Jag har varit lite dålig på att uppdatera här på bloggen nu.

Men jag har bara tagit det lugnt, träffat folk som jag mår bra av och bara göra saker som får mig på bra humör.

Jag känner att jag börjar få tillbaka en del av glädjen som jag helt tappat. Men det är fortfarande en bit kvar innan jag är tillbaka som den glada, positiva människa som jag brukar vara!

2 veckor kvar av semestern och jag ska bara fortsatta att göra roliga saker.

På tisdag åker jag upp till fjällen för att fiska, fota och bara må gott. Där stannar jag till fredag och sen på måndag åker jag och mormor till Stockholm för att hälsa på min underbara storasyster!

Dålig uppdatering väntar, men sen får ni bilder och uppdatering om hur det går.

TACK för alla peppade ord och kramar, det betyder så himla mycket!
Kram

Foto: Lars Andersson

Umeå Södra har gått till a-slutspel. Lagkaptenen Jennifer Boman hade mer än ett finger med i spelet.

GOTHIA: Kaptenen gjorde som Hanna Ljungberg

Umeå Södra FF är en de mer framgångsrika damklubbarna i Gothia Cups historia. I år har klubben två lag med - och båda är vidare i A-slutspelet. Men det blev lite dramatik på vägen. Kaptenen i F17-laget fick göra en "Hanna Ljungberg" och ställa sig i mål.

Umeå Södra har hittills två segrar och två finalförluster i Gothia Cup mellan åren 1996 och 2006. I år har klubben med lag två (F17 och F15) - båda är som sagt vidare i A-slutspelet.
- Det ska bli kul att få spela på Heden inför mycket folk, sa F17-lagets tränare Rikard Varmin, efter segern i 62-delsfinalen mot Växjö med 4-0.
Heden ligger i centrala Göteborg och fungerar som huvudplan under Gothia Cup-veckan. Där väntar i dag Ytterby i 16-delsfinalen.
VK följde F17-lagets sista gruppspelsmatch mot Bergen Best från USA, en match som slutade 0-0. Amerikanskorna är ett fysiskt starkt lag som Umeå Södra hade svårt att skapa några målchanser på. Resultatet innebar att Umeå Södra slutade tvåa i gruppen och fick gå in A-slutspelet redan i går eftermiddag.

Viktig spelare
Umeås Södras mål mot Växjö gjordes av Jennifer Boman, Stina Envall, Linda Eklund och Sara Wilhemssom.
Lagkaptenen Jennifer Boman är en viktig spelare för Umeås Södras F17-lag. Hon används av tränarna på olika platser i laget. I matchen mot Bergen Best spelade hon både mittback och forward. Till och med målvaktsysslan har hon fått prova på här i Gothia Cup. Liksom UIK:s Hanna Ljungberg i Svenska Cupen fick hon hoppa in i mål när ordinarie målvakten Ida Dahlman blev knäskadad.
- Jag spelar där tränarna tycker att jag behövs bäst, men helst spelar jag på mittfältet eller som forward.

Gå långt
Jennifer Boman har varit med i Gothia Cup en gång tidigare, för två år sedan med Vännäs AIK. Hon tror och hoppas att Umeå Södra kan gå långt den här gången också.
- Vi har möjligheten, men man ska ha lite tur också, sa hon.

Jag var precis en sväng på Gammliavallen och såg lite fotboll eftersom att Umeå Fotbollsfestival sparkar igång idag! Mycket folk, bilar, hurvagnar, barn, bollar, domare och fotbollsplaner... Umeå växer ganska mycket en helg som denna, överallt hör man norrmän, svenskar och folk från alla andra nationaliteter.

När jag var liten (låter som hundra år sedan) och kunde delta i fotbollsfestivalen så var det den helgen som man såg framemot hela säsongen. Att spela match på de urusla gräsplanerna på Nydala eller Mariehemsängarna. Att mellan matcherna gå och bada, titta på andra matcher, busa, leka och bara göra sånt som man gör på ungdomscuper.
Jag spelade i Spölands IF F-89 och vi var väl egentligen inte det bästa laget om man skulle se till hur tekniken och spelförståelsen hos var och en var. Men tillsammans var vi ett härligt gäng, vi kämpade, slet och gjorde det bästa. Sen om vi förlorade eller inte var väl kanske inte så noga.

Att alltid tvingas möta Umeå Södra i kvart, semi eller final var ju våran mardröm... Vi visste redan innan matchen att vi skulle förlora, frågan var bara med hur många mål och om det skulle bli tvåsiffrigt. Umeå Södra var det laget som vi hatade mest av alla. De var individuellt mycket skickliga, hade spelare på alla positioner som var bättre än vad vi var. Om jag inte minns fel så förlorade vi som mest med 16-0 och genom alla år som vi möttes, både i serien och på cuper, så lyckades vi bara göra ett enda mål på de, 1 mål...
Jag sa till mig själv att jag aldrig skulle spela i Umeå Södra, jag verkligen hatade det laget... Men nu är jag fast och älskar mitt Södra mer än något annat lag!

Det som också slog mig är att man var så himla imponerad över Gammlia som anläggning, att ens få spela match där var ju en dröm. En av våra första matcher med Spöland på Gammliavallen var i DM, vi mötte Gimonäs CK som då spelade i div 3 (vi var ett mittenlag i div.5) och förlorade med 8-0. Jag var såklart besviken efter den förlusten, men samtidigt glad över att spela match på Umeå IKs hemma plan, där de hade sprungit och sparkat boll, där Hanna Ljungberg hade gjort mål.... Att man inte visste att Gammlia en gång framöver skulle bli en av hemmaarenorna.

Jag var ett riktigt fotbollsfreak när jag var liten, jag prenumererade på GOAL, hade alla i Umeå IKs autografer, jag hade Hanna Ljungbergs matchtröja, jag stod och sparkade boll varje dag på en trävägg, jag hade affischer på väggarna med Beckham.

Jag blev utnämnd som Veckans VK-lirare efter att jag hade gjort 10mål i en match som vi vann med 10-0 och där frågade de bland annat om vad jag ville nå med fotbollen. Självklart så var det ju att få spela i Umeå IK, allsvenskan och kanske landslaget. Vilken fotbollsbrud man var och fortfarande är.

Jag skulle inte tacka nej till att bli uttagen till landslaget eller att få provträna med Umeå IK. Men just nu känns det långt borta. Tur att man har gamla minnen att luta sig tillbaka på!

Snart sparkar vi igång höstsäsongen igen och för att förbereda oss inför detta så spelade vi träningsmatch ikväll mot ett pojklag födda -97!

De var riktigt duktiga och trillade boll på ett mycket bra sätt, vi fick göra vårat bästa och fick oss en rejäl genomkörare inför helgens match mot Gustafs.

Själv satt jag på läktaren och tittade på. Man blir ju så himla sugen att spela, men frågan är väl bara när det är min tur... Nu börjar jag faktiskt bli riktigt less på att vara tvungen att sitta på sidan om. Jag vill ju spela, men kommer jag att kunna göra det igen? Kommer jag att våga kliva in i en närkamp utan att gå sönder?

Dagens roligaste var ju faktiskt att Linda gjorde comeback idag! Hon drabbades av hjärtmuskelinflammation i februari och är nu tillbaka på fotbollsplanen! Stort Grattis till henne :)

Nu laddar jag inför en eventuell cykelrunda, får se om jag orkar idag eller om jag skippar det.. Har varit i skogen hela dagen och hjälpt min morfar med att gallra och kapa ner döda träd, eller jag har inte kört motorsåg, utan bara dragit ris och kastat träd. Men varm blev jag iallafall och kroppen känns sådär lagomt mör!

Ha en fantastisk kväll :)

Åh! Kom precis hem från Tenton där jag körde på ett riktigt bra benpass med lite armar, mage och rygg. Fokus låg på benen idag.

Det är sån härlig känsla när man kör så mycket att benen skriker, skakar och ber en att sluta, men ändå så plågar man sig själv och kör några repetitioner till! Härliga känsla.
Jag sprang (ja, sprang) 2km som uppvärmning och det gick faktiskt helt okej! Känner att jag inte riktigt får ut löpsteget och inte sätter i foten så långt fram, men jag gjorde det utan större smärta och bestämde helt själv när jag skulle ge mig. Mitt knä fick inte bestämma över mig idag.

Är lite skakis nu i både benen och armarna så det är dags att slänga ihop lite käk och hoppa in i duschen och bara njuta!

Det blir nog inte så mycket annat för mig idag, vädret är grått och tråkigt, så det kanske blir att krypa ner i soffan framför en film :)

KRAM

Nu drar jag till gymmet för att köra ett pass!
Kan ju inte sitta hemma och tro att allting kommer att lösa sig genom att jag bara väntar! Någonting måste hända nu!


bilden är från google.se

Man kanske skulle satsa på att se ut sådär! :)

Jag känner inte igen mig själv...

När jag tittar mig i spegeln så är glimten i mina ögon helt borta, jag ser bara ögon fyllda med vätska som när som helst kan brista ut i gråt.

Jag vill helst inte hitta på någonting, men ändå så är jag sällskapssjuk.

Jag minns inte senast som jag log på "riktigt" eller brast ut i ett riktigt skrattanfall, samtidigt så minns jag inte heller senaste gången som tårar trillade nerför mina kinder.

Jag har nog aldrig känt mig såhär nere någon gång tidigare, och jag vet inte vad jag ska göra för att komma härifrån. Att cykla ger mig inte "det där" som löpning gör, jag blir inte dötrött av cykling och lyckas inte skingra tankarna. 

Att jag alltid måste ligga vaken i en halvtimme och snurra på mig innan jag kan somna medan tankarna verkligen snurrar runt, runt i mitt huvud. Annars så brukar jag somna på max 5 minuter. Jag känner mig för det mesta trött, orkeslös och deppig...

Att vara på fotbollsplanen med mina tjejer har varit det bästa jag vet, att komma dit lite trött eller nere och sedan komma hem överlycklig och med ett stort leende på läpparna. Nu är det bara jobbigt att inse att det kommer att dröja så länge innan jag kommer att få springa på planen. Eller bara det att det dröjer innan jag kan springa igen! Eller bara det att jag kanske aldrig mer kan spela fotboll......

Jag har inte ens tagit mig i kragen och ringt till Norrlandskliniken för att beställa återbesök hos ortopeden, jag bryr mig inte om jag får ersättning för Försäkringskassan eller inte!

Jag skulle bara vilja ge upp...

Det här skulle publiceras igårkväll.... men vet inte varför det inte funkade, så det kommer nu istället! OBS Läs som om det vore sen fredagkväll!

Har inte cyklat på några dagar så jag tyckte att det var dags igen!

Hoppade på cykeln och trampade iväg en bit innan jag blev fast hos min fd dagmamma för lite prat osv. Trevligt att få lite break efter vägen :)
Då kom pappa och cyklade ikapp mig så då hade jag sällskap hela vägen runt!
Vi tog rundan förbi bättersia och sämmersia (östra vännfors och genom västra vännfors).

Vi tog lite omvägar och stannade på ett ställe för att ta ett dopp i älven och sen körde vi några skogsvägar för att leta lite hjortron! Men där gick vi bet....
Vi var ute i 1 tim 26min och det blev totalt 3,7mil, duktigt av oss tycker jag!

Kvällen avslutades med ett dopp igen i älven för att tvätta av sig och klä på sig morgonrocken!

Imorgon lutar det åt att fara till Angsjön och titta på musikfestivalen som går av stapeln, alla andra år så har jag jobbat där och nu när jag är ledig så kanske man kan njuta helt och fullt av stämningen och scenen som ligger i sjön!

Snart har en vecka av min semester redan gått.. Men, jag har ju för tusan 3 veckor kvar! :)

Det som ska hinnad med i sommar är en fisketrip upp till Sorsele med pappa och farbror och sen i början av augusti åker jag och mormor ner till Sthlm för att umgås med min storasyster och hennes pojkvän!
Tror att det kommer att bli kalasbra!

Annars så tror jag att det blir lugna dagar i solen på någon sandstrand! Det måste göra susen för mitt otroligt dåliga humör just nu.....

Kram på er :)

Ber om ursäkt för dålig uppdatering och de få inlägg som publiceras här... Men jag har nu semester och känner att jag vill vara ute så mycket som möjligt i det vackra vädret istället för att sitta inne vid datorn. Ni får hålla ut, för det kommer mer inlägg senare, och några lite nu och då under sommaren!

Annars då..
Ja, var på träningen i måndags och det blir bara tyngre och tyngre att fara dit och kolla. Att veta att jag var så nära, så nära att få vara med och att comebacken bara närmade sig.. Men nu är jag ju tillbaka på absoluta NOLL. 
Jag har inte varit speciellt trevlig eller rolig att vara med sedan jag gjorde illa mig igen och absolut inte sedan jag fick resultatet. Jag känner inte för att göra någonting, känner inte speciellt mycket glädje och jag skulle bara kunna ligga ner och sova hela dagarna.
Jag lever i min egna lilla bubbla just nu!

Cyklade ju hem från fotbollsträningen i måndags och det blev hela 3,6mil på 1tim 20 min. Tycker att det gick riktigt bra, men var lite mör i benen på tisdagen!

Ikväll kör vi ett cykelorienteringspass med Sara igen :)
På 2 tillfällen har vi skrapat ihop 16 kontroller, inte illa!

Sön 10/7 Cykel 3,8mil tillsammans med lillasyster
Mån 11/7 Cykel 2,2mil, orientering med Sara
Tis 12/7 Cykel 1,8mil, till och från jobbet
Ons 13/7 Cykel 3,6 mil, orientering med Sara
Tors 14/7 Cykel 1,8mil, till och från jobbet
Fre 15/7 Cykel 2,5mil, till och från jobbet + en extra sväng
Lör 16/7 Cykel 1mil (hade tänkt mig mycket längre, men lyckades på punktering på framdäcket)

Så, jag tillbringar mycket tid på min cykel!
Kör även mage, rygg, armar och ben en liten stund varje kväll. Och faktiskt, jag tror det ger resultat :)

Dagen har varit toppen på alla sätt och vis, förutom regnet. Men det kan man ju inte påverka!

Var bjuden till mormor och morfar på frukost/lunch och där blev det jordgubbar m. mjölk och flingor, färsk potatis och lax på macka samt ägg och gurka. Gud så gott det var! En bra start på dagen.

Hem och försöka snygga till sig och kladda på lite smink och låtsas fixa håret. Systrarna Boman for till Umeå och hade en super härlig dag. Lite shopping, fika och bara massa trevligt!

Nu sitter jag i lägenheten och ska ta mig en powernap innan jag beger mig till Gammlia och första fotbollsträningen efter sommaruppehållet. Vet inte hur det kommer att kännas att vara där, men troligtvis tungt, riktigt tungt.... Innan sommaruppehållet var jag med på passningsövningarna och hjälpte även till att sparka in bollar där det behövdes under olika spelövningar. Sen kunde jag köra tuff löpning och även tunga hopp.

Ikväll blir det ingenting av den delen. Ska se om jag kan värma upp med lite lätt jogg.. och sen blir det väl mage, rygg, armar och mina basic övningar för knäet....... Tråkigt för jag var ju så på gång. Jag kände ändå att jag inte tappat speciellt mycket i bollbehandlingen eller träffsäkerheten. Men nu har det gått 1 månad sedan jag sparkade på en boll.

Efter träningen så sätter jag mig på cykeln och trampar iväg hemåt mot Vännfors. Skulle gissa på att det blir runt 3,5mil... Återkommer med distansen senare!

KRAM på er

Att ha ont tär verkligen mer än man tror på både kropp och själ... Att inte kunna göra det man vill är psykiskt tungt... Att alltid behöva tänka sig för vilka rörelser man kan göra gör en knäpp... När jag skadade mig första gången och hade ett helt trasigt korsband så kunde jag springa och promenera utan problem. Nu fixar jag kanske 500 meter innan det gör så ont att haltandet börjar... Måtte detta lösa sig inom en snar framtid!

Ligger och lyssnar på regnet som smattrar på plåttaket genom mitt öppna fönster och åskan som mullrar en bra bit härifrån! Mysigt om ni frågar mig. Det är många tankar nu som snurrar och även fast jag var inställd på att det var saker trasigt så vill man ju in i det sista greppa tag i det enda halmstrå som finns och hålla kvar vid det så länge som möjligt. Nu är allting som det är, men visst önskar man gång på gång att allt var ogjort. Att man vaknade upp imorgon och insåg att det bara var en dröm, en mardröm. Eller, jag önskar iallafall att jag skulle slippa denna omväg. Men motgångar finns väl för att man ska ta sig igenom dessa och bevisa för sig själv att man är starkare, både fysiskt och mentalt, än vad man trodde. Jag har överbevisat mig själv många gånger redan och imponerats av min kämpaglöd, tjurskalle och den positiva anda som finns! Det är inte lönt att gräva ner sig utan nu är det bara att göra det bästa av situationen! Jag har mina dagar som är jävligt dåliga också, där jag blir så frustrerad över allt... Så tro bara inte att jag tar denna resa som en klackspark, för det är många långa uppförsbackar jag redan bestigit och fler kommer det att bli! KRAM och godnatt

Jag har ju glömt att berätta!

Ibland har man flax....

Var ju som sagt på Vännäsdagarna på lördagkvällen och man träffade ju hur mycket folk som helst, man gick en liten bit, sen stannade man och pratade med någon, man gick vidare och fastnade hos någon annan! Träffade bla en gammal fotbollstränare som undrade vad han skulle tänka på som tränare nu när han ledde P-04.. Haha! Han var ganska virrig när jag hade honom men en enorm passion och vilja inom fotbollen!
Träffade lite släktingar, jämngamla skolkompisar, fotbollstjejer och föräldrar som man känner på ett eller annat sätt.
Men det var ju inte det jag skulle berätta! 

Stod och pratade med någon när det kommer fram någon och klappar mig på axeln, vänder mig om och ser att det är ju för fasiken lagets läkare! En varm kram och sen så funderade han hur allting gick för mig och knäet... Berättade allt och att jag gjort en MR... Frågade också hur jag skulle få reda på resultatet, för jag vill gärna veta det så snabbt som möjligt och min ortoped är inte i Umeå förrän i augusti.. Läkaren sa att han skulle jobba på tisdag och kolla om det kommit någon svar och hade det gjort det så skulle han höra av sig!
Är lite nervös....

Fick med mig lillasyrran på en cykeltur igår och oj vad mycket trevligare det är när man är två! Vi cyklade inte lika snabbt som jag gjorde när jag cyklade själv, men vad gör det?!

Vi drog iväg i motvinden och började på samma runda som jag gjorde för typ 1 vecka sen. 

Stannade av längs vägen och gick in i skogen för att titta lite på några fångstgropar. Sen tog vi en lite omväg genom västra Vännfors och sen över hängbron i Selet (från 1920-talet). Vidare efter en grusväg förbi där man kan köra forsränning och sen nedförsbacke hemåt!



Totalt var vi ute i 1 h 46 min och avverkade 3,8mil...

En härlig uppvärmning inför kvällens cykelorientering med Sara!
Mina orienteringskunskaper är nog inte riktigt vad den en gång i tiden varit, så vem vet, vi kanske lyckas cykla minst lika långt inne i Umeå!
De kontroller vi siktar på att klara idag ligger på Grisbacka och Rödäng, hoppas vi hittar igen dessa! :)

Jag och Sara har köpt oss varsin karta med kontroller runt om i Umeå och ska nu i sommar cykla runt och leta alla dessa orangemärkta orienteringskuber och kanske vinna ett fint pris!

Idag är en mindre bra dag...

Somnade inte förrän vid 2 igår kväll och vaknade halv 9 av att det var 30 grader i mitt rum...

Mitt knä och jag är inte kompisar idag... det är ont och smärtar.. Kanske att det beror på 3 1/2 timme på Vännäsdagarna styrandes på en rullstol med passagerare eller mina 2,8 mil på cykel...

Jag gjorde inte alla kilometer på cykel på en gång utan delade upp det och cyklade först 1 mil innan jag for på V-dagarna och sen cyklade jag 9 km till mitt kvällsjobb och sen hem igen.. På hemvägen gick det snabbt och jag hade en snitthastighet på 30,5km/h och avverkade de 9 km på 17.40 (Har en cykeldator men vet inte riktigt hur tillförlitlig den är, men jag går efter den iallafall)

Har nu varit ute och klipptgräset en sväng och sen ikväll blir det väl att se vad Vännäsdagarna by night har att erbjuda!

Jag gjorde ju magnetröntgen igår på Norrlandskliniken.



Det gick bara bra att ligga i apparaten och lyssna på oväsendet.. jag höll på att somna även denna gång fastän det var så otroligt varmt och kvavt i det där rummet! Låg och svettades i bara linnet och trosorna.

Under de 30 minuterna som jag låg där hann jag tänka så himla mycket!
Vad är trasigt? Är det verkligen någonting trasigt? Kommer det att bli en till operation? Kan jag spela fotboll igen? Varför hände det igen? Varför just jag? Vilken sport vill jag lägga ner mitt liv och själ på om det inte blir fotboll? Vad kommer mitt knä att hålla för i framtiden? Vilka men får jag?

Hade ställt klockan på 7.10 imorse för att kliva upp, ta på mig cykelkläderna och sen trampa runt den där 3,5mils slingan som jag gjorde för några dagar sedan. Igår kväll var planen klockren och jag skulle hinna med ett träningspass innan det var dags för jobb.

Men imorse när klockan ringde så kom jag på att det var ju jävligt dumt att träna innan jag skulle jobba, eftersom att jag ska styra runt en kvinna i rullstol runt hela Vännäsdagarna, hur bra mår mitt knä efter det..?! Inte speciellt bra tror jag.. Så att börja dagen med en cykelstrapats som fullständigt tröttar ut de benmuskler jag har kändes inte passande för dagen.

Så jag stängde av alarmet och sov vidare... Jag ska iallafall ta mig ut på mils-rundan som bara tar knappt 30 minuter och inte är någon tuffare runda, någonting måste jag aktivera mig med innan jag går under!!!

Aja, ha en bra dag i solen och jag ska göra någonting så jag inte blir så gnällig!

KRAM

Det är först nu, idag eller rent utav ikväll som det kom en tanke genom mitt huvud att "Jempa, du kanske aldrig mer kan, borde eller ska spela fotboll".

Det har som aldrig slagit mig tidigare att matchen i höstas kanske var min sista stund som fotbollsspelare.
Att det var bland de sista gångerna jag sparkade på en boll.

Jag ska fortfarande göra ALLT jag kan för att försöka komma tillbaka.

Men är det nya saker som är trasigt eller att knäet bara är så ostabilt så måste jag börja tänka om.

Jag ska kunna leva i framtiden också, jag vill kunna hålla mig fysisk aktiv, jag vill kunna leka med mina barn och ta med de på upptäcksfärder.
Jag vill kunna leva ett liv utan kronisk smärta och rädslan att mitt knä kan flyga när jag minst anar det.

Jag kommer att göra allt, ALLT, som jag kan för att komma tillbaka!
Men, går det inte så går det inte.
Gjort är gjort och jag måste helt enkelt acceptera att det är såhär.

JAG HAR ABSOLUT INTE GETT UPP!

.... 2 fönster målade och 1 varv runt den härliga 1 mils slingan tillsammans med familjen!

En lugn cykeltur, men med ett hastighetsrekord nerför backen på 51,2 km/h!!! Och ett hastighetsrekord på slättan också på 41,2km/h... Annars så blev det cykling i stilla mak!

Nu ska jag ladda för sängen, ska upp och jobba imorgon!

KRAM :)

Åh vad jag längtar! Jag har bara 1 1/2 vecka kvar tills jag får 4 veckors semester. Men det känns som att jag tjuvstartat den redan, den här veckan jobbar jag bara imorgon (onsdag) och på fredagkväll. Sen är det helg igen och Vännäsdagarna med marknad, uppträdanden och party på kvällen! Ska gå där på fredagdag och kanske träffa lite folk och sen ska jag "ut" på lördagkväll en sväng. 

Nästa vecka jobbar jag bara tis, ons och fredag, sen är det SEMESTER!! Känns som att det behövs!

På torsdag så ska jag göra magnetröntgen på Norrlandskliniken och förhoppningsvis få veta vad som är fel i mitt knä. För det är någonting som är trasigt, det vet jag! Försökte jogga en sväng i söndags, men jag kom knappt 1 km innan det började göra ont och sen efter drygt 1 1/2 km så var jag tvungen att lägga av med joggandet och gå... Gick sista biten hem, arg, besviken och less.....

Igår hade jag ont i knäet hela dagen och inte blev det bättre av att jag målade huset i måååånga timmar igår heller. Upp och ner från stegen, sträcka och böja på sig, mycket stå och gå. Det svällde lite lätt och det har inte gått ner sig ännu... Målade typ 2 timmar imorse och nu får det räcka för idag! 

Ska ut och rasta min underbara cykel på en runda. Men det lär inte bli lika långt som förra gången vi var ute! Siktar kanske på att ta mig runt 1-2 mil idag!

KRAM på er :)

Lite förberedelser 





Strösocker, vispad äggvita och blommor



En färdig kanderad vit ros




FÄRDIGT!!

Det var ett pyssel som tog längre tid än vad jag trodde, med pensling och doppning och sen var man ju tvungen att vara försiktig med bladen så de inte gick sönder.. Men det var ett trevligt, kladdigt tidsfördriv och det kan mycket väl bli så att jag gör detta en annan gång!

De blommor som jag använde var rosor, penséer och syren.

Först vispade jag en äggvita till ett hårt skum, sen så penslade jag de sköljda blombladen med äggvitan och tillsist strödde jag på strösocker. Sen fick de ligga på ett bakplåtspapper över natten och torka. Vände på de några gånger så att de skulle torka överallt!

Har precis varit och sett UFC- Sirius på Gammlia tillsammans med Linda, Emma och Göran från laget.. Trodde att det skulle bli hur kallt som helst och att jag skulle frysa häcken av mig eftersom att det var sån storm utanför arenan. Men ack så fel jag hade! Soligt, vindstilla och äckligt varmt!
Spelet värmde väl inte jättemycket och det var en svajig match med studtals fin fotboll. Sirius spelarna fick iallafall smaka på konstgräset några gånger, haha!

Ikväll blir det en joggingrunda, men en lugn sådan, var ju ute på en lååååång cykeltur igår, så det blir mest bara att känna av vad knäet egentligen klarar av. Tidigare söndagkvällar så har det varit en stående tid på tennisbanan och en match där, men nu vågar jag inte spela förrän jag vet vad som händer!
Inom en snar framtid så ska jag ge mig ut på en till cykelstrapats och bara cykla så långt jag känner för. Det är så rogivande!

Hoppas att ni haft en fin söndag!
KRAM

Ber om ursäkt för att det inte är några styckeindelningar.. Har inte fått klämpå hur man gör det från mobilen....Att cykla är väldigt skönt! Eller, det är skönt med lite variation, att kunna variera mellan löpning, cykling och annan konditionsträning.Efter middagen, som bestod av hemmagjord pizza, så klädde jag på mig löpartightsen, mitt nya träningslinne med inbyggd sporttopp och en windstopper! Startade pulsklockan, låste upp cykeln, dunkade igång ipoden och satte på cykeldatorn.. Trampade iväg i medvinden och kroppen kändes så bra att jag bestämde mig för att ta en lång tur!Jag passerade genom Vännfors, östra Spöland, västra Spöland, Gullbyn, Långforsen, västra Selet, östra Selet och tillslut var jag hemma i Vännfors igen. Jag fick några droppar regn på mig medan jag cyklade förbi skog, hus, åkrar och mera skog, över vindelälven och skog! Turen blev 1 tim 19 min lång och jag fick ihop 3,5 mil... Skönt :)Kroppen känns fortfarande pigg och knäet svällde inte vad jag kunde se! Tog en diklofenak, eller diklo-godnatt (blir så trött av den), efter cykelturen för att det inte alls skulle svälla!GODNATT :)

Jag är ju ruggigt sugen på att testa att göra kanderade blommor som man sen kan ha på bakverk, tårtor eller till efterrätter.


Hur snyggt är det inte att garnera efterrätter med blommor?!

Men jag kanske först måste leta fram vilka blommor som är ätbara, skulle ju inte kännas bra om man förgiftade/dödade sig själv eller någon när man bjöd på en muffin med kanderade blommor som garnering. Ooops!



Jag är också taggad på att göra rosenvatten, som man kan ha i mat, sallader, bakverk eller som skönhetsprodukt. Men frågan är om man kan göra det på blad från "Finska rosen"... den luktar väldigt mycket och den kanske inte alls går att använda!

Ska googla lite och se om jag hittar den information jag behöver!

Hade också tänkt mig ut på en lååång cykeltur, vi får väl bara hoppas att det inte blir regn och åska!

KRAMAR

Var ute på en löprunda igår morse bara för att känna hur allting fungerar och hur skadat allting blev...

Jag "sprang" en runda i skogen på 2km på 18min, det gick inte fort!
Varje gång jag satte ner foten så gjorde det ont i knäet, vissa stunder kändes det mer än andra stunder.

Man blir ju inte direkt motiverad att fara ut och springa när man vet att det gör ont, men förhoppningsvis så känns det bättre och bättre för varje gång jag testar!
Annars så får det bli jag och min nya cykel som blir träningspartners!

Har iallafall gått tillbaka till basicövningarna i min rehab eftersom hopp och tyngre övningar inte känns riktigt rätt ännu! Jag får väl försöka vänja knäet vid stötar igen och uppgradera träningen allteftersom!

Väntar fortfarande på att Norrlandskliniken ska höra av sig så jag får en tid till MR..
Får väl kanske lov att ringa dit själv på måndag!

Jag jobbar vidare och har inte brytit ihop,
inte än!