Fyrtionde dagen
Somnade väldigt snabbt igår och var ju sådär lagomt seg så natten har varit helt underbar!
Vaknade i morse och kände att knäet var lite stelt samt att jag hade träningsvärk i axlar och armar från gårdagens simning. Men det är ju underbart med träningsvärk så jag går bara runt och njuter över att jag gjort någonting fysiskt där musklerna inte var beredda!
Det har redan blivit en promenad runt "byn" i detta fina vinterväder, nu ska jag försöka att knåpa ihop lite julkort som senare ska skickas iväg. Jag brukar alltid vara ute i sista stund så det är lika bra att börja medan man har tid och inte bättre för sig!
Jag och mamma pratade medan vi gick och det kom ju såklart upp om min knäskada och om vad som händer och har hänt! Egentligen känns det ju lite jobbigt att bli opererad för nu har jag ju ändå gjort så pass stora framsteg och jag kan gå, simma och leva ett ganska så normalt liv. Efter operationen är det ju tillbaka på ruta ett och jag ska gå igenom samma sak som jag redan gjort... Det har inte varit en lätt resa än så länge och lättare kommer den med all sannolikhet inte bli. Men förhoppningsvis så blir det bra efteråt (även om man inte kan vara helt säker) och jag kan sikta mot fotbollsplanen igen! För som det är nu så går det ju inte att göra det jag vill!
Att behöva kolla vart man sätter fötterna varje gång jag är ute och går, att behöva tänka på hur jag rör mig, att inte vrida kroppen om jag inte är beredd, att inte kunna sitta som jag vill... Det finns så mycket saker som man bara tar för givet att man kan göra.. men det går bara inte!
KRAMAR
Vaknade i morse och kände att knäet var lite stelt samt att jag hade träningsvärk i axlar och armar från gårdagens simning. Men det är ju underbart med träningsvärk så jag går bara runt och njuter över att jag gjort någonting fysiskt där musklerna inte var beredda!
Det har redan blivit en promenad runt "byn" i detta fina vinterväder, nu ska jag försöka att knåpa ihop lite julkort som senare ska skickas iväg. Jag brukar alltid vara ute i sista stund så det är lika bra att börja medan man har tid och inte bättre för sig!
Jag och mamma pratade medan vi gick och det kom ju såklart upp om min knäskada och om vad som händer och har hänt! Egentligen känns det ju lite jobbigt att bli opererad för nu har jag ju ändå gjort så pass stora framsteg och jag kan gå, simma och leva ett ganska så normalt liv. Efter operationen är det ju tillbaka på ruta ett och jag ska gå igenom samma sak som jag redan gjort... Det har inte varit en lätt resa än så länge och lättare kommer den med all sannolikhet inte bli. Men förhoppningsvis så blir det bra efteråt (även om man inte kan vara helt säker) och jag kan sikta mot fotbollsplanen igen! För som det är nu så går det ju inte att göra det jag vill!
Att behöva kolla vart man sätter fötterna varje gång jag är ute och går, att behöva tänka på hur jag rör mig, att inte vrida kroppen om jag inte är beredd, att inte kunna sitta som jag vill... Det finns så mycket saker som man bara tar för givet att man kan göra.. men det går bara inte!
KRAMAR
