag har precis hoppat av cykeln.
Och jag är nöjd!



När resten av familjen åkte till Umeå för att se på bio så...

...Begav jag mig ut på cykelrunda på kvällskvisten och bestämde inte rutten förrän jag trampade iväg.
Kroppen kändes riktigt oförskämt lätt och de första 5km höll jag ett tempo på 2.20min/km.
Att jag hade medvind kände jag inte förrän jag vände tillbaka hemåt igen.
Då kände jag att jag kanske hade gått ut liiiiite för hårt och mjölksyran började närma sig fastän jag hade knappt 1 mil kvar.
Men, med några vrål liknande Ronja Rövardotters så försvann lite av mjölksyran och andhämtningen lugnade sig en aning.
Höjde musiken som min lillasyster fixat åt mig, borrade ner huvudet och bara trampade på. Kände hur tröttheten smög sig på så ett vrål igen skrämde bort den för ett tag. Tur att jag var mitt ute i skogen och cyklade, annars så hade man kanske börjat fundera över vad det var för vilddjur som närmade sig Vännfors.
2,2mil på drygt 40min.
Maxpuls 195 uppnåddes troligtvis i sista uppförsbacken. Bara att fortsätta trampa på när Gyllene Tider vrålar i öronen "Hon vill ha puls, hon vill ha puls....".  -Jaja, jag ska skaffa er PULS så det räcker, tänkte jag och bara ökade.
Det var längesedan jag kände mig såhär trött efter ett pass och det är en sån otroligt härlig känsla. Att känna att man tagit ut sig så mycket att man mår illa. Great!

Lite ompyssling av kroppen i form av ett varmt härligt bad, tända ljus, ansiktsmask och peeling av hela kroppen.

Nu är jag som ny igen!

Stugsista?!

Publicerad 2011-08-26 12:49:18 i En bra dag

Nu tar jag äntligen helg! :) Hoppas att ni får ett mycket trevligt slut på denna vecka! Själv funderar jag på att åka till stugan, ladda batterierna och bara vara, men vi får se vart jag hamnar... På söndag befinner jag mig iallafall på tegstunets läktare för att heja fram de bästa brudarna till en seger mot AIK!



Jag bjuder på en mysig bild från sovloftet i stugan.

ÄNTLIGEN!

Publicerad 2011-08-25 19:21:17 i Efter operationen

Nu kanske jag äntligen får veta mer specifikt vad som är trasigt i mitt knä och vad som går att göra åt det! Har äntligen, efter mycket bråk, fått en tid hos ortopeden nu på måndag! Jag tycker att mina besvär borde ha försvunnit efter 2 månader, men de finns kvar på ungefär samma sätt som tidigare. Jag har väl kanske lyckats pressa mig lite längre när jag springer, men klarar ändå inte mer än 2-3km innan jag måste ge mig pga smärta och svullnad. Så bra är det då inte! Väntar med största spänning till på måndag :)

Umeå - Sundsvall tor

Publicerad 2011-08-22 06:17:44 i Just nu

Att försöka sova på en buss brukar i vanliga fall inte vara speciellt lätt. Mycket ljud, krängningar, svängningar och vibrationer. Att bara försöka hitta en bekväm ställning att slumra i är nog svårt. Ännu svårare är det när man har ett träben som inte går att bryta som man vill eller som inte klarar samma ställning mer än 10 minuter. Det blev nog ingen tupplur för mig på den här bussresan... Åker mot IKEA för att gå någon timme där och sen slår jag följe med min storasyster som bilar upp från Sthlm och tar mig hem mot Umeå igen. Jag kommer definitivt att somna ovaggad ikväll efter att ha klivit upp 04.30... Hoppas att ni får en superbra dag! :)

Min resa - Del.1

Publicerad 2011-08-21 00:15:42 i Knäskadan

Jag heter egentligen Jennifer, men alla som känner mig kallar mig för Jempa och det är väl i det smeknamnet som jag känner mig mest hemma i.

Jag är 22år och har i hela mitt liv spelat fotboll, i moderklubben Spölands IF var jag en vass forward, orädd, målfarlig och snabb. Redan när jag var 13år så tog jag steget upp till damlaget (div5) och hade där en plats i startelvan, jag spelade mest forward men det kunde även bli en del inhopp på innermittfältet och som mittback. Själv tyckte jag att det var roligast att spela forward och 3 säsonger i rad blev jag lagets bäste målskytt (gjorde runt 25mål varje säsong). Jag var en spelare som motståndarna fruktade att möta (har hört det efteråt), en riktigt allround spelare men som aldrig ville någon något illa.

När jag skulle välja gymnasieutbildning så fanns det bara ett val, Idrottsprogrammet med inriktning ledarskap och fotboll på Dragonskolan i Umeå. Vilket innebar 10-12 träningar/vecka Efter en termin så tog jag beslutet att byta klubb till Böle IF (div3) och där utvecklades jag väldigt mycket, fick en roll som innermittfältare och trivdes underbart bra. Eftersom att Böle IF var farmarlag till Umeå Södra FF (div1) så var jag där och tränade en hel del och tog ännu ett steg uppåt i min utveckling. Jag blev uttagen att spela skol-sm för Dragonskolan och även där knep jag en plats i startelvan. Man kan säga att på ett år så gick jag från en bra div5- spelare till en spelare i nästan div1 klass.

År 2009 så tog jag det riktigt stora klivet upp till Umeå Södras a-lag och har varit kvar där. Jag trivs underbart med laget, tränarna och alla andra personer runt om laget! Det första året i a-lags tröjan gick mest ut på att se och lära, jag gjorde 2 matcher från start och var inhoppare i nästan alla de andra matcherna. 2010 så blev jag en mer etablerad spelare och fick starta många av årets matcher, hur många har jag tyvärr inte koll på. Vi hade en ny tränare år 2010 som tyvärr inte funkade ihop med resten av laget och snabbt ramlade vi många placeringar och låg under strecket, många tappade självförtroendet och gnistan för fotboll vilket jag också gjorde. När det återstod 5 matcher så var vi fortfarande under strecket och vår styrelse tog beslutet att sparka våran tränare för att kanske kunna hjälpa oss spelare att spela hem ett nytt kontrakt i div1. (År 2008 var Umeå Södra i allsvenskan)

Söndagen den 3/10 2010

Självförtroendet och glädjen började komma tillbaka och inför bortamatchen mot Vasalund (Stockholm) och jag hade en bra känsla i kroppen. Jag trodde att det skulle bli min tur att få göra mitt första mål i a-lags tröjan, jag trodde att jag skulle få bli intervjuad som matchhjälte av tidningarna. Jag hade den känslan att det var min dag att lyckas efter en tuff säsong. Jag var med i startelvan som vänster yttermittfält och började matchen ganska bra. Vissa stunder var jag lite fel i positionen men det rättade till sig ganska snabbt. Tillslut var jag rätt i min position, jag bröt flera passningar, slog flera bra passningar och gick inte bort mig i en mot en. Kände mig snabb, stark och outtröttlig!

Efter 21 min så blev det en löpduell ner mot vår hörnflagga och jag och min motståndare var alldeles jämsides. Precis innan vi var framme vid bollen så sätter jag min axel mot hennes och försöker få henne ur balans så jag kan ta bollen. Men… mitt högra ben måste ha fastnat i en av skarvarna på konstgräset. När hon trycker tillbaka så känner jag bara hur hela mitt knä viker sig utåt och sen tillbaka igen, den knakar och kraschar och jag faller ihop på marken liggandes på mage. Den smärtan som jag upplevde då måste ha varit den värsta som finns, jag skrek rakt ut där jag låg på planen och höll om mitt stackars högerknä. Jag minns egentligen ingenting från själva skadeögonblicket utan har fått det berättat för mig… Smärtan var så otroligt stark att jag mådde så illa och var nära på att spy flera gånger. Flera spelare kom fram till mig och undrade hur det var med mig. Jag var nog inte så kontaktbar utan de tog tag i mina armar och höll i mitt ben samtidigt som de drog mig av planen, vilket resulterade i flera rivsår på ryggen av konstgräset. Jag hade verkligen tur i oturen att en sjukgymnast fanns på läktaren som snabbt hjälpte mig och kollade om mitt korsband var av med hjälp av draglåda. Tyvärr så trodde hon att det var av och pratade på en massa som jag inte kommer ihåg. Jag blev inburen till omklädningsrummet där jag fick ligga på en bänk med benet i högläge och hårt lindat. Smärtan fortsatte att pulsera och illamåendet var fortfarande kvar, tårarna rann nedför mina kinder, både pga smärtan och insikten att det var min sista match på väldigt länge. Fy fasen säger jag bara.

Mitt i all smärta ringde jag hem till mamma och pappa och berättade hur det var och vad som hade hänt, mamma trodde inte på mig till en början, men sen så förstod hon och redan där blev jag pushad att tänka positivt, det kunde ju ha varit huvudet och inte knäet som fick sig en sån allvarlig smäll. Då hade jag nog aldrig kunna bli mitt gamla vanliga jag igen.

Tyvärr så blev det förlust i matchen med 4-3 och vi skulle ta oss mot Arlanda för att äta middag och flyga hem till Umeå igen. Vi spelade våran match precis bredvid arenan där AIK-Djurgården hade sitt derby och det var stor risk att det skulle bli slagsmål mellan lagens anhängare, så vi var tvungna att gå 400meter till bussen från våran plan. Tack o lov så finns det starka tjejer i laget som bar mig på sina ryggar till bussen, för inte kunde jag gå inte. Väl framme på Arlanda så haltade jag mellan incheckningsdisken och terminalen, jag kunde ta mig fram för egen maskin, men inte snabbt. Jag hade lyckats få en plats inne på flygplanet där det inte var någon stol framför så jag kunde sträcka ut mina ben och ha de i högläge, Yes! Mina lagkamrater gick förbi och frågade hur det var med mig och jag svarade att det inte var speciellt bra. Tyvärr så hörde en av flygvärdinnorna deras frågor så hon undrade hur det var med mig och jag berättade vad som hänt. Eftersom att jag satt bredvid en nödutgång så skulle jag, om utifall att en olycka skulle inträffa, vara den första som öppnade dörren och ta mig ur flygplanet, hoppandes. Aldrig att jag skulle klara det. Så jag blev flyttad till en plats längst fram och påväg till den nya platsen så hoppar mitt knä ur led och smärtan och illamåendet kom tillbaka. Lyckas ta mig längst fram till min plats och den där flygresan vill jag inte göra om!

Dagen efter träffade jag läkaren och fick göra magnetröntgen där jag höll på att somna.

Fick resultatet dagen efter och då kom domen….

I höger knä:

- Det främre korsbandet av

- Den yttre menisken sprucken

- Det yttre ledbandet uttänjt

- Bicepssenan (den som fäster i baksida lår och knäet) var nästan av

Vilken chock det blev, visste ju att korsbandet var trasigt och kanske en menisk, men det där andra :O

Fick även kommentaren att jag inte skulle spela fotboll mer.. Men den borstade jag bort ganska så snabbt!

Så efter många träffar med sjukgymnast och ortoped så skulle det bli operation och jag blev lovad en i januari. Medan jag väntade så var det rehab på schemat.

Rehaben gick bra och jag kunde springa utan större problem och i december började jag sparka lite smått på en boll, först själv och sen lite passningar/mottagningar med en annan spelare. Jag vågade vara med på några passningsövningar som uppvärmning och det funkade underbart bra. Den 22/12 var sista träningen innan juluppehåll och jag kände mig bra och stark. Var med på en passningsövning och sen så skulle resten av laget spela 4 mot 4 utan mål, så jag skulle vara väggspelare. Hann vara med i 2 min innan jag kraschade mitt knä igen.. Tog ett steg åt sidan, fastnade i en skarv och knäet vek sig och hoppade ur och i led. Det knäcktes någonting i knäet den här gången också och flera tjejer hörde kraschet. Någon beskrev det som att det lät ungefär som när man bryter ett knäckebröd.. Smärtan denna gången var lika stark som när jag gjorde illa det den första gången. Knäet svällde upp igen och jag blev orörlig över julafton. Men tack o lov så klarade jag mig utan kryckor.

Nu efter jul var svullnaden borta och jag kunde jogga, inte så långt eller snabbt som innan för då gör det ont, det var väldigt instabilt och låste sig flera gånger per dag..

Jag hade som sagt blivit lovad operation i januari…

Men december gick och ingenting hände, januari blev slut och ingenting hände. Så efter lite tjat fick jag tag på alla som jag skulle ha kontakt med och operationen blev den 16/2 2011!

Rehaben kördes stenhårt under tiden jag med spänning väntade på att operationsdagen närmade sig. Inga mera fotbollspass även fast huvudet ville. Men jag var smart och väntade. Äntligen var det onsdagen den 16 februari och 
ÄNTLIGEN kunde min resa tillbaka mot fotbollsplanen börja!

Såhär långt kan jag bjuda på min resa just nu, ska ta och sammanfatta operationsdagen och delen efter operationen en annan dag så ni (och jag) får allting samlat.

Äntligen seger :)

Publicerad 2011-08-20 20:43:41 i Fotboll

En trevlig bussresa med härliga tjejer.
En kanon insats på planen vilket resulterade i seger med 3-1.
ÄNTLIGEN kan jag väl få säga.
Spelet har funkat många många gånger, vi har haft det mesta bollinnehavet men inte fått in bollen.
Det var ingen vacker fotbollsmatch, men vi slet och kämpade.
Det lönade sig och vi fick äntligen HURRA efter matchen.
Bussresan hem flög iväg och nu är jag hemma.
Fördrev den mesta av tiden på bussen med att antingen spela Gameboy (klassiska mario) eller försöka hjälpa de med Iphone på Alfapet.
En lugn kväll väntar, antingen på egen hand eller med några brudar i laget. Det är inte bestämt ännu.

Lite sugen blir man ju faktiskt, men vad ska man göra?!



Tjejerna inför en match tidigt i våras.

Hösten närmar sig

Publicerad 2011-08-19 21:42:18 i En bra dag

Att med cykel ta sig till och från jobbet är ju ganska så Härligt! Nu känns det verkligen att det håller på att bli höst, "bara" 11 grader ute, fåglarna beger sig söderöver, cykellysen måste användas, dimman lägger sig på åkrarna, kylig luft passerar i fartvinden. Men hösten har sin charm den också!

Man kan ju inte bli annat än kär!

Publicerad 2011-08-18 22:58:30 i Pyssel

Kreativ Insikts hemsida är ju helt underbar.

Massor med peppande och kloka ord på underbart vackra foton, smycken och bilder.
Har klickat runt på deras sida hela kvällen och bara känner hur jag mår allt bättre och bättre:
Gladare och med en sorts ro i kroppen!

Hur klokt och vackert är inte denna stora canvastavla!



Måste nog klicka in på sidan igen och beställa hem några underbart peppande produkter!
Klicka in och titta, helt fantastiskt!!!!



Änglar finns- du är en

En cykeltur på liv och död!

Publicerad 2011-08-18 21:25:16 i En bra dag

Senaste inlägget handlade om min och Saras stundande kväll i cykelns och orienteringens tecken!
Och kvällen inlägg handlar om hur allting slutade.

Jag trodde att vi skulle ha tappat det mesta av våra ynka orienteringskunskaper, men de satt i ganska bra.
Det var sämre med mina cykelkunskaper.
Och våran kartläsning efter några kontroller.

Min förmåga att bedöma avstånd, fart och bara allmänna faror fanns inte i min hjärna denna kväll.
Jag borde nog ha lämnat cykeln hemma och promenerat istället.
Inte mindre än 3 gånger höll jag på att köra ihjäl mig själv.
Sara höll på att bli ihjälkörd en gång pga mig.

Vi trampade i lagom fart ut på vägar som jag aldrig visste fanns, förbi en porlande bäck och vackra hästar! 
Ute på landsbygden fast ändå 10 minuter från "stan".
Lite offroadcykling på småstigar i hopp om att det skulle komma ett elljusspår och därmed en genväg. Genvägen blev en senväg och det var bara att vända om och köra omvägen istället.

Mycket skrattande, trampande och skrivande.
Alla planerade kontroller blev tagna och nu har vi bara 1 gång kvar innan kartan har slut med kontroller.
Man kanske ska rita in egna eller ta samma en gång till.
Lokalsinnet har förbättrats.

Men kartan har inte alltid överensstämt med verkligheten.
Eller är det jag som trott att jag var på ett ställe, men egentligen varit på ett annat.
Vi skyller på kartan tycker jag!

Tackar ändå för en mycket trevlig cykeltur.
Och tackar för att jag kom hem hel och ren!

Svisch svosch

Publicerad 2011-08-16 17:55:21 i En bra dag

Cykelorientering stundar ikväll efter några veckors uppehåll. Frågan är väl om orienteringskunskaperna fortfarande hänger i, om rumpan passar på sadeln och om vi kommer hem torra, blöta eller dyngsura. Vi får väl helt enkelt vänta och se :) Självklart så postade jag detta inlägg innan jag körde iväg med bilen!

Snälla, bara några veckor till.

Publicerad 2011-08-15 18:14:02 i Efter operationen

Börjar jobba på onsdag igen efter 4 veckors semester, men visst skulle det sitta fint med några veckor till. Iallafall med detta underbara sensommar väder.
Känns som att jag gjort mycket på semestern, fast ändå så vet jag inte riktigt vart dagarna tagit vägen.

Sjukgymnastbesök idag, första besöket efter mitt bakslag i juni.
Lachmanntestet gjordes och det tog tvärstopp, sköööööönt! 
Fortfarande öm på insidan där den inre menisken ligger, så det är mest troligt att det är den som smärtar och gör ont.
Musklerna var utomordentligt fina och jag hade kört min sommarträning exeptionellt bra. 
Mr SG sa att jag bara skulle köra på med träningen som jag redan gjort och köra allt som inte gör ont! 
Så det känns väl ganska hoppfullt iallafall.

Ringa Folksam imorgon, har haft fullt upp hela dagen.

KRAM på er!

Gameday!

Publicerad 2011-08-14 10:15:13 i Efter operationen

Match idag på Tegstunet mot Rågsved.

Jag håller mig lugnt och stilla på läktaren tills vidare.
Hade i mina drömmar gärna sett att jag kunde göra min comeback nu på höstsäsongen och det såg ju väldigt lovande ut väldigt länge!
Men, vad ska man göra?!
Bara att jobba vidare härifrån, för inte har jag gett upp mina drömmar om att spela fotboll igen, även fast jag vet att mina odds inte är lika bra som innan bakslaget.
Den dagen kommer när man får tänka över rejält om vad som är viktigt och hur mycket man ska plåga sin kropp. Men just nu är siktet fullt inställt på att bara kunna ta längre promenader utan smärta. Så mycket längre ser jag inte i dagsläget.

"Med korsband kan man komma långt.
Men med pannben kan man komma längre."
Lånat från AKA, en grym tjej som alltid kan skicka positiv energi de dagar man behöver det!

En försiktig löprunda såhär på morgonen på 2km.
Smärtan finns där, men inte lika stark som förut.
Känslan i löpsteget är borta, likaså konditionen. Helt bortblåst. Funderade under min runda på hur jag egentligen ska hitta igen konditionen till vinterns fyspass, kommer att vara jobbigt, sjukt jobbigt! Men tackolov så är jag ganska lättränad konditionsmässigt, men snart har det gått 11 månader utan att jag kunnat köra kontinuerlig konditionsträning. Och jag har hört att om man inte kunnat köra kondition pga sjukdom på 2 veckor tex, så tar det 3 gånger så lång tid att vara tillbaka konditionsmässigt där man var innan, alltså 6 veckor.
Om man då tar mina 11månader (som det är just nu, kommer ju att bli längre) och gångrar med 3 så har vi 33månader, alltså i slutändan minst 3år!
Fast det är ju bara om man inte kunnat röra på sig alls, så lite försprång har jag. Men det kommer att ta tid och det kommer att vara tufft! Men Rom byggdes inte på en dag.

Duschen, lunch och sen ska jag HEJA fram de bästa tjejerna till en seger idag! Håll tummarna med mig :)

Aaaaaargh!

Publicerad 2011-08-12 13:49:43 i Efter operationen

Tänkte försöka att lägga upp lite bilder idag från både fiskeresan och sthlmsresan, men med ett internet som inte vill som jag vill så ger jag upp...

Har iallafall ringt till Norrlandskliniken och försökt att få mig en tid hos ortopeden.. men vilket jävla strul det ska vara.......... Blir mer och mer less, irriterad och oengagerad!

Ringde dit, fick prata med någon, sa vad jag ville dvs. träffa ortopeden för att få resultat från MR och få veta vad som händer i framtiden med op. eller bara rehab, nä... då måste jag ringa till försäkringsbolaget för att boka tid via dom till ortopeden på Norrlandskliniken, (nu börjar irritationen på min röst öka), jag försökte få henne att förstå att jag har ju varit i kontakt med Folksam 100 gånger och att de alltid säger att jag ska ringa till Norrlandskliniken för att boka tid (de på Folksam godkänner bara behandlingen, de utför inte tidsbokning), pust, suck och stön! Jag försökte än en gång få kvinnan på andra sidan telefonen att förstå att Folksam inte bokar tider och att jag vill ha en återbesökstid till ortopeden för hur ska jag annars veta vad som är trasig/helt... Hon visste inte att jag hade tur och fick resultatet från lagets allmänläkare. Men jag vill ju ändå träffa ortopeden och veta mera.
"Nej, du måste ringa till Folksam och boka via dem!" Kärring, tänkte jag....
Frågade om hon visste när ortopeden var i Umeå nästa gång (har är ju specialist i Övik), men se där, det kunde hon då inte svara på. "Du får ringa ditt försäkringsbolag!" Jävla idiot...

Jag kommer aldrig att "lista" mig hos Norrlandskliniken och ha de som min privata vårdcentral om det ska vara såhär jävla bökigt och dåligt mottagande.

Jag är ändå en helt vanlig person med en normalt fungerande hjärna och kan ta en telefon och ringa samtal, men inte fan orkar jag hela tiden gnälla och vara på allt och alla för att få hjälp. Nu skiter jag snart i det här och får väl operera själv eller kapa av benet. (Kommer såklart inte att göra det, men nu är jag så less, har bråkat med NK och Folksam ända sedan den 3 oktober om att få den hjälp jag har rätt till)...

Ringer till Folksam på måndag. Idag orkar jag inte mer!


Åter hemma igen!

Publicerad 2011-08-11 21:51:05 i Efter operationen

Nu är jag hemma och kommer väl inte att åka iväg på ett bra tag!

Dagarna har varit fantastiska, mycket och god mat, vackert väder, mycket att se och härligt umgänge.

Vi har vandrat runt på gamla stan, sett slottet, varit på allsång på skansen (satt ungefär där Peter Settman satt i den tv-sända allsången), varit på adidasoutlet, shoppat, promenerat, käkat frukostbuffé, sovit i sköna hotellsängar, promenerat, ätit gott svenskt sommarbord på Sollidens restaurang mm mm.

Vi har ätit mycket, det har varit frukost, fika, lunch, fika, middag och fika.... I vanliga fall så brukar väl jag äta frukost, lunch, middag och ev kvällsfika. Sen så har vi väl inte ätit det nyttigaste fikat, bullar och kakor. Vilket resulterade i att jag under 3 dagar (!) gått upp 2 kilo.... Ajajaj.. Bara att hoppa upp på cykeln och försöka att förbränna lite kilon och kalorier.

Man tycker ju att jag inte borde ha gått upp så mycket med tanke på att vi promenerat långt och länge många dagar. Men nej nej. Mitt knä protesterade vilt första kvällen, efter en flygresa och tripp på gamla stan bland kullersten. Svullet, vätskefyllt och ont ont ont. Kunde knappt somna och sov så dåligt under den natten..
Andra dagen gick det lite bättre, men ändå så svällde det och gjorde ont, dock inte lika ont som första dagen.. men ändå! Sista dagen gick helt okej! Men det svällde ändå och gjorde ont.

Idag har jag varit på Nolia hela dagen och styrt runt en ganska kraftig kvinna i rullstol... Tungt! Ont i knäet och svullet, nu börjar jag vara less på att det protesterar.... och måste väl ringa imorgon och se om jag får tag på någon tid! En trip på gymmet imorgon med Lisa från laget för att köra lite extra styrka kan ju inte bli helt fel!

Nä, godnatt på er! Upp tidigt imorgon (05.40) och skjutsa min lillasyster med pojkvän till flyget. Nu är det deras tur att hälsa på storasyster i Sthlm!

KRAM

Upp och iväg!

Publicerad 2011-08-07 20:09:00 i Efter operationen

Snart färdigpackat. Men man behöver ju inte så mycket egentligen när man bara stannar 3 dagar....

Lite planerade saker som vi ska göra och se är bla att gå i gamla stan (har aldrig varit där), se allsång på skansen live (fast genrepet) och åka båt. Sen blir det väl massor med annat trevligt. Hoppas bara att vädret är någorlunda bra!

Ska hoppa in i duschen nu och fixa det sista.

Har förresten varit på Noliamässan idag. Både som besökare och som arbetare. Gick med mamma och pappa från typ 13-16.30 och sen så skulle vi jobba med laget och städa mellan 17-19. Mitt knä tycker inte riktigt om att jag gått så långt idag... Det svällde efter bara någon timmes promenerande och nästan från början så började det att smärta. Inte bra, inte bra.. Men ikväll får jag väl ta det lugnt och försöka vila upp mig inför några dagar med mycket promenerande.

Träffade mycket trevligt folk på Nolia och käkade en god macka med kräftstjärtar samt köpte 3 nya fiskedrag. Råkade slänga bort några uppe i fjällen...

Nu blir det bloggtorka i några dagar igen! Jag vet, det var ju bara några dagar sedan...

Men KRAM på er och ha de gött!

Tråkväder ute...

Publicerad 2011-08-06 21:43:11 i En bra dag

Regnskurar och allmänt grått och tråkigt ute idag...

Var även ensam hemma mitt på dagen och nu hela kvällen, men det kan vara ganska skönt ibland!
En rejäl sovmorgon
Har varit ute och plockat blåbär och hallon.
Bakade blåbärsbullar.
Cykeltur i duggregnet.
Lördagsmys hos mormor och morfar.
Nu smyger sig pysselandan på och jag tror att jag måste göra ett grattiskort!

Godnatt och KRAM på er

Mellanlandar i Vännfors

Publicerad 2011-08-06 12:38:42 i En bra dag

Jaha, allting är nu tvättat och bortplockat från veckans fiskeresa. Och dags att börja fundera och packa inför veckans vistelse i Stockholm. Eller, man kanske skulle köra på samma kläder igen?! Stövlar, arbetsbyxor, gammal ful t-shirt, fiskespö och en ful keps.... Det kanske är nya modet i storstan?!

Nej, men jag har nog det mesta under kontroll, ska ju bara vara där i 3 dagar så det behövs inte så många ombyten, och skulle det krisa så kan jag låna av syrran eller köpa nytt!

Vilka kontraster det blir. Från att ha lagat mat över öppen eld till att käka frukostbuffé, sovit på en stenhård madrass till hotellets underbara sängar, promenera flera mil och timmar i ris, snår, skog, myrar och allmänt dålig terräng till att ta sig fram med tunnelbana eller till fots på gatorna. Det kommer att skilja mycket och jag tycker om båda livsstilarna, bara att anpassa sig och njuta av båda världar!

Jag kommer att må gott där nere, men syster, hennes pojkvän och mysiga mormor! UNDERBART :)



Mormor och morfar!

Ibland är det gott att vara människ!

Publicerad 2011-08-05 10:11:24 i En bra dag

Nu sitter jag i bilen påväg hem från fjällen, närmare bestämt Ammarnäs.

Det har varit en otroligt bra och trevlig resa med bra fiskelycka och alldeles för fint väder!

Vi har tjavat genom skog, myrar och oframkomlig terräng.
Många timmar ute i skogen längs vatten, många mil i benen!

Men oj så behövlig resa, jag känner att jag mår bättre och bättre och blir gladare och gladare!

Jag fick 2 riktigt fina harrar på drygt 1kg och 40cm lång! De kämpade på riktigt bra i forsen kan jag tala om. Sen fick jag även mindre harrar och småöringar.

Vi har varit ganska skonade från ohyra och i onsdags gick vi och fiskade utan t-shirt, trodde att man skulle bli uppäten, men inte alls!

En fantastiskt tripp med bra sällskap och vacker natur! Nu ska jag hem, duscha, sova, tvätta och sen packa om väskan för att på måndag åka till Stockholm!

Bilder kommer såklart, men i ett annat inlägg :)

KRAAAAAAM

Hon springer igen!

Publicerad 2011-08-01 21:21:11 i Efter operationen

Jag har liksom inte sprungit sedan den 21 juni då jag gjorde illa mig igen och sabbade den inre menisken och skadade det nya korsbandet igen.

Har mest suttit på min nya cykel och trampat många mil. Tror att jag fått ihop ungefär 60 mil sen jag köpte min cykel i mitten på maj. Men den längsta tripp jag gjort i ett enda svep är nog på 3,8 mil. Måste slå den distansen innan sommaren är över! Har blivit cykelfrälst av alla mil.

Idag har jag packat och fixat inför trippen till fjällen imorgon och även plockat 2-3liter blåbär, så jag kände att jag var tvungen att göra någonting mera.

Upp på cykeln, men kände inte för någon lång runda idag, så jag svängde av vid den gamla sågen i Vännfors och laddade för en löprunda! Testade några löpsteg och det kändes helt okej, så det var bara att springa vidare. Väl i mål så hade jag avverkat 3 km utan större smärta. Visst kände jag av mitt knä, men jag var inte tvungen att gå eller sakta ner på farten. Helt underbart :)
När jag nästan var framme vid cykeln så trampade jag snett på en rot och i mitt huvud hörde jag ett krasch och sen såg jag mig själv ligga ner, skrika och ta mig om höger knä. Men jag klarade mig, ett litet snedsteg och ingenting mer. Men jag litar inte alls på mitt knä.... inte ännu!

Nu ska jag in i duschen och sen bara njuta i många dagar med fiske, vacker natur och underbart väder (förhoppningsvis)!

Ta hand om er :)

Om

Min profilbild

Jempa

3/10 2010 främre korsbandet 16/2 2011 operation 21/6 2011 inre menisken 20/9 2012 operation 10/6 främre korsbandet igen Vid frågor, maila mig på jenniferboman@hotmail.com

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela