Resan tillbaka efter två korsbandsskador

Har precis kommit hem från gymmet och ska nu baka en kaka som jag ska bjuda på imorgon.

Saknar mina kollegor alldeles för mycket så lite fredagsfika och surr borde stilla min saknad efter de lite iallafall.

Cyklade hem min första mil på väldigt länge, hittade igen några droppar svett och kom upp i en maxpuls som jag inte haft på flera flera månader!
Bara positivt från gympasset idag och det gillas starkt! :)

Imorse blev det längdrekord på promenaden, 2,5km tillsammans med hunden och bästa grannen som sällskap.

Sen en färd till stan tillsammans med mormor och hennes syster där det blev lite shopping och fika.
Så himla mysigt, trevligt och underbart att umgås med dessa damer och jag njuter i deras sällskap.

Kom hem igen och hunden ville ju såklart ut på promenad igen!
Tog cykeln och cyklade iväg mot den gamla sågen i Vännfors och mot min favorit löprunda.
Sen gick jag och hunden slingan som är 3km lång och tillsist cyklade vi hem igen.

Det blev inte mer än 5km totalt med både cykling och promenad, men det tog 80 minuter...
Promenaden i skogen efter småstigar gick inte alls snabbt, men jag ser det som väldigt bra träning där fokus hela tiden måste vara där jag sätter fötterna.
Lyckades sparka in i en liten rot idag och det smärtade otroligt mycket genom hela benet, vet inte varför det gör så jäkla ont just då.

Nu har jag bakat en kaka till storasyrrans födelsedag och ska strax ta en sista promenad mot gymmet och köra ett rejält rehab och överkroppspass.

Jag har två mål som jag siktar mot och som driver mig framåt att göra all den träning som krävs.

För det första så vill jag få ett knä som klarar det jag vill att det ska göra.
Det kanske inte ska klara av fotbollsspel, men jag vill att det ska hålla för joggingturer, tennisspelande, fisketurer, skidåkning mm mm.
Jag kommer att lägga ner den tid jag kan och får för att fixa till detta en gång för alla!

Sen, kanske det tuffaste, svåraste och mest långdragna målet som jag vill klara av är att träna till min högra baksida som blev helt förstörd efter första korsbandsoperationen.
Jag har inte lyckats hitta igen den muskeln, får lätt kramp, blir otroligt stel, kan böja det nästan 90 grader om jag står upp, kan inte göra liggande bencurl, det sliter ofta till och är inte alls så som jag vill att den ska vara.

Så detta är mitt andra mål, kommer att behövas väldigt mycket träning och läkaren som opererade mig trodde att det skulle bli väldigt svårt att få min baksida bättre än vad den är idag om jag inte lyckats på nästan 2 år.
Men jag ska försöka och det känns som att jag nu har tid, ork och resurser att ge dessa obefintliga hamstringssenor en sista ärlig chans.

Siktar mot två stora, viktiga mål för mitt framtida liv. Och jag ska bara fixa detta!

Firar vi med dubbla träningspass, två långpromenader, fikat hos en bekant, bilmek och en fotbollsmatch på tvn.

Fullt upp idag och nu väntar sängen och en god natts sömn!

Det känns faktiskt riktigt bra i båda benen, oförskämt bra faktiskt!

Har ont flera gånger om dagen i knäet, men ingen smärta som håller i sig konstant. Det sväller om jag ansträngt mig för mycket, men annars är vi kompisar jag och mina knän!

Cyklar utan större problem, dock i lugn takt, utan större motstånd och uppförsbackar. Men det blir 10-60 min varje dag iallafall.

Promenerar utan större bekymmer. Det går inte snabbt och inte långt, men det går.

Kör all träning enligt programmet. Varken mer eller mindre och det fungerar utan större problem.

Saknar känsel på halva vänster underben efter operationen. Lite läskigt och obehagligt men förhoppningsvis så kommer den tillbaka, annars så behöver man väl ingen känsel just där.

Är väldigt öm runt ärren, på låret och även i både smalbenet och lårbenet. Sparkade in i någonting idag och det ilade genom hela benet.
Det kommer också att gå över hoppas jag!

Har nästan full sträckning men bara drygt 90 graders böjning.

Ja, en liten uppdatering 3 veckor efter operationen!

Försöker att samla krafter för att fara på gymmet en andra gång idag.

Soffan är otroligt skön, filten är mysig och varm, men det är ingenting bra på tv så det kanske är lika bra att promenera iväg till gymmet och köra rehaben så är det gjort för idag.

Det har varit fullt upp idag.
Efter gymmandet imorse har det hunnits med 1 1/2 fotbollsmatchtittande, 2 tvättmaskiner, diskat, plockat undan gårdagens shopping, bytt och vädrat sängkläder.

Upp och hoppa Jempa, mot gymet och sen kanske du kan få en välförtjänt belöning när du kommer hem!

Är otroligt glad över att jag inte for på lagfesten igår, det verkar ha varit en riktigt blöt tillställning och jag ville absolut inte må dåligt idag.

Vaknade genom att solen värmde genom fönstret och strålarna träffar mitt ansikte. Vilket underbart sätt att vakna på!

Kliver upp, slänger i en tvätt.
Tänker "Åh vilket fantastiskt vackert väder för en löptur efter älven!".
Börjar klä på mig träningskläder och när jag drar på mig löpartightsen så ser jag ju dessa vackra ärr på mina ben och kommer på "Fan Jempa, du kan inte springa!".

Lite sjukt att jag inte tänker på det tidigare, mitt knä känns inte så bra att det är löpdugligt, inte ens i närheten till en promenad på 5 km.
Vet inte vad jag tänkte på, men löpningen får vänta i någon månad till.

Fortsätter att klä på mig och ska strax promenera iväg till gymmet istället!
Rehab på gymmet får det bli istället för en underbar löprunda.

Men, min tid för att springa, den kommer!

Morgonen började väldigt tidigt med uppstigning 5:45 och avfärd 6:30 med en natt i bagaget som innehöll stor fest hos grannen med dunka dunka och livat som följd.
Inte den bästa uppladdningen inför en kunglig dag, men snabbt glömdes den lilla tröttheten bort och bilen rullade iväg mot Sundsvall.
Vi hade en tajt tidsplan under dagen för att det vankades lagfest tillsammans med ett killag senare på kvällen. Så ingen tid fick spillas och senast 14:00 skulle bilen börja rulla hemåt igen. Jag hade planerat att fara på lagfesten men skippa utgången, är fortfarande lite för rädd om mitt knä för att vilja knuffas bland alla påverkade människor.

Efter ca 3 timmar var vi framme och både kropp och ben var otroligt stela och det behövdes sträckas ut både här och där.
Samt ett knä som växte under resans gång och behövde lite rörelser.

Snabb frukostbuffe och sen började det stora racet!
Vi följdes åt alla fyra brudar ett bra tag. Men vi var två som bara skulle ha småplock och de övriga två skulle kolla på saker, fundera och få med sig större saker.
Så vi delade upp oss och ganska snabbt hade jag shoppat klart mina saker, det blev bl.a. en köksmatta, doftljus, durkslag, choklad, grytunderlägg, påslaka och annat smått.

Medan jag och den andra tjejen handlade det vi skulle på IKEA och hann gå igenom hela Birsta köpcentrum så var ändå inte två av brudarna klara när vi var nöjda.
Klockan var 13:30 och innan vi hade plockat bilen full med alla saker så var det dags för avfärd. Knökfullt till minsta lilla yta var det och vi fick samsas med kassar, kartonger och kuddar.

Resan hem gick väldigt snabbt och smidigt, men jag kände hur tröttheten slog mig ordentligt!
Insåg att jag kanske inte skulle orka fara på lagfesten trots att jag var riktigt sugen.

Väl hemma så kliver jag ut ur bilen och känner hur hela min baksida har blivit superkort och när jag rätar ut den så känns och låter det som när man drar i riktigt gammal resår, små kras men väldigt skönt när den fått sin fulla längd igen.
Knäet har ändå klarat av dagen hyfsat bra, lite ont och väldigt svullet såklart, men ändå över förväntan!

Bar upp kassen och mattan till lägenheten, plockade upp varorna och sen kollapsade jag i soffan.
Sov i någon timme, vaknade till och såg på tv en liten stund, nu är jag nyduschad och ligger nedbäddad i sängen redo för en god natts sömn.
Skippade lagfesten och känner att kroppen nog mår bäst av en tidig kväll.

Imorgon taggar vi för ett pass på gymmet och att bygga på den träningsvärk som redan infinner sig i lår och vader!

Godnatt och tack för en dag med otroligt mycket skratt och trevligheter!

Minsta lilla ansträngning sliter på kroppen så otroligt mycket.

Igår när jag hade varit till sportsmed och sen hälsat på på jobbet så var jag så otroligt trött att jag somnade direkt när jag kom hem och vaknade 2 timmar senare.
Kände redan på jobbet att jag var trött och inte alls med i konversationerna där på slutet. Men det var trevligt att träffa alla!
Trodde att jag skulle ha svårt för att sova i natt, men det märktes inte alls att jag tagit en powernap under dagen.

Idag efter det att jag varit på gymmet så slumrade jag du soffan en sväng.

Att det kan ta på så mycket på kroppen under läkningsprocessen att utföra träning eller vara igång under en hel dag.

Jag undrar hur länge jag kommer att orka med imorgon.
Vi är 4 tjejer som åker iväg till Sundsvall och ska gå på IKEA och Birsta hela dagen.
Kommer att vara otroligt trött och slut på när vi sätter oss i bilen påväg hemåt igen.
Stödstrumpa på, kryckor med (i förebyggande syfte), värktabletter nerpackade och sen ett otroligt glatt humör!
Tror på en kanontrevlig dag!

Imorgon kväll är det lagfest också, men vi får se hur mycket kroppen orkar med efter en heldag i bil!

Då har man varit färdigt på Sportsmedicine för idag.

Det tog inte alls så lång tid som jag trodde att det skulle ta.
Läkarbesök + nya övningar hos sjukgymnasten tog knappt en timme!

Allting såg hur bra ut som helst och enligt läkaren så skulle man aldrig kunna tro att det bara är 16 dagar sedan.
Svullnaden är väldigt liten, har bara lite vätska runt knäskålen och en blodutgjutning där jag haft så ont uppe på låret.
Läkaren sa att det väldigt sällan brukar se så bra ut efter en första korsbandsoperation och definitivt inte efter en andra! Jag är 2 veckor före i min rehabilitering enl läkarens bedömning.

Träffen med sjukgymnasten gick av bara farten. Han kände, klämde och böjde på benet. Hade hittat igen musklerna ganska bra och fick nytt träningsprogram med övningar som kan och får utföras på gymmet!
Så nu ska Jempa bli biff igen men som SG sa "Kör hårt, men ta det lugnt!"

De nya övningarna ska göras 1-2 gånger per dag, men jag får inte köra 2 pass alla dagar i veckan.
När det går så bra så är det väldigt lätt att man kör för hårt (jag känner igen det där...) och det nya korsbandet är fortfarande i läkningsprocess så försiktig måste jag ändå vara!
Så högst 3 dagar i veckan får det bli 2 pass per dag, övriga dagar 1 pass per dag och sen får vi inte glömma den viktiga vilodagen!

Stödstrumporna är nerpackade långt ner i väskan, stygnen är tagna och jag behövde inte alls använda kryckorna.
Bil får jag också börja köra nu samt cykla utomhus under dagtid och i de värsta backarna så är det promenad med cykeln som gäller.

Om både läkaren och sjukgymnasten är så nöjda med mig så ska jag nog vara väldigt nöjd jag också! :)

Återbesök hos sjukgymnasten om 2 veckor och då hoppas vi på nytt utmanande träningsprogram!

Då gör jag mig snart färdig för att försöka hitta igen rätt buss som tar mig till Sportsmedicine och läkar-/sjukgymnast besök och stygn-/agraffborttagning.
Ett plåster lossnade helt och hållet igår när jag bytte till ett par rena stödstrumpor. Men det var bara ett mindre plåster för stygnet som sitter på låret.

Det blir nog någon timme på Sportsmed idag eftersom att det är så mycket som ska göras och kollas.
Men jag är hellre där många timmar på en dag istället för att åka fram och tillbaka flera gånger om!

Jag återkommer med mer info efter besöket och även lite bilder på hur mina ben ser ut utan stödstrumpor och plåster!

Hoppas att ni får en mycket fin dag!

Det pendlar så mycket från en dag till en annan hur känslan i knäet är.

Vissa dagar haltar jag ganska rejält och andra dagar så haltar jag nästan ingenting alls.

Idag är en sån dag där jag måste plocka ner kryckorna igen pga att jag haltar för mycket och nu får de följa med tills jag får ok från sjukgymnasten att släppa dessa.
Jag tror att det spelar stor roll på vad jag ansträngt mig med på morgonen eller dagen innan hur känslan i knäet är.

Det jobbigaste med kryckorna är ju att de är ivägen hela tiden och det går inte att få med sig alla de saker som man skulle behöva.
Men de gör ju någon nytta ändå om jag känner att jag saknar dem.

Jag och mamma var iväg en snabbis till stan idag, hon skulle handla lite och jag följde mest med bara för skojs skull.
Då ställer hon frågan om jag har en sämre dag idag, jag kollade hur min gång såg ut i skyltfönstren och insåg att jag haltar mycket mer än vad som säkert är lovligt!
Fick lite bannor av henne för att kryckorna låg kvar hemma och jag vet att det var väldigt dumt att inte ens i förebyggande syfte ta med mig dom.

Jag har en hög smärttröskel och känner inte riktigt hur ont jag har, eller så vill jag helt enkelt inte känna hur ont det gör. Övriga kroppen tar mycket stryk och jag blir väldigt trött och slut efter små ansträngningar.
Ligger i soffan nu med benet i högläge och håller på att somna.

Ska säga till sjukgymnasten att han måste ge mig tydligare och hårdare direktiv om när jag får kasta kryckorna. Jag behöver riktigt klara riktlinjer, annars så känner jag inte efter till hundra och tycker att allting går så mycket bättre än vad det gör. Annars så gör jag som jag gjort nu och kastar de på tok för tidigt och det är nog inte bra i slutändan.

Jag vill vara alldeles för duktig, snabb och ett riktigt bra rehabiliteringsexemplar för mitt eget bästa.
Jag vill överbevisa både mig själv och alla andra att allting går bra och bättre än bäst.
Jag har alltid varit sån att jag ska vara duktig, snäll, ambitiös och ger alltid mitt bästa och lite till även fast både kropp och huvud säger ifrån ibland.

Jag måste försöka släppa på duktighetsstämpeln nu och lyssna på kroppen istället!
Det går inte att vara bäst på allt!

Dagarna går väldigt snabbt även fast det känns som att jag inte gör någonting.

Träningen är nog det som tar absolut mest tid och ork just nu.

Under en dag ser min totala träning på ett ungefär ut såhär.
Det är inte alltid som alla knäövningar görs direkt efter varandra utan det kan bli lite tåhävningar här och benböj där.
Men alla pass genomförs till fullo iallafall.

Cykling 3 x 10min
Alla knäövningar 3 x 25 min
En och annan kortare promenad några gånger per dag.

Så det går åt mycket tid till att få knäet fungerande igen.
Men det är värt all tid det tar.
Det ska tillslut efter alla rehabtimmar som läggs ner finnas ett helt och funktionsdugligt knä!

Det sporrar mig lite extra mycket nu också att träna då vi har en tävling på jobbet där man ska samla så mycket träningstid som möjligt per dag och per lag. Min arbetsgrupp har registrerat ett eget lag och jag hoppas att vi tillsammans kan få ett riktigt bra resultat med stor träningsdos.

Max 120 min får man registrera och det ger i sin tur 120 poäng.

Jag ligger helt klart på över den träningsdosen med all träning och hoppas att jag kan bidra med lite poäng till min grupp!

Heja CC! :)